Jag är så banal att jag tycker att skönhet är vackrare än fulhet

Kalle Lind: Jag är så banal att jag tycker att skönhet är vackrare än fulhet.

Hade man i förväg visat upp bilder på ett genomsnittligt nybygge för hundra personer hade nittionio sagt ”fy fan!” och den hundrade varit arkitekt.

Jag ser mig runt bland husen i staden jag bor i och är väl inte imponerad av allt jag ser. Då och då får man rusa hem och badda ögonen med lut och hoppas kunna få ose somliga av groteskerierna.

Modernismen har varit förhärskande sedan 1930-talet. De arkitekter som erkänner sig till modernismen har sedan dess sagt att det är en vanesak. Konfronteras bara menigheten tillräckligt länge med huscontainrar som ser ut att ha släppts ner med helikopter så kommer menigheten att lära sig att uppskatta dem. Jag tillhör de dåliga eleverna. Jag är så banal att jag fortfarande tycker att skönhet är vackrare än fulhet.

Samtidigt vill jag inte gå med i den Facebook-rörelse som heter ”Arkitekturupproret”. Där visas jämt bilder av hus som skulle vara särskilt anskrämliga. Det som visas är oftast extremfallen, de djärvaste form- och färgexperimenten, hus som faktiskt har personlighet. Jag vill inte gå med på att ”nytt” är synonymt med ”fult”. Snarare är det vad arkitekterna kallar ”avskalat” – och byggherrarna kallar ”billigt” – som jag vill kalla ”ofärdigt”. De flesta nya hus ger ett slappt intryck, som om någon inte orkat sätta ett ordentligt tak på toppen eller lägga till någon form av utsmyckande detalj (balkonger i grällt avvikande färger räknas inte som utsmyckning). Hade man i förväg visat upp bilder på ett genomsnittligt nybygge för hundra personer hade nittionio sagt ”fy fan!” och den hundrade varit arkitekt. Hade man på förhand presenterat ett idiotbygge som Entré för dem som bor omkring så hade de som kommer till Malmö per motorväg sluppit mötas av en sådan estetisk skrevspark, som jag förutsätter varje dag får besökare att göra en skarp U-sväng och lova sig själva att aldrig återvända.

Jag vet att det är en populistisk hållning, men kanske är det inte allmänheten som ska lära sig av arkitekterna. Kanske ska också arkitekterna – och övriga samhällsbyggare – någon gång fråga allmänheten. Det är trots allt den som ska bo i de kubiska formexperimenten utan tak eller personlighet.

Artikkelforfatteren har lært seg til å tro at provoserende arkitektur har personlighet, men det har den ikke, da narsissister ikke har personlighet. Derfor kan heller ikke narsissistisk arkitektur inneha egenskaper som personlighet.

Fotografiet er av administrasjonsbygget for Statens Vegvesen på Rudshøgda. Et svært trafikkfarlig bygg, da det i høyeste grad sjokkerer og distraherer de forbipasserende på E6 like ved.

Moderne global kjøleskapsarkitektur. Her ved Vikenstranda på Gjøvik.

"Banal skjønnhet", "populisme" og "kitch"? Eller "strukturert variasjon"?

Relatert

H.C. Andersen tok feil om «keiseren», og det har jeg gjort også

Men først nylig gikk det opp for meg at jeg har levd under en svær illusjon, som muligens også den store eventyrforfatter hadde: det spiller liten rolle om du høyt, tydelig og gjentatte ganger peker på at dette er bare et spill, «keiseren har ikke klær». Det er fordi de som er med på spillet faktisk er meget klar over dette, og likevel spiller det uansett om keiserens nakenhet påpekes høylytt fra andre. Ikke nok med at de veit det, de er til og med i stand til å skrive eller snakke ironisk om det sjøl, for så etterpå bare å fortsette som om intet var skjedd. Et hyppig unntak er dog at denne tidvise åpne erkjennelse av tingenes virkelige tilstand bare tillates utøvd av de som deltar i spillet; hvis noen utenfra som oppfattes som kritiske gjør det, blir man dødelig fornærma og slutter rekkene.

Aldri har vel arkitektstanden blitt tatt mer på kornet enn i ovenstående sitat av Trond Andresen!