Saturday, June 30, 2012

Överbefolkningen är den primära orsaken både till den systematiska förstöringen av naturen och den omgripande civilisatoriska fulheten

Genomförande av en ekologisk estetik kräver att vi inviterar döden in i vår kultur och gör den till hedersgäst i de kommande generationerna. Den explosiva ökningen av mängden människor på jorden under de senaste 150 åren är utan motstycke mänsklighetens största problem. Överbefolkningen är den primära orsaken både till den systematiska förstöringen av naturen och den omgripande civilisatoriska fulheten. Det finns ingen som helst möjlighet att vi med en befolkning som ens är i närheten av sin nuvarande storlek kan skapa stabila, hälsosamma och vackra villkor för livet på jorden. Överbefolkningen kommer oundvikligt att betyda fortsatt utarmande av planetens upplagrade reserver av energi, mineraler, färskvatten och fruktbar mylla. Vi kommer att fortsätta förstöra de ekologiska systemen och tränga bort allt fler djur- och växtarter från jordens yta. Människans egen lott kommer att bli ökad ofred och elände. Endast om vi reducerar vårt antal dramatiskt, kommer det att bli plats för livets skönhet att åter kunna veckla ut sig mellan oss. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 250
Currently, approximately 1/3 of the land area is directly converted to agricultural lands. More than 40% is under conversion and fragmented, and less than 25% remains intact. The majority of this is however located in the Arctic and in deserts. Also, many critics of overpopulation point to the fact that the Earth's population of roughly 6.8 billion people occupies less than half a percent of the Earth's land, an area comparable to the US state of Texas (268820 square miles), which would leave each person an area of 1,102 square feet available for habitation.

Utan öde och ansikte

Konsumtionssamhället verkar helt motsatt. Det försöker döva varje obehag och tillfredsställa varje enskilt behov. Det finns inget som påminner oss om att livets ljus är förankrat i mörker och lidande. Tillvaron har gjorts till ett banalt tomrum vi var för sig måste fylla med inköp, arbete, underhållning och semestrar så gott vi nu kan. Några söker sig nära döden i extrema sportgrenar för att uppleva att de är i livet. Andra köper varje vecka en lottokupong och en skraplott för att skänka vardagen en smula spänning och oförutsägbarhet, men i konsumtionssamhället är vi först och främst turister och åskådare i våra egna liv. Vi har allesammans blivit genomskinliga likt Andy Warhol. Den tid vi lever har ingen självständig form. Den är utan öde och ansikte.  Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 250
Figur: Hautala

Den entropiska utjämningen av alla skillnader

Teknologin medför en generell och logisk uttunning av samhällets mänskliga närvaro. Den känslomässiga kompressionen är i avtagande, liksom sinnligheten och den sociala komplexiteten. Det är inte bara människans fysiska omgivningar som utsätts för en genomgripande och global standardisering. Den entropiska utjämningen av alla skillnader försiggår i hög grad också i samhällslivet. De enskilda individerna blir mer och mer lika, samtidigt som avstånden mellan oss blir allt större. En gång för inte så länge sedan var människan i långt högre grad präglad av sitt individuella öde, trots att de flesta levde tätt samman i någon form av arbetsgemenskap. På landet var alla till exempel ute på fälten när det skulle skördas. Gemenskapen gjorde att humöret hölls uppe, inte minst när arbetet gick bra. Det var fysiskt hårt, men man sjöng under tiden och efteråt festade man. Många olika slags människor var tillsammans i ur och skur och vara arga på varandra och glada tillsammans. Män, kvinnor, barn och gamla. Det var en värld, där det nog fanns mycket fattigdom och våld, men den var också emotionellt förtätad, sinnlig och erotisk, full av liv och lukt, ljud och texturer.  Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 250

Hälsa är ett tillstånd av fysisk och andlig överensstämmelse mellan människan och naturen i vid bemärkelse

Idag har vi delvis fått kontroll över situationen. Det lever visserligen miljarder människor under eländiga och sjukliga förhållanden i den teknologiska civilisationens periferi, men vi som befinner oss i dess kärnområde har återvunnit den genomsnittshöjd som våra fjärran stenåldersförfäder hade. Vi har all mat vi kan äta och slits inte längre ner av hårt fysiskt arbete. Det sätt som detta materiella överskott uppstått på har emellertid skapat ett antal farofyllda omständigheter som är långt mer skrämmande än något vi någonsin tidigare sett. Dels finns atombomben och den globala krigsindustrin, dels vår konsekventa och brutala destruktion av planetens ekologi. Vi har så att säga flyttat sjukdomen från vår egen biologiska kropp ut i samhället och i naturen. Om vi vill skapa en egentlig hälsa måste vi därför koncentrera oss mer på de sammanhang vi lever i än på den enskilda individen. Medicinens uppgift är självklart att bota och att lindra, men vi är allesammans förutbestämda att dö och det kommer läkarvetenskapen aldrig att kunna ändra på. Överlevnaden som sådan är ett meningslöst mål i sig självt. Ett långt liv är inte nödvändigtvis bättre än ett kort. Livets innehåll och mening växer endast ur den enskildas förnimmelse av kontakt med andra människor och med universum som helhet. Därför kräver skönhetens befrielse en medicinsk praxis som intensifierar människans förnimmelse av sammanhang med hennes omgivningar. Livet kan inte skiljas åt i enstaka delar. Varje helande består just i att de åtskiljda delarna kommer att fungera tillsammans som en välbalanserad dynamisk ekologi. Hälsa är ett tillstånd av fysisk och andlig överensstämmelse mellan människan och naturen i vid bemärkelse. Vi har inget att frukta annat än rädslan själv. Döden och förfallet är livets logiska förutsättning.  Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 249
Foto. Frank C. Müller

Bluebell Carpet in the Hallerbos

The Hallerbos (Dutch for Halle forest) is a forest in Belgium, covering an area of 552 ha (1,360 acres). It is mostly situated in the municipality of Halle, in Flemish Brabant. The forest is known in the region for its bluebell carpet which covers the forest floor for a few weeks each spring, attracting many visitors. Photo: Donar Reiskoffer

Extinct Beauty

Scallop species from the Black Sea (Flexopecten glaber ponticus), possibly extinct after 1990.  Photo: George Chernilevsky

Syftet med den teknologiska civilisationen

Hela syftet med den teknologiska civilisationen är att uppnå så stor kontroll över livet som överhuvudtaget är möjligt. Det finns en direkt förbindelse mellan den kemiska bekämpningen av skadedjur i jordbruket, motorvägssystemens konstanta tillväxt och försäljningen av smärtstillande medel. Vi önskar minimera varje fysiskt motstånd, varje form av sinkande och varje obehag. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 245
Lebanon - Dbayeh Highway. Foto: Serge Melki

Friday, June 29, 2012

Autenticitet i konsten

Autenticitet är en vanlig beteckning på hög kvalitet hos ett konstverk. Ordet betyder äkthet eller trovärdighet, men i förbindelse med konst menas att verket verkar direkt i sitt uttryck, fritt från baktankar och spekulation på samma sätt som en människa kan verka äkta utan att vara medveten om det själv. Det autentiska i konsten består i verkets överensstämmelse med sitt eget väsen. Härvid får föremålet en auktoritet som vi annars endast känner från naturens egna frambringelser. Man kan därför kanske säga att människan genom konsten förvandlar sig själv till natur. Den konstnärliga handlingen förbinder oss med de bakomliggande och dolda formskapande krafterna. Det var dem som forntidens kinesiska tuschmålare försökte fånga i bilder av dimhöljda bergsformationer, vindpinade träd och buktande floder. Chi heter dessa krafter på kinesiska. Det idealiska konstverket skulle framstå som om det var skapt av naturen själv. Den kalligrafiska penseln registrerade likt en seismograf universums dynamiska rörelsemönster i ett kraftfullt poetiskt moment. Det var inte konstnären som uttryckte sig. Den gode konstnären var tvärtom i stånd att hålla sitt eget jag i bakgrunden och låta naturen tala genom sin konst.

Det utvidgade konstbegreppet och den ekologiska estetiken är nära förbundna fenomen. Vi kommer inte att kunna sammanstämma civilisationen med naturen med mindre än att den konstnärliga praxis blir utbredd som intuition, omsorg och inkännande på alla nivåer i samhället. Konstens estetiska konsekvens och fokus är det ideal vi skall sträva efter men hur kan ingen säga på förhand. Vi kan inte göra annat än känna oss fram med skönheten i den ekologiska mångfalden, variationen och nyansrikedomen såsom den viktigaste av alla ledtrådar. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 242

Avslutningen på konstens historia

När William Morris skapade sin rörelse för konst och hantverk under senare delen av 1800-talet kunde man ännu tro att det var möjligt att bevara konsten som integrerad del av den allmänna produktionen. Sedan har de sista dropparna konst pressats ut ur samhällets kropp. Stort sett allt vad vi ser omkring oss idag är uttryck för kortsiktiga ekonomiska dispositioner. De handlar om produktionsvolym, minimering av omkostnader och den lägsta estetiska gemensamhetsnämnaren. Konst är något som distribueras som dyrbara destillat och stängs inne i museer och privata samlingar under intensifierat skydd av alarm, reflexfritt glas och luftfuktare. Konst är inte ett fenomen som flyter fritt i samhället. De skulpturer som strös ut i det offentliga rummet är blott en form av kulturell kosmetik som skall dölja den generella estetiska utarmningen. Samtidigt främjar konstmarknadens krav om originalitet en fragmenterad språklig individualism som undergräver varje möjlighet att skapa ett gemensamt kulturellt rum. Den modernas konsten ville öppna människans sinnen, men istället slutade det med att konsten stängde sig hermetiskt om sin egen lilla värld.

Avslutningen på konstens historia personifierades av popkonstnären Andy Warhol som gjorde det till en poäng att han ingenting hade på hjärtat. Andy Warhol var den sista moderna konstnär vars namn var känt i den breda offentligheten. Hans verk summerar tidsandan på ett sätt som alla intuitivt kunde förstå. Det fanns inget avstånd mellan hans konst och världen omkring honom. Andy Warhol hyllade oförbehållet konsumtionen och varukulturen. Han drogs till kopior av massproduktion och hans verk producerades i huvudsak av assistenter under fabriksliknande förhållanden. Med Andy Warhol tonade konsten ut i intigheten och blev till en fullständigt transparent yta. Han älskade tingen som de var och hade egentligen inget att tillfoga, utöver att kanske framhäva deras konturer med ett färgstift. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 235-236
Andy Warhol and Tennessee Williams

Kulturen som ett sammanhängande konstverk

Under de första många åren av vår historia skapade varje enskild kultur ett sammanhängande konstverk. Det vibrerade av estetiska fält som växte fram ur människans kollektiva medvetande. Konsten kom inifrån som en formskapande kraft. Den förband alla kulturens element. De enskilda tingen var utan betydelse i sig själva. Deras skönhet bestod i sammanhangen och förstärktes av dem. Konsten existerade inte som begrepp. Det fanns visserligen berättare och figurmakare och några som var specialiserade i att dansa och sjunga, men det som dansade och sjöng var inte så mycket personen själv som den ande alla delade i gemenskap. Konsten gjorde det mentala rummet synligt. Klädernas skapande, språkets syntax och byggnadsverkens konstruktion var ett svar från människan till naturen. De bevisade att vi hade del i universums skapande kraft. Människan transformerade sitt överskott av energi till konst, eftersom konsten var själva meningen med livet och dess egentliga rikedom. Form och rytm, färger, toner, dofter, språk och symboler förenade våra förfäders känslor och transporterade denna känsla vidare från generation till generation Det fanns inget avstånd mellan konst och liv. Alla kulturens delar fungerade tillsammans såsom de olika delarna gör det i människans kropp. Bilden var hel. – Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 229 
Antonietta Brandeis: Ponte Vecchio zu Florenz

Om skönheten och livet skall bringas tillbaka i kulturen kräver det att människan återerövrar sin naturgivna rätt att kopiera idéer av alla slag

Den ekologiska estetiken är oåtskiljaktigt förbunden med naturens morfologiska processer. Det är i naturen som skönheten uppenbarar sitt väsen. Kulturen finner sin form genom människans förmåga att lyssna efter och sjunga med – och att variera sången och skapa nya klangmönster ut ur de allaredan givna. Upprepning och kopiering är livets och skönhetens bärande princip. Om skönheten och livet skall bringas tillbaka i kulturen kräver det därför att människan återerövrar sin naturgivna rätt att kopiera idéer av alla slag. Omedelbart kan det kanske verka drastiskt, men låt oss försöka föreställa oss vilka konsekvenser en sådan frigörelse från kopieringsförbudet kommer att få för den kulturella ekologin. Det kommer till exempel att medföra en kollaps för den globala underhållningsindustrin och därmed de stora mediamonopolen. Från det ögonblick de inte längre har den ekonomiska kontrollen över informationsströmmen, kommer deras ekonomiska förutsättningar att smulas sönder och talrika former av teveshower, sportbegivenheter, film och musik kommer att sluta produceras eller i varje fall dramatiskt ändra form. Något av det som på så vis försvinner kommer otvivelaktigt att saknas och det kommer säkert att förekomma allvarliga abstinenser hos en del människor. I det uppstådda kulturella vakuumet kan det dock inte undgås att bli en våldsam efterfrågan efter ett annat slags kulturproduktion och den måste nödvändigtvis bli av mer lokal karaktär. Frigörelsen från kopieringsförbudet kommer med andra ord att få en mot-entropisk effekt på kulturen, eftersom den skapande energin kommer att bli återförd till och kvarhållen i de lokala kulturella fälten. När det inte längre finns pengar att tjäna på en massmarknad för kopiering av idéer, finns förutsättningen således närvarande för framväxten av en ny rikedom av olika självorganiserade, kulturella biotoper.  Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 193
Foto: Petar Milošević

Patenteringens perversion blir helt uppenbar i genteknologin

Patenteringens perversion blir helt uppenbar i genteknologin, där förutsättningarna för patenträttigheterna är manipulation med livets fundamentala beståndsdelar. Här är det inte bara tal om åsidosättning av det förhållande att varje idé har uppstått ur mänsklighetens kollektiva vetande. Själva materialet som idén manifesteras i är dessutom en del av livets grundläggande organiska gemenskap. Äganderätten till en DNA-sekvens eller en hel livsform som en sort av ett sädesslag eller ett fruktträd, innebär en total avveckling av föreställningen om livet såsom annat än en rent mekanisk massa. Om man kan äga delar av livets uttryck och sätt att fungera på, medför det ett absolut underkännande av världens helhet och sammanhang. Ingen livsform stor eller liten kan därefter sägas ha någon form av självständig betydelse.

De patenterade generna själva har emellertid demonstrerat att de inte låter sig underordnas lagstiftningen mot den fria och allmänna rätten till kopiering. Talrika försök visar att växtriket helt enkelt inte förstår betydelsen av patenträttigheter. Oavsett vad Monsanto eller andra gör för att bevara sin kopieringsrätt är de närbesläktade arterna till de genmanipulerade likgiltiga. När växternas pollen sprids i luften, sprids de och deras arvsegenskaper och arvsegenskaperna från besläktade arter blandar sig om de har möjlighet. På så vis har naturen sedan tidernas morgon nyfiket undersökt livets möjligheter. Det betyder dock också att de genmanipulerade egenskaperna, som till exempel skulle göra en sädessort resistent för ett särskilt växtgift, kommer att sprida sig i naturen och främja utvecklingen av nya superresistenta ogräsplantor.

Möjligheten att patentera gener har framtvingat en kapplöpning för att utveckla produkter vars nödvändighet långtifrån är uppenbar och vilkas konsekvenser är totalt oöverskådliga, men de är framför allt bidragande till att fjärma mänsklighetens uppmärksamhet från våra mest påträngande uppgifter på jorden. Människans olycka är att den råa ekonomiska vinsten har blivit ett självständigt mål för våra strävande, istället för grundläggande värden såsom hälsa, skönhet och hållbarhet. Just nu behöver vi inte invecklad bioteknologi, utan insikt och inkännande i de ekologiska systemen och vårt sammanhang med livet på jorden. Vi är ödgade att lära känna naturen så att vi åter kan bli en fruktbar del av den organiska helheten.Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 192-193

The Urban Farm Handbook


  • The homepage of the book here
  • Book review here

Tuesday, June 26, 2012

Jorden tillhör oss alla, liksom idéerna nödvändigtvis måste göra det

Förbudet mot den fria och allmänna rätten att kopiera idéer stred emellertid från början direkt mot naturen. Var och en kan förstå att ett konkret fysiskt föremål kan tillhöra en människa och vara dennas personliga och okränkbara egendom. Om en tjuv till exempel stjäl pianot från en kompositör saknar komponisten ett instrument att spela på, men om en av kompositörens melodier kopieras av en annan människa är det ingen som har mistat något alls. Melodin är en idé, och idéer är gjorda av samma stoff som drömmar görs av. Det är ren immateriell information. Om en melodi kan fortsätta existera inne i huvudet på en människa länge efter att hon/han har lyssnat på den, hur kan den då vara en annans privata egendom? Hur skulle någon rättsmässigt kunna äga det som finns inne i en annan människas huvud? Det finns ingen naturlig grund för ägandet av idéer. I det ögonblick de har sänts ut i det kollektiva medvetanderummet tillhör de av logiska orsaker var och en som kommer i beröring med dem och de kommer aldrig att kunna kallas tillbaka. Goda idéer önskar att bli mångfaldigade, likt DNA och blomsterpollen. Fri kopiering är helt enkelt den bärande principen i livet. Idéer är lika flyktiga som den luft vi andas in. Det ligger i deras natur att spridas för alla vindar och de kommer att göra det, om inte polis, domstolar och en växande skara sakförare förföljer och straffar var och en som förbryter sig mot den intellektuella äganderätten.
Man kan säga att det finns två områden i tillvaron där vi möter livets universalitet. Det ena är där vår fysikalitet knyter an till jorden och det andra är där medvetenheten öppnar sig mot idéernas sfär. I båda tillfällena går det inte att ta miste på mänsklighetens grundläggande samhörighet. Jorden tillhör oss alla, liksom idéerna nödvändigtvis måste göra det. När vi låser in objekt i dessa två kompletära territorier såsom privat egendom avskär vi oss från att vara ett med det som är större än oss själva. Samtidigt blir vi offer för en fatalt förvrängd uppfattning av världen. Vi ser inte att jordens begränsning och medvetenhetens obegränsning är de två poler som livet vecklar ut sig mellan. Det enda vi ser är möjligheten till snabba, stora och
arbetsfria förtjänster. För jordens del på grund av det begränsade utbudet. För idéernas del för att de kan reproduceras i obegränsad mängd utan särskild omkostnad.Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 187-188

Monday, June 25, 2012

Demeter eller Pioneer?

Denna så kallade utsädeshybrid markerar slutet på tiotusen års jordbrukshistoria. Från åkerbrukets begynnelse till idag har människorna kunnat odla sina grödor genom att så de frön som sparats från föregående skörd. På detta vis har naturen generöst givit människan av sitt överskott och gjort oss till deltagare i själva skapelseprocessen. Fröets fruktbarhet och groningskraft har sedan äldsta tider framstått som helig och mirakulös. I den grekiska forntiden var gudinnan Demeter själva personifikationen av sädeskornet och det var hon som varje vår förde livet åter till fälten och till människan. Denna roll vill Pioneer mer än gärna ta på sig idag, om inte annat så för att skydda upphovsrätten till sin genmanipulerade produkt. Om det samtidigt betyder undergång för den traditionella jordbrukskulturen, som alltjämt existerar i många av världens fattiga områden, är det enbart en välkommen sidointäkt. Den strategiska visionen för de stora spelarna på denna marknad är ett genomindustrialiserat jordbruk, ägt och kontrollerat av globala verksamheter på samma sätt som varje annan råvaruproduktioon. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 180
Foto: Rodrigomorante

Privatiseringen av landskapet

Jorden är förutsättningen för våra liv. Den är ett gemensamt villkor för allt levande och en oåtskiljelig del av detta att vara vid liv. Jorden har fostrat människan. Den är vårt arv och vårt ansvar. Dess rikedomar tillhör av uppenbara orsaker alla. Ingen kan med någon logisk rätt peka på ett område på jorden och säga att det är mitt och ingen annans, men inte desto mindre lever vi med en ordning där det mesta av jorden är underlagd privat egendomsrätt. Så har det inte alltid varit. Det är bara några få årtusenden sedan som beväpnade feodalherrar med våld började stjäla jorden från allmänheten. Även under lång tid därefter förblev stora landområden i Europa kollektiv egendom som alla i en by hade brukningsrätt av. Privatiseringen av landskapet såsom vi känner det idag är resultatet av den så kallade enclosure-rörelsen, vilken bredde ut sig från England över kontinenten under tiden från 15- till 1700-talet. Här delade den landbesuttna klassen upp de tidigare allmänna arealerna mellan sig och gjorde jorden till ett ekonomiskt objekt som kunde köpas och säljas som vilken vara som helst. Äganderätten till jorden medförde att en liten grupp människor blev omåttligt mer välbärgade och maktfulla än alla andra. Det var bland annat denna ojämlikhet som de republikanska revolutionerna i Frankrike och USA var tänkta att göra upp med. Idealet för dessa uppror var att alla fötts likvärdiga och därför hade krav på likvärdiga möjligheter. När de nya författningarna dock skulle skrivas kom de ändå att säkra egendomarna åt jordägarna, för det var ju trots allt jordägarna själva som höll i pennan. En av den amerikanska författningens huvudförfattare, Madison, sa direkt att avsikten var ”att säkra den välbärgade minoriteten mot flertalet.” På detta vis kom de moderna demokratierna att grundas på en lag som var fundamentalt och genomgripande odemokratisk. – Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 173
Foto. Alan Murray-Rust

Sanningen är det som betalar sig bäst

Mänskligheten har blivit offer för en ödeläggande ekonomisk logik. Från att en gång ha varit ett sekundärt redskap har ekonomin blivit själva målet för vår existens. I detta perspektiv är ekonomisk tillväxt ett odiskutabelt gott, oavsett vilka konsekvenser det kan ha för livet på jorden. Detta är den rationella materialismens avslutande fas. Varje försök att fasthålla illusionen om en djupare mening i tillvaron ges upp till fördel för en ren och oförfalskad nihilism. Sanningen är det som betalar sig bäst. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 167
Foto: Roland zh

Ställen där det är lugnt

En stad av ler- eller trähus består av idel kommunicerande och inbjudande ytor, fulla av taktila nyanser, färgspel och liv. Deras doft skiftar med luftens fuktighet och de tillför ljuden mellan husen en varm och vänlig klang. En stad av glas och stål består däremot av ytor som är avvisande och livlösa. De har ingen lukt, varken god eller dålig och deras akustik är hård och larmande. Om vi vill förstå den värld vi skapat måste vi anstränga oss för att registrera hur den känns. Vi måste till exempel lära oss att lyssna på det intensiva oljudet i städerna från motorfordon, ventilationsanläggningar, maskinverktyg och högtalare. Hälften av världens befolkning lever idag i stadsområden och på många håll är oväsendets nivå direkt sjukdomsframkallande. Om människor kan föredrar de att bo på ställen där det är lugnt, liksom de föredrar natursköna omgivningar. Det framgår av priserna på bostadsmarknaden. Det är viktigt att vi lyssnar på oväsendet, för det vi hör är ljuden från vår civilisations desorienterade rastlöshet. Det hjälper inte att fly eller att sätta ljuddämpande glas i fönstren. Bara genom att ändra de förhållanden som producerar larmet kan vi finna det lugn som de flesta innerst inne längtar efter. När så många betalar dyrt för madrasser och sängkläder av de finaste naturmaterial är det för att det känns riktigt. Just i sömnen, där vi slipper civilisationen och överlämnar oss till nattens svarta kosmos, vill vi gärna vara nära något som våra kroppar omedelbart förstår. Naturmaterialen känns som en del av livet självt. Det är som om deras biologiska struktur talar direkt till och in i vår egen biologi. På det viset kan vi genom den uppmärksamma sinnesupplevelsen tillägna oss en vetskap, som når långt ut över språkets räckvidd.  Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 167

Naturmaterialen åldras på ett sätt så att de får en ny och kanske till och med ökad skönhet

Syntetiska material kan till exempel omedelbart verka snygga och praktiska. Teflon, goretex och de många nya nanoimpregneringsämnena är kända för deras otroliga förmåga att avvisa vatten, fett och smuts, men den avvisande kvaliteten verkar också gälla mer generellt för de syntetiska materialens estetiska verkan. Det finns ofta en endimensionalitet i materialen, som gör dem starkt monotona i större mängder. Syntetiska material åldras dessutom i allmänhet med mycket lite behag. Från det ögonblick de börjar mista sin industriella glans kommer de snabbt att likna avfall. Detta är helt motsatt hos naturmaterialen som ofta åldras på ett sätt så att de får en ny och kanske till och med ökad skönhet. Det är som om de rymmer en stor mängd upplagrad erfarenhet, som om detaljrikedomen först på allvar avslöjas i förfallsprocessen. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 166

Sunday, June 24, 2012

60-års markering ved Raufoss kjøpesenter

Det er i år 60 år siden kjøpesenteret ble lansert av Victor Gruen i juniutgava av Progressive Architecture, i 1952. Denne artikkelen vakte stor interesse hos arkitekter, byplanleggere og eiendomsutviklere, og noen har foreslått Victor Gruen som verdens mest innflytelsesrike arkitekt. Han har i alle fall hatt stor innflytelse for utviklinga av Gjøvik sentrum de siste åra, en utvikling Raufoss sentrum nå følger opp med brask og bram i anledning 60-års markeringa for kjøpesenterkonseptet, med lanseringa av en kraftig utvidelse av Raufoss kjøpesenter.

CC Gjøvik har gitt en dominoeffekt for omlandet, hvor man gjør alt for å stoppe handelslekkasjen, helst med nye og større kjøpesentre. Hvor lenge blir det planlagte COOP-minisenteret på Lena et "minisenter"? Har man som kjent gitt en viss person lillefingeren griper han raskt hele hånda.

Er vi tjent med å sperre inne urbant liv og samspillet mellom mennesker under institusjonslignende forhold? Er innkapslinga av stadig flere aspekt av menneskelivet svaret på det gode liv? Disse og andre spørsmål har jeg forsøkt å besvare i et lengre essay hos kulturverk.com, med tittelen ”Seksti år med kjøpesentret”.

Publisert i Oppland Arbeiderblad den 29.06.2012.

Den tredje staden (the third place)

Interressant essay om "den tredje staden", av Keld Buckiek fra Roskilde Universitet i Danmark.

Patina og Genius Loci på stader - eit essay om kva moglegheiter og grenser dei tredje stadene har

Relatert bok:

Saturday, June 23, 2012

Som vore vi astronauter på en främmande och livsfientlig planet

Den ekologiska medvetenheten kan emellertid först bli till en rörelse av verklig betydelse när vi lyckas vrida oss fria ur den gigantiska maskin som idag behärskar våra liv. Mänskligheten är offer för rädsla och propaganda. Vi har överbevisats om att den konstanta teknologiska utvecklingen och ekonomiska tillväxten är vår enda räddning från ett liv i nöd och lidande. Det underförstådda meddelandet är att vi befinner oss i en permanent stridszon. Konsumtionen och den fria marknaden skall främjas till varje pris, för endast därvid kan vi få ett tillräckligt ekonomisk utrymme att lösa den växande mängd problem som mänskligheten befinner sig i. Därtill kommer att vi i stigande grad uppfattar teknologins nyskapelser, alltifrån internets virtuella världar till de nya självrenande nanoteknologiska ytskikten, som något som i sig självt har en betydelsefull och befriande kvalitet. Vi har blivit så mentalt och fysiskt beroende av tekniska hjälpmedel och av en obegränsad tillgång på energi att vi har svårt att föreställa oss hur vi skulle kunna leva utan. Ja, ibland kan man till och med få intrycket att det är teknologin som håller oss vid liv, som vore vi astronauter som befann oss på en främmande och livsfientlig planet. – Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 118
Har vi blitt lik astronauter på vår egen planet? Foto: Bandgirl807

Modernisme som religionssubstitutt

Flott innlegg av Audun Engh ang. kirkedebatten i Dag og Tid. Finnes i nr. 25, 21. - 28. juni 2012.

Trykk på bildet for full oppløsning

En romantisk fantasi förankrad i naturens biologiska realiteter

Omedelbart kan föreställningen om ett samhälle i pakt med naturen kanske låta som en svärmisk och romantisk fantasi, men utvecklingen av ett sådant samhälle är å andra sidan den enda möjlighet vi har för att skapa en meningsfull framtid för människan på jorden. Det är en romantisk fantasi som är förankrad i en förståelse av naturens biologiska realiteter. Dess begrundelse är både praktisk, psykologisk, social och filosofisk. Den romantiska aspekten skylls enbart på föreningen av vår förnimmelse för skönhet med lösningen på konkreta materiella problem. Den väg vi går nu håller på att stänga sig framför oss. För varje teknologisk lösning vi hittar på uppstår endast nya och större problem. Vi nödgas att vända om för att finna tillbaka till den natur som vi så ihärdigt försökt fly ifrån. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 122

Prydnyttehagen ved Hovelsrud Gård, Helgøya

Respect Matters More Than Money for Happiness in Life

New research suggests that overall happiness in life is more related to how much you are respected and admired by those around you, not to the status that comes from how much money you have stashed in your bank account. - Science Daily
Well, this is actually quite old knowledge according to the "handicap principle". But an interesting article I think I can apply to my upcoming essay on this principle, the most important there is.

Towards a Cooperative, Small scale, Local, P2P Production Future

Now that the need for large-scale production is disappearing due to the crystalline democratization of the means of production — now only linked to the time factor which is exponentially compressed every day — the cooperative revolution underway has placed people, as actors in their communities, at the centre of the act of production, humanizing it. Simone Cicero

- The Revolution at hand

Sunday, June 17, 2012

Cooperatives as an Alternative Economic Model

Robin Murray explores the potential of co-ops to form the basis of an alternative economy


Illustration: Andrzej Krauze

The first great surge of co-operation took place in Britain at the dawn of the age of railways in the 1840s. It was a consumer co-operation of the industrial working class. Within 50 years it had grown into a network of more than 1,000 retail co-ops and a wholesale society that had become the largest corporate organisation in the world. By the first world war, British co-ops accounted for 40 per cent of food distribution. They owned their own factories, farms, shipping lines, banks, an insurance company and even a tea plantation in Ceylon (now Sri Lanka). The co-operative movement was, in the vision of one of its inspired organisers J T W Mitchell, on the way to developing an alternative economy.

Read the whole article at Red Pepper:

Saturday, June 16, 2012

St. Martini in Bischhausen

Ev.-luth. Kirche St. Martini in Bischhausen, Gemeinde Gleichen, Niedersachsen. Erbaut 1740–42 durch den Baumeister Jost Philipp Leichtweiß. Foto: Jan Stubenitzky 

Friday, June 15, 2012

Kyrkja - bygget som rommar æva

Canterbury Cathedral, view of the Western Towers, engraved by J. LeKeux after a picture by G. Cattermole, 1821

Opp gjennom tida har kyrkjebygging vore eit fellesprosjekt, ein prosess som sprang ut or folket og batt dei i hop. I dag spring kyrkjebygga ut or ein arkitekturelite og splittar lokalsamfunna. Folk kjenner seg ikkje att i desse nye kyrkjebygga, monument ikkje over det ævelege, men over arkitektane sitt ego, der det er det ”unike” som stend i sentrum.

Erkemodernisten Le Corbusier definerte nokre enkle geometriske grunnformer, som kubar, sylindre, kjegler og flatar, som grunnlaget for arkitekturen. Desse er kanskje funksjonelle og praktiske for industriarkitekturen, men ståande åleine støyter dei frå seg venleiken og det sakrale. Christopher Alexander har definert eit mykje rikare fundament for arkitekturen, ikkje gjennom minimalistiske grunnformer, men gjennom mønstre som definerer skaparverket, ja sjølve skapinga. Desse har han kalla for dei femten livsverdiane.

I Grødem kyrkje i Randaberg, teikna av kyrkjebyggkonsulent Ove Morten Berge, glimrar desse med sitt fråver. Det same gjeld det påtenkte kyrkjebygget i Våler. Liv i materien kan definerast ut frå i kor stor grad desse verdiane er til stades. Viss ein definerar Gud som opphavet til livet, det levande, må ein difor konkludere med at desse kyrkjene er gudsfornektande i sitt vesen.

Berge påstår at han byggjer for framtida. Kyrkjene hans gjev dessverre den same framandgjørande kjensla som dei typiske bygga i ”science fiction” filmar, nett fordi dei er bygde etter same lesten. Det han og samtidsarkitektane gjer er å byggje for ei kjensle av framtida, forma av konsumentkulturen. Dessverre er dette det motsette av å byggje for æva.

Kva Sverre Svendsen meiner med at seilet på kyrkjebygget i Våler er av ein annan kvalitet enn tilsvarande på eit hotellbygg i Molde, er ikkje godt å seia. Seilet på Våler kyrkje har vindauge tilfeldig spreidd utover den eine veggen, samt at vindauga er kutta inn som enkle hol, eit symbol på maskinalderen, og begge modernistiske arketypar. Kanskje meiner han at seilet hos nye Våler kyrkje har proporsjonane til det gylne snitt, utan at eg veit noko om dette? I so fall vil eg opplyse om at det gylne snitt er eit uttrykk for biologisk vokster og har ingenting å gjera med venleik.

Nikos A. Salingaros har nyleg skrevi ein artikkel med tittelen ”Applications of the Golden Mean to Architecture”, der han viser at venleiken har eit fraktalt størrelsesforhold ≈ 2,7. Dette talet gjev ein struktur som gjeng att i all tradisjonell arkitektur gjennom alle tider, og har difor vorte gjeven nemninga den universelle skaleringslova. Dessverre vert det altfor tydeleg at dei moderne kyrkjearkitektane manglar forståing for denne lova, som er mellom dei tre lovene for strukturell orden.

Det trancendentale mennesket finn inga atterkjenning hjå moderne kyrkjebygg, då desse er abstraksjonar av førestellingar utan tilknyting til det heilage i naturen. Den kampen aksjonsgruppa i Våler fører er difor ein kamp for venleiken i verda, utan venleiken har ikkje menneskeslekta nokon framtid.

Øyvind Holmstad

Wednesday, June 13, 2012

Offspring of Older Fathers May Live Longer

Yeahee, I didn't really understand how I could get such a beautiful and vivid daughter at the age of 42, now I see why. The one that is waiting for something good doesn't wait in vain!

Offspring of Older Fathers May Live Longer

Sunday, June 10, 2012

Den fullendte konsumenten

Narkomanen är den fulländade konsumenten, liksom narkotika är den perfekta varan. Det narkotiska medlet är en ren kemisk kod som skapar en ögonblicklig välfärd hos brukaren. Det är dock inte nog med det: narkotika är kraftigt fysiskt och psykiskt vanebildande och kräver att intas i allt större doser för att förbli verksamt. Narkomanen gör nästan vad som helst för att få fatt i sitt medel. Det tar över hela hans eller hennes liv. Därför uppfattar vi narkomanen som ynklig och förtappad, men i princip är vi alla fångade i samma sorts fälla. Vår materiella överkonsumtion drivs av behovet av att fylla och dämpa en olidlig tomhet. Det är en djupt beroendeskapande flykt från livets realiteter och liksom narkomanen är vi utom förmåga att erkänna många av de ödeläggande konsekvenserna för vår välfärd. Narkomanin som fenomen skrämmer oss för att vi känner igen oss i narkomanens förhållande till sitt medel. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 70
Den narkomane er den fullendte konsument, et speilbilde av vår kultur og en refleksjon av vårt innerste vesen 

Relatert:

Vår tids pilegrimsreise (konsumentkulturens symbolske høydepunkt)

Liksom pilgrimsresan var den centrala rituella begivenheten i de gamla religionerna utgör turistresan konsumtionskulturens symboliska höjdpunkt. Den är den stora befrielsen och belöningen vid slutet av vardagens trängsel och trivialitet. Turistresan är själva summan av konsumtionsmänniskans längtan och förväntningar av livet och den finns konstant som en möjlighet i våra tankar. Det finns ingen annan förbrukningsvara som är så laddad med förhandsförväntningar, beslöjade löften, drömmar och hopp. Den är ett slags gestaltning av konsumentens inre föreställning av paradiset i en yttre konkret handling. Turisten uppsöker de bilder som i medierna kommit att symbolisera det goda livet: stranden och palmerna, trottoarrestaurangen,  den gamla stadsdelen, köpgatorna och de antika ruinerna. På varje plats tar han eller hon ett fotografi och berör därvid mentalt sin drömbild via kameran, på samma sätt som pilgrimen berör de heliga relikerna med sina läppar. Det är i denna handling som turisten bekräftar att livet verkligen är vackert och gott, men framför allt är turistresan en total hängivenhet för konsumtionen som tillstånd. I resans avslutade tidsskede är alla relationer med omvärlden av ekonomisk art. Man kanske kan säga att turisten vattenplanar på ett tunt skikt av överhettad valuta, utan att på något sätt på allvar komma i kontakt med världens egentliga realiteter. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 70
Vår tids pilegrimer. Foto: Prolineserver

Vår tids religion

Konsumtionen av varor är det närmaste vi kommer en egentlig religiös praxis i detta samhälle. Det finns inget budskap som har en mer framträdande prioritering eller större lyhördhet än uppfordran att använda pengarna och köpa. Överallt i det offentliga rummet, i medierna och på gatan talar reklamer till oss. De berättar för oss vad vi saknar och hur allting kan bli bättre. Var vi än vänder blicken frestar reklam och lockar oss med bilder och ord. De lovar, att vi kan få del i märkesvarornas emblematiska kraft och att våra liv kommer att bli fyllda med ljus och lätthet om vi bara gör de rätta inköpen. Allt vi behöver är pengar och om vi saknar så fattas det inte erbjudanden om kreditkort och snabba konsumtionslån, för ingen i detta samhälle skall behöva gå till sängs med otillfredsställd köplust. Konsumtionen är ett tillstånd vi befinner oss i, är något som hela tiden finns i våra tankar. Det har visserligen frivillighetens karaktär men det är också ett slags påbud, för vad skall vi göra om vi inte konsumerar? Det samhälle vi lever i producerar ingen annan mening eller någon annan gemenskap. De stora köpcentra är vår tids verkliga katedraler. Vi förflyttar oss gärna långt för att få förena oss med deras överväldigande och koncentrerade utbud av varor. Här kan vi komma bort från oss själva och låta oss styras av stimuli och respons som viljelösa disciplar på vägen mot kassaapparatens välsignelse av inköparen och det inköpta. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 68-69
Konsumenttemplet, manifisteringen av vår tids religion

Saturday, June 9, 2012

I maskinens makt

Maskinens enda mål är att växa och bli starkare. Den intresserar sig varken för människan eller för naturens välfärd. Vi har skapat ett teknologiskt och ekonomiskt system som uppför sig som ett självständigt muterande väsen. Människan är visserligen maskinens drivkraft. Vi upprätthåller den och utbygger dess makt genom vår produktion och konsumtion, men det är inte vi som bestämmer utvecklingen. Inte ens de som sitter i de globala koncernernas huvudkvarter vart varthän vi rör oss. Det enda de har att styra efter är omsättning och förtjänst. På samma sätt försöker politiker att inrätta samhället efter detta som kallas de ekonomiska realiteterna. Man kan säga att människan existerar i ett symbiotiskt förhållande med den stora maskinen, på samma sätt som de livsnödvändiga bakterierna i vårt tarmsystem lever med oss. Vi har givit bort kontrollen över våra egna liv till blinda ekonomiska krafter i hopp om att finna materiellt skydd, men den maskin vi har skapat är inte i stånd att beskydda varken oss eller sig själv. Om den inte får fortsätta växa, bryter den samman. Därför kan den endast accelerera samhällets ämnesomsättning och öka mängden entropi. Maskinen underminerar på alla sätt grunden för vår egen existens. Den ödelägger naturen omkring oss, upplöser vårt samhälle och suger långsamt men säkert själen och saften ur människans liv. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 64-65
Krupp-Werke in Essen 1864

Golfspillets sanne (u)natur

Golfbanan är troligen en mycket exakt bild på den moderna människans föreställning om ett idealt landskap. Man kan säga att anledningen till denna sorts anläggningar är att naturens mysterium tråkar ut oss och därför har vi skapat en överskådlig och reducerad topografi som kan placeras var som helst i världen. Golfspelet ger oss därnäst möjligheten att instrumentalt behärska detta konstgjorda landskap så att vi inte vid någon tidpunkt behöver öppna oss för omgivningarna. Golf är en enkel, målinriktad och kvantifierbar förströelse. En vandringstur med ett inlagt spel. Golfbanans konstbevattnade och kemiskt vidmakthållna ordning liknar ett slags natur, men dess dragningskraft består i att den är ett uttryck för en total kontroll över naturen. Det är en konstruktion som summerar den teknologiska civilisationens systematiska förvandling av världen till en avgränsad mängd standardiserade och lättigenkännliga konsumtionsvaror. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 57
Golfbanen er sammen med kjøpesenteret visuelle uttrykk for vår tids fornektelse av ekte natur og kultur. Et menneske som dyrker golf har mistet sin sjel og er et hjelpeløst offer for konsumentindustrien, hun er konsumentens bleke skygge av det som engang var et menneske, lik Nazgulene av Mordor. Foto: Fevi Yu

Økologi = Motentropi

Mycket förenklat kan man säga att det finns två motsatta rörelser ivärlden. En mörk och en ljus. En som ödelägger och en som bygger upp. Den som förstör kallar jag här i boken för entropisk. Begreppet entropi kommer från fysiken, där det betecknar den förlust av energi som sker i stängda system till följd av varje form av rörelse. Överordnat skapar entropin en utvecklingsriktning i universum som med tiden kommer att utjämna alla skillnader till en jämn grå massa. De fysiska lagarna för termodynamik säger oss vidare att ju mer energi och därmed materia som omsätts, desto kraftigare är den samlade entropiska verkningen. Både metaforiskt och i praktiken utgör den industriella animaliska massproduktionen således ett våldsamt entropiskt kraftfält. Med centrum i djurens lidanden sprider den ut sig i världen som en självförstärkande spiral av förstörelse och avstympad känsloskuld. Det underminerar de ekologiska systemen och för oss längre och längre ut i standardiseringens och monotonins ödemark. Entropins motsättning finns emellertid i de krafter som frambringar livet på jorden. Genom att samla och fasthålla solens energi bygger livet upp en självförstärkande mångfald av former och skillnader. Sett i detta perspektiv utgör det ekologiska jordbruket en aktivt lysande motentropisk rörelse, eftersom det liksom livet självt främjar mångfald, gemenskap, mening och skönhet. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 45

The 15 Properties of Living Structures

The following text is written by Règis Medina:

Alexander has studied extensively what properties were exhibited by living structures. He compared hundreds, maybe thousands of structures, trying to understand each time what living structures had that lifeless ones had not.

Over time, he came up with a list of 15 properties. These properties are different kind of relationships between centers that help create a living structure. The more the centers of a given design reinforce themselves through these 15 properties, the more life the structure will have.

These properties are the following:
  • Levels of scale
  • Strong centers
  • Boundaries
  • Alternating repetition
  • Positive space
  • Good shape
  • Local Symmetries
  • Deep interlock & ambiguity
  • Contrast
  • Gradients
  • Roughness
  • Echoes
  • The Void
  • Simplicity and Inner Calm
  • Not-separateness
I will only present a few of them here, in particular those that I find relevant to the field of software. For a complete description, there's probably no substitute for a thorough reading of tome 1 of The Nature of Order: The Phenomenon of Life. You will find there dozens and dozens of pictures that illustrate them in great detail.

In the meantime, here is a quick overview of some of them:

Photo: B_cool

This tiger face is filled with centers. The eyes and the nose are the Strong Centers of this face. There are many Local Symmetries, starting with that of the whole face. There are Boundaries around the eyes or the nose. There is Contrast in the black and white colors of the fur around the eyes or the nose. There is Alternating Repetition of the stripes. There is Roughness in the fact that the stripes are not perfectly regular or symmetrical.

Does Cooperation Require Both Reciprocity and Alike Neighbors?

"Without population structure, cooperation based on repetition is unstable," Garcia explains one of the main findings. This is especially true for humans, where repetition occurs regularly and who live in fluid, but not totally unstructured populations. A pinch of population structure helps a lot if repetition is present. "Therefore, the recipe for human cooperation might be: a bit of structure and a lot of repetition," says Julian Garcia. This phenomenon results in a high average level of cooperation. - Science Daily
Does Cooperation Require Both Reciprocity and Alike Neighbors?

Friday, June 8, 2012

Skjønnhetens befrielse

Jeg har tidligere blitt anbefalt boka Skønhetens Befrielse og tenkte nå jeg skulle google den, til min store glede fant jeg at boka finnes fritt tilgjengelig som e-bok i svensk oversettelse:

- Skönhetens befrielse (fri pdf-bok)

Her følger en liten introduksjon til boka i dansk språkdrakt:
De sammenbrud i jordens økologiske systemer som vi i disse år er vidne til, får stadig flere til at indse fornuften i at skifte spor. Spørgsmålet er, hvorfor der stadig ikke rigtig sker noget. 
Svaret er nok det enkle, at det altid er lettere at forsætte med business as usual. Både dem der har megen magt og dem der har mindre magt har investeret så meget i den nuværende model for vækst og velstand, at det vil kræve en betydelig indsats at skifte retning. 
Både i naturen og i kulturen udrydder vi artsrigdom og mangfoldighed til fordel for kommerciel ensretning og materiel vækst. Løsningen på problemet er ikke teknologisk, men kræver en ny måde at se verden på. Vi bliver nødt til at forstå livet som en helhed, hvor alt hænger sammen med alt andet. Ved at bringe vores måde at leve og producere på i overensstemmelse med naturen omkring os vil vi ikke blot sikre menneskehedens overlevelse, men også skabe grundlag for et samfund hvor skønheden kan flyde frit som følelse, nærvær og udtrykskraft.

Morten Skrivers bog er fuld af spændende indfaldsvinkler, tankevækkende oplysninger og eksempler, svimlende perspektiver og – ikke mindst – originale løsningsforslag. Han skriver: 
“Da forurening og miljøproblemer for alvor blev et tema i den offentlige debat, følte jeg mig på en ejendommelig måde lettet. For mig gav det dyb mening, at de æstetiske ødelæggelser jeg så i mine omgivelser, måtte have videregående konsekvenser; at de så at sige var imod livet. Jeg fandt det betryggende at vide, at det der var grimt også var sygt. 
Morten Skriver, født 1954. Billedkunstner med en særlig interesse for grænseområdet mellem kunst, videnskab og religion. Han har skrevet bøger, artikler og essays og instrueret flere dokumentarfilm. Morten skriver har desuden undervist i forskellige sammenhænge, blandt andet en årrække som lektor på Det Kongelige Danske Kunstakademi. - Kulturplakaten 
Fakta om bogen:
Titel: Skønhedens befrielse
Forfatter: Morten Skriver
Anden info: 1. udgave. 264 sider.
Udgivelsesdato: 18. oktober 2008
Forlag: Tiderne Skifter – www.tiderneskifter.dk
ISBN: 9788779733350

Thursday, June 7, 2012

Alice of Monsterland

Unfortunately I'm not allowed by Metropolis Magazine to defend myself against Alice's horrible accusations. She's definitely not Alice of Wonderland, as she clings to the monsters of Le Corbusier, the great city destroyer, and I would add the great fairy-tail destroyer, as no fairy tails can survive in his machine-world!

No fairy tail can take place in the world of Alice of Monsterland 

I'm just happy I didn't live 25 years next door to Alice, and if I did I would just waited for a chance to run. Anyway, here is my answer to Alice:

Well, Alice, I could have "cherry-picked" 253 other items if you liked: http://www.jacana.plus.com/pattern/P0.htm

Yes, you are right, New Urbanism isn't really enough integrating, that's why I wrought my article Integrated Design: http://permaculture.org.au/2010/10/06/integrated-design/

But if I should have written it now I would probably have called it Integrative Ecosocial Design: http://permaliv.blogspot.no/2011/10/integrative-ecosocial-design.html

Even Christopher Alexander thinks the new urbanists have a too mechanical approach to design, working within the old cozy framework with developers: http://www.livingneighborhoods.org/library/battle-for.pdf

Nikos Salingaros too wants a more integrative process with the users: http://permaculture.org.au/2012/02/07/peer-to-peer-themes-and-urban-priorities-for-the-self-organizing-society/

Nikos Salingaros is (like myself) a p2p-urbanist, working for the new era of the commons. He's a friend of Michel Bauwens, one of the most influential promoters of the commons, the initiator of the p2p-foundation: http://blog.p2pfoundation.net/

David Bollier, another soldier fighting for the coming realm of the commons, writes about Salingaros:

"One of the most prominent thinkers about cities and the commons is Nikos Salingaros, the founder of a network of architects, planners and designers known as P2P Urbanism, for Peer to Peer Urbanism. Salingaros is a fierce critic of most of 20th Century urban planning. He criticizes it for its “central planning that ignores local conditions and the complex needs of final users, and which tries to do away with the commons for monetary reasons.” His crusade is to help the commoners reinvent cities, so that they can be more human-friendly, and not simply instruments of the Market and State."

See: http://permaculture.org.au/2012/03/07/re-imagining-urban-design-and-city-life/

By the way, didn't you know that the tea party activists are the new urbinites fierce opponents: http://bettercities.net/news-opinion/links/16797/tea-party-activists-fight-green-projects

They don't want common projects, as New Urbanism is (or should have been), as they are possessed with their private properties.

You should also diverse between paleo-conservatives and neo-conservatives. Wendell Berry is a typical paleo-conservative:

"Here we can see the radical nature of Berry’s vision. Our entire economy, our very culture of work, leisure, and home is constructed around the idea of easy mobility and the disintegration of various aspects of our lives. We live in one place, work in another, shop in another, worship in another, and take our leisure somewhere else. According to Berry, an integrated life, a life of integrity, is one characterized by membership in a community in which one lives, works, worships, and conducts the vast majority of other human activities. The choice is stark: “If we do not live where we work, and when we work, we are wasting our lives, and our work too.”

See: http://www.frontporchrepublic.com/2011/03/wendell-berrys-new-urbanism-agrarian-remedies-urban-prospects/

This is what I call inclusive! What you mean about it I have no idea, and it doesn't matter as Berry's version of it is what I want.

If you had read Michael and Salingaros earlier essay in these series you would have known that the new super-kindergarten in Brønnøysund is definitely damaging for childrens mental and cognitive skills/development: http://www.metropolismag.com/pov/20120225/science-for-designers-intelligence-and-the-information-environment

Whatever that kindergarten is most aligned with Corbu or with BIG I don't care, as it's all the same flawed typologies. Alexander writes:

"Imagine that we sort the buildings of the world into two piles. In the one pile, all those traditional buildings, built for thousands of years, in traditional societies all over the world. And, in the other pile, all those buildings built in the last hundred years, built by totalitarian technology, by industry.

Although the buildings and towns in the first pile have vast variety of different forms – brick houses, straw huts, stone vaults, timber framing, thatched roofs, log cabins, piled dry stone walls, stone columns, steep roofs, flat roofs, arched windows, straight windows, brick, wood, stone, white, blue, brown, yellow, narrow streets, wide streets, open compounds, closed courtyards – still compared with the other pile, they have something in common.

It is a particular morphological character. And when buildings are made in the framework of the timeless way, they always have this character." – Christopher Alexander, The Timeless Way of Building, page 519

See: http://permaculture.org.au/2011/06/17/the-timeless-way-of-building/

The kindergarten at Brønnøysund definitely belongs to that other pile! But what is even worse is that it separates the children from any kind of real community, as envisioned by Berry above. Poor children!

Wednesday, June 6, 2012

Totenbygdene mot Totenåsen

Totenbygdene mot Totenåsen. Pussig hvordan de dramatiske skyene har lagt seg langsetter åsranda, forøvrig hvor Havgul ønsket å bygge ei lang rekke visuelt ødeleggende gigantvindmøller, et prosjekt som heldigvis ble nedkjempet av Totenåsens Venner. Fulloppløsning av bildet er tilgjengelig her.

Our Bumpy Future

Matindustrien i ferd med å oppfylle sitt mål!

Min kommentar på Forskning.no:

Skrevet av Øyvind, 2012-06-06 08:02:27
The specialization of production induces specialization of consumption. Patrons of the entertainment industry, for example, entertain themselves less and less and have become more and more passively dependent on commercial suppliers. This is certainly true also of patrons of the food industry, who have tended more and more to be mere consumers — passive, uncritical, and dependent. Indeed, this sort of consumption may be said to be one of the chief goals of industrial production. The food industrialists have by now persuaded millions of consumers to prefer food that is already prepared. They will grow, deliver, and cook your food for you and (just like your mother) beg you to eat it. That they do not yet offer to insert it, prechewed, into our mouth is only because they have found no profitable way to do so. We may rest assured that they would be glad to find such a way. The ideal industrial food consumer would be strapped to a table with a tube running from the food factory directly into his or her stomach. - Wendell Berry
http://www.ecoliteracy.org/essays/pleasures-eating

I dag har menneskelivet ingen annen verdi enn som en konsumentmaskin for industrien, for slik å oppfylle vår tids hellige gral, evig vekst! Alle bånd til naturen og til hverandre er kuttet, hva vi er blitt er "happiness machines" for korporasjonene:

http://permaculture.org.au/2010/05/20/the-century-of-self/

Using the Pattern Technology of Christopher Alexander to Realize Ted Trainer's Vision of a Market in Balance With the Human Scale

My comment on the PRI-article on Ted Trainer:
My second concern is a more technical one, arising out of critical legal theory. In the passages quoted above, Trainer refers regularly to ‘the market’ or ‘the market system’ as if these were concepts with clear and unambiguous meanings. ‘The market is about maximising,’ he tells us, and when he writes that growth and ‘the market’ are incompatible, the implication is that ‘the market’ has one and only one meaning. But as I have argued at length elsewhere (Alexander, 2011c: Ch. 2) and implied above, there is no such thing as the market, if that is meant to imply a determinate structure that all market societies share. Given that ‘the market’ is an indeterminate concept, there are actually infinite varieties of market systems, each of which augment or diminish human freedom to varying degrees. Markets driven by profit-maximisation are but one variety, albeit the dominant form today. The question, therefore, is not a black and white one of ‘free markets’ versus forms of ‘regulation.’ Rather, the question is a normative one about how a society chooses to structure power relations in bargaining, and such a structure can take any number of forms, each of which could fall under the rubric of ‘the free market,’ depending on how the essentially contested idea of ‘freedom’ is defined. After all, it could be argued that a genuinely free market would require considerable social control and look nothing like market systems today. - Ted Trainer
Very well said! A really free market is balanced with the human scale. The social control can best be achieved by using the pattern technology of Christopher Alexander:
Comment by Øyvind Holmstad — June 6, 2012 @ 4:18 pm

Saturday, June 2, 2012

How Much Urbanism is Enough? (On the necessity of sacred places)

Thoughtful article by Kaid Benfield on the interaction of privacy and publicity. "Everybody has a hungry heart" it goes in one of Bruce Springsteen's songs. We need sacred places just as much as public spaces. Sacred space and intimacy gradients are important topics in Alexander's A Pattern Language.

- How much urbanism is enough?

The book cover of the TKF Foundation's recently published book entitled Open Spaces Sacred Places [1]. The book dramatically demonstrates how nature has the power to heal and unify in our increasingly frenetic 21st-century world. It is a series of inspirational stories told through the voices of "firesouls," those passionate and persistent people who have brought communities together to create public areas of respite.

The book depicts a wide variety of sacred places, including a meditation garden inside the walls of a prison, a sculpture garden built by at-risk youth in the inner city, and a therapeutic healing garden at a rehabilitation hospital. These public green spaces are places of peace and refreshment, where people can tap into their own deep wisdom and find an antidote for the stressful, divisive, and isolating effects of life in today’s complex world.

While each of the profiled spaces has its own unique focus and character, they all have one common element—a bench with a journal attached where each visitor has the opportunity to anonymously reveal private thoughts and feelings. The journal entries, collected over 12 years, reinforce the essential human need to take time out in nature. Open Spaces Sacred Places also contains more than 200 beautifully photographed images that bring these spaces to life.With a foreword by G. Martin Moeller, Jr., Open Spaces Sacred Places provides helpful information for those who have the desire to become active firesouls by spearheading community efforts to create public green spaces.
The website of Sacred Places: www.opensacred.org

Tsjekkiske Český Krumlov har mottatt turistbransjens svar på Oscar-statuetten

Etter 20 år på Unescos verdensarvliste har den tsjekkiske byen Český Krumlov mottatt den prestisjefylte prisen «The Golden Apple». Foto: Det tsjekkiske turistkontoret.

Mens fjordbyen Oslo mer og mer tar form av helvetets forstad, er det en lise for sjelen at det fremdeles finnes steder som Český Krumlov å reise til. Les mer hos ABC-nyheter:

- Denne byen har fått turismens Oscar
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...