Skip to main content

Den fullendte konsumenten

Narkomanen är den fulländade konsumenten, liksom narkotika är den perfekta varan. Det narkotiska medlet är en ren kemisk kod som skapar en ögonblicklig välfärd hos brukaren. Det är dock inte nog med det: narkotika är kraftigt fysiskt och psykiskt vanebildande och kräver att intas i allt större doser för att förbli verksamt. Narkomanen gör nästan vad som helst för att få fatt i sitt medel. Det tar över hela hans eller hennes liv. Därför uppfattar vi narkomanen som ynklig och förtappad, men i princip är vi alla fångade i samma sorts fälla. Vår materiella överkonsumtion drivs av behovet av att fylla och dämpa en olidlig tomhet. Det är en djupt beroendeskapande flykt från livets realiteter och liksom narkomanen är vi utom förmåga att erkänna många av de ödeläggande konsekvenserna för vår välfärd. Narkomanin som fenomen skrämmer oss för att vi känner igen oss i narkomanens förhållande till sitt medel. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 70
Den narkomane er den fullendte konsument, et speilbilde av vår kultur og en refleksjon av vårt innerste vesen 

Relatert:

Comments

Popular posts from this blog

Village Towns

Vandana Shiva from Sustainable Cities™ on Vimeo.

Vandana Shiva, an internationally recognized Indian activist and philosopher, explains that planning for the human being rather than the automobile can liberate space and create community within a city. In her opinion, a sustainable city should operate as a self-reliant and self-sufficient cluster of villages.

Naturmaterialen åldras på ett sätt så att de får en ny och kanske till och med ökad skönhet

Syntetiska material kan till exempel omedelbart verka snygga och praktiska. Teflon, goretex och de många nya nanoimpregneringsämnena är kända för deras otroliga förmåga att avvisa vatten, fett och smuts, men den avvisande kvaliteten verkar också gälla mer generellt för de syntetiska materialens estetiska verkan. Det finns ofta en endimensionalitet i materialen, som gör dem starkt monotona i större mängder. Syntetiska material åldras dessutom i allmänhet med mycket lite behag. Från det ögonblick de börjar mista sin industriella glans kommer de snabbt att likna avfall. Detta är helt motsatt hos naturmaterialen som ofta åldras på ett sätt så att de får en ny och kanske till och med ökad skönhet. Det är som om de rymmer en stor mängd upplagrad erfarenhet, som om detaljrikedomen först på allvar avslöjas i förfallsprocessen. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 166

Sommerhilsen fra Terje Bongard

Noen tanker:

Nesten halvparten under 30 år kommer ikke til å stemme i høst. Individet i storsamfunnet er fremmedgjort: Følelsen av å ha innflytelse er liten, avstanden opp kjennes utenfor følelsesregisteret. Avisene i dag fokuserer på at om man ikke stemmer, så har man ingen innflytelse. Spørsmålet er bare om forskjellen ville bli så stor om vi smurte 50 % mer stemmer ut over dagens partilandskap. Blir framtiden mer bærekraftig av det? Blir følelsen av innflytelse større?


Det påligger folk med kunnskaper et svært ansvar nå. Framtidas livsnødvendigheter, omsetningen i de store systemene som gjenskaper og omsetter luft, vann, jord, klima og næring, selve livsveven er i ferd med å knekkes. Ikke bare mat og klær, også helse og livskvalitet, trygghet, konflikter mellom individer, regioner og land ligger i potten. Biomangfold er en sikkerhet vi trenger for å holde sykdommer i sjakk, matproduksjon oppe og livskvalitet levende. Du ser tegna rundt deg hele tiden. Det er en håndfull arter som …