Wednesday, December 14, 2016

En kulturhistorisk tragedie

Updated version with more images at LeveVeg (My new blog in WP). Hos Debatt1.

I går kveld så jeg igjen på Oppfinneren med Erik Alfred Tesaker på NRK, og fylles av sorg over at Grythengen ikke er et levende elvebruk, slik som hans sted. Tesaker er i likhet med meg av den oppfatning at for å ivareta et steds kulturhistoriske rolle og verdi må dette gjøres på et retrovativt sett, hvilket betyr at man benytter gammel teknologi og kun forbedrer denne med ny teknologi der denne ikke forringer den gamle teknologiens egenart. Dette betyr at man benytter seg av lokal, kretsløpsbasert, småskala teknologi, hvor man klart skiller by og land, på tvers av rådende modernistisk praksis, som er et ideologisk tankegods fra Le Corbusier og de tidlige modernistene, som mente at by og land skulle forenes av en enhetskultur.
By og land vil forenes; fra mitt kontor skal jeg bo 30 kilometer i én retning, under et furutre; min sekretær vil også bo 30 kilometer unna, i motsatt retning, under en annen furu. Vi skal ha hver vår bil. Vi skal slite ut dekk og tannhjul, slite ned veidekket, forbruke olje og bensin. Alt hvilket vil medføre en mengde arbeid ... nok for alle. - Le Corbusier, 1935
Min konklusjon er at husmannsplassen Grythengen i ytterkantene av bygda var av minst like stor, hvis ikke større kulturhistorisk verdi enn storgardene nede i bygda. Stedet representerte to store kulturtradisjoner, som endepunkt for fossemøllingsslekta og den eldgamle vannkraftsindustrien som ble utviklet ved Kvernumsstrykene i Lenaelva, og som oppstartssted for en særegen bedehuskultur som vokste fram i grendene rundt Totenåsen, i fotefarene til Totenåsens apostel M.J. Dahl.

Grythengen er en liten husmannsplass i steinrøysa oppunder Totenåsen, og kanskje var det derfor de styrende tenkte det ikke gjorde noe om de omringet stedet, grov det i filler og overspente det med et nettverk av kraftlinjer.

Virkeligheten er at plassen var av minst like stor kulturhistorisk verdi som storgardene nede i bygda, som avslutningssted for vannkraftskulturen og fossemøllingsslekta ved Kvernumsstrykene på Skreia, og oppstartssted for den unike bedehuskulturen som knyttet sammen smågrendene oppunder og rundt Totenåsen.

Disse kulturhistoriske verdiene ønsket jeg å bringe videre gjennom retrovativ teknologi og et retrovativt levesett, i pakt med historien og de stedegne naturforholdene.

Ved å sparke beina under min rolle og livsgjerning som kulturbærer, har vår nasjon mistet en del av sin eksistensberettigelse.

Det er ikke den suburbane bunkeren som er vår sjel!

Vannkraftsindustrien i Kvernumsstrykene strekker seg i alle fall tilbake til seinmiddelalderen, men det ville ikke forundre meg om den går tilbake til vikingetida. Uansett bet jeg meg merke i et notat i Totens bygdebok om at de som hadde fallrettighetene i Kvernumsstrykene på 1600-tallet måtte skatte tilsvarende fem storgarder, noe som understreker verdien av vannkraften på den tiden. Hvor tidlig fossemøllingsslekta kom inn ved Kvernum, tidligere gården Fossemøllen, vet jeg ikke, men kanskje var vi der helt fra middelalderen av? Uansett kan det ikke være tvil om at min tippoldefar Herman Evensen Fossemøllen (1839-1919) ble hentet fra Kvernumsstrykene for å nyttiggjøre vannkraften i Olterudelva ved gården Grythe, hvor han fikk bo ved husmannsplassen Grythengen, som ved hans overtakelse ble gården Fossemøllen II.

Ruinene ved Olterudelva har slik en direkte kulturhistorisk linje tilbake til middelalderen og vannkrafts-industrien i Kvernumsstrykene, og er derfor de best bevarte elveruinene fra denne eldgamle tradisjonsoverføringen av kunnskap på Toten i dag.

Denne tradisjonen burde vært holdt i live ved Grythengen gjennom et levende elvebruk, ved bruk av retrovativ teknologi. Elvedammen, vannkanalene og skovlhjulet skulle vært rekonstruert. Der herr Fossemøllen drev sagverk og Johan Solhaug startet opp sin første trevare burde det vært satt i stand et lite verksted drevet av direkte vannkraft, slik Tesaker har det, og Grythengen burde fått sin kraft fra elvedammen. Alle kraftlinjene over Grythengen burde vært fjernet eller lagt helt i ytterkantene, slik at de ikke dominerer stedet og ødelegger dets karakter.

Even Helmer Holmstad (født 4. september 1874, død 1943), min oldefar, var av de aller første dahlitterne, da han ble omvendt allerede ved de husmøtene Magnus Johansen Dahl fra Spydeberg, Totenåsens apostel, holdt i finstua på Holmstad da han tok turen over åsen fra Hurdal første gang i 1892. Dahl bosatte seg seinere ved Holmstadengen. Mellom de to småbrukerne ved de to engene etter Kronborgsætergrenda, Holmstadengen og Grythengen, var det et nært vennskap.

Grythengen var velkomstsportalen for grenda til Totenåsens apostel, og burde vært behandlet med respekt som et retrovativt småbruk og av de stedene som opprettholdt bedehuskulturen i Dahls fotefar lengst. Helt opp til 1970-tallet visste omvandrende predikanter at det alltid var husrom for dem på Grythengen, og bestemor bakte fellesmisjonskringlene, som var fast tilbehør til kaffepausene på bedehusene rundt Totenåsen, fram til sin død. Mine døtre burde ha fått lov til å videreføre denne tradisjonen, og å servere fellesmisjonskringler ute på tunet på Grythengen for pilegrimsvandrere etter Dahlsleden - i fotefarene til Totenåsens Apostel! Gjerne akkompagnert av Toner på tunet fra Pris Herren, sangskatt samlet av M.J. Dahl, hvis musikktradisjon Knut Anders Sørum kommer fra. Dette perlekjedet av vennesamfunn rundt Totenåsens hals, vokst fram i fotefarene til Totenåsens apostel, var unikt i Norge og kanskje også i verdenssammenheng. Min sorg over tapet av denne kulturen har jeg forsøkt å skildre i essayet "Vinduet til Totenåsens apostel".

Var det ikke for de subeksurbane bunkerne og industrijordbruket, ville det V/A-systemet Østre Toten kommune nå bygger vært overflødig. Den suburbane bunkeren slik vi kjenner den i dag ble utviklet som ideal av Le Corbusier og seinere markedsført av General Motors etter en ide av Edvard Bernays, PR-industriens far og nevø av Sigmund Freud. Den første av disse er til alt overmål plassert under ei Corbu-furu og troner over stedet. Her under denne furua var det jeg som skulle ha sittet og skuet utover herr Fossemøllens øyensten, velkomstportalen for grenda til Totenåsens apostel, Fossemøllen II!

Ingen kunne på bedre vis videreført Grythengen som kulturhistorisk identitetsbærer enn min familie, fordi jeg er en fossemølling i blodet, og fordi jeg var av de aller siste dahlitterne på Toten. Du kan ikke kjenne på den samme tilhørigheten til et sted hvis ikke dine forfedre har vandret der. Jeg var den fødte kulturbærer, men min arv og min livsgjerning ble tatt fra meg. Dette er et stort identitetstap, ikke kun for meg, ikke kun for Toten, men for Norge som nasjonsprosjekt.

For videre studier

  • Oppfinneren. Tusenkunstneren Erik Alfred Tesaker og familien drømmer om å skape sitt selvforsynte retrovative paradis på et gammelt småbruk. Det handler om snurrige oppfinnelser, tradisjonshåndverk, og gjenbruk. Og det store prosjektet er å bygge et drømmetårn på toppen av låvetaket - et sted for å løfte blikket over hverdagen, og se både utover og innover.
  • Oppfinneren (1:8) - premiere! Denne artikkelen kunne vært om familien Fossemøllen ved det retrovative elvebruket Fossemøllen II oppunder Totenåsen, som levde som stolte kulturbærere av to særegne kulturtradisjoner.
  • Å «finne opp» meninga med livet. Som kulturbærer skulle jeg vært født til livsmening, her var intet å "finne opp", kun en arv å bære, en stafettpinne.
  • Erik Alfreds hjemmeside. Alfred er en god representant for oss retrovative, og det er å håpe vi vil få større respekt for framtida. Mens Tesakers bruk reiser seg som en fugl Føniks av asken, er Grythengen tapt til det subeksurbane for alltid, sammen med grenda til Totenåsens apostel.
  • Shrinking the Technosphere - Getting a Grip on Technologies that Limit our Autonomy, Self-sufficiency and Freedom, av Dmitry Orlov. (Teknosfæren har lagt seg som et klamt lokk over elvebruket Grythengen, som retrovativ får man vanskelig for å puste). 
    Anti-retrovasjon i teknosfæren!

    Wikimedia.

    Nok et aspekt ved den subeksurbane livsstilens skyggesider. Der høgspentkablene krysser Olteruddalen går det jordras, ikke mindre enn to steder over herr Fossemøllens korte elvestrekke. Men for de subeksurbane eksisterer ikke verdenen utenfor stakitten, den er kun en kulisse.

    Wikimedia.
    Herr Fossemøllens ruindam, dette er alt hva jeg trengte for å leve lykkelig som retrovativ kulturbærer for to av Norges viktigste bygdekulturer. Sammenlign med de massive naturinngrepene ovenfor, som er nødvendige for at de subeksurbane skal kunne bo i bunkerne sine. Elvebruket Grythengen måtte dø for at de skulle få leve!

    Wikimedia.

    Artikler av Inger-Marit Østby

    Tunet er gårdens hjerte

    Gårdstunet er gårdens hjerte. Kulturlandskapets nøkkel ligger i at man gjør gårdstunene til en kilde for inspirasjon og livsglede til de som bor der. De gamle gårdstunene er Norges sjel. Etter krigen mistet Norge sin sjel, ved at man så gårdstunene som mindreverdige i forhold til den suburbane bunkeren. Gårdene og gårdstunene liksom lå der lik kjøttstykker klare til å parteres, for så å kastes til General Motors, det store uhyret fra Amerika.

    Det meste av Norge er nå herjet av GM-Monsteret, tilbake ligger et ribbet land, et skjelett. Selv tapte jeg begge slektsgårdene til monsteret, det kjennes som å ha mistet sine døtre. Noen få sjeler hever kanskje øyenbrynene og aner at noe er galt, før de haster videre, da karrieren er det eneste de har tilbake som det er verdt å leve for.

    Moder Norge er ikke lenger verdt å leve for. Vårt nasjonsprosjekt er forfeilet. For gårdstunet var ikke kun gårdens hjerte. Det var nasjonen Norges hjerte.

    Tapet av det norske gårdstunet er norgeshistoriens største identitetstyveri!

    Vakkert gårdstun fra Oppland

    Videre refleksjoner:

      Harvest: Forfallet i bygde-Noreg

      Innledning

      By og land vil forenes; fra mitt kontor skal jeg bo 30 kilometer i én retning, under et furutre; min sekretær vil også bo 30 kilometer unna, i motsatt retning, under en annen furu. Vi skal ha hver vår bil. Vi skal slite ut dekk og tannhjul, slite ned veidekket, forbruke olje og bensin. Alt hvilket vil medføre en mengde arbeid … nok for alle. - Le Corbusier, 1935
      Etter krigen har slagordet vært "by og land, hand i hand", innforstått at skillet mellom by og land skal viskes ut, i Le Corbusiers ånd. Virkemidlene har vært den suburbane eneboligen og bilen. Resultatet er at den rurale kulturen og grendekulturen, som vi liker å identifisere oss med, er utdøende.

      Knut Aastad Bråten har vandret i bygde-Noreg i sommer, og har sett denne tragedien utfolde seg for sine føtter. Vi bør derfor vrake Le Corbusier og begynne å lytte til urbanisten James Howard Kunstler, hvis budskap er:

      Ikke bland by og land!

      Mine refleksjoner rundt Bråtens essay ble etter hvert til tre separate deler:

      - Den siste mohikaner ved Olterudelva

      - Den retrovative kulturbæreren og elvemennesket Erik Alfred Tesaker

      - Bygde-Norges doble forfall
      "Eg trur at nøkkelen til framtida er i det som er att etter fortida." - Bob Dylan

      Den siste mohikaner ved Olterudelva


      Olterudelva forbi Grythengen, Fossemøllen II. Min tippoldefar Herman Evensen Fossemøllen ble hentet hit fra gården Fossemøllen, nå Kvernum bruk, for å drive mølle og sagbruk under Grythe.
      Velstanden i Bygde-Noreg er stor, men det er også kontrastane. Den grandiose byggjefesten står i paradoksal motsetning til omsorgssvikta for den eldre bygningsmassen: Langs pilegrimsruta passerer vi fråflytta gardstun, nedlagde stølar, samanrasa hus og andre bygningar. Eit butikklokale tørstar etter måling. Eit stakittgjerde var ein gong vakkert og kvitmåla. Eit gardshus manglar ei mengd takstein, og om nokre år er det for seint. Huset må ned.

      Kjærleiken til fortida, til kulturminnevernet eller dei skrukkete hendene dreier seg ikkje om svermerisk nostalgi og blaute kjensler åleine, men om ei gjennomgripande erkjenning av kulturarven som eit gode, som synlege merkesteinar, korrektiv og supplement – også for meg i dag.
      I den gamle bua les eg spor av levd liv, frå ho som streva for å få endane til å møtast, frå han som fann lukka i ei varm sommareng. Kanskje har vi framleis noko å lære? - Knut Aastad Bråten
      - Forfallet i bygde-Noreg

      Forfallet i bygde-Norge er nær på totalt! Norge har blitt et land av modernistisk slum, de norske gårdstunene og grendene er kvalt av det suburbane idealet til General Motors, arven etter de amerikanske settlerne har retusjert mot oss selv og utslettet vår egen kultur. Jeg er den siste fossemølling, og min skjebne er den samme som for den siste mohikaner!

      - Ved veis ende (Grendene i utkantene dør sakte, men sikkert ut. Står Bygde-Norge foran et nytt hamskifte?)


      Min slekt var ei elveslekt, vi holdt til i de mektige Kvernumsstryka ved Skreia, ved det som var gården Fossemøllen, nå Kvernum bruk. Her drev vi mølle- og sagbruksvirksomhet, et farlig yrke, noe Even Johannessen Fossemøllens tidlige død vitner om. Falt han i Kvernumsstrykene, eller fikk han armen i saga og blødde i hjel? Even og Herman ser forresten ut til å være to navn som gikk i arv i fossemøllingsslekta, min oldefar het Even Helmer Holmstad.

      Vi fossemøllinger var utvilsomt viden kjent som dyktige elvefolk, og derfor ble min tippoldefar Herman Evensen Fossemøllen (1839-1919) i sin tid hentet fra Fossemøllen til husmannsplassen Grythengen under Grythe, for å drive mølle og sagverk i Olterudelva. Minnet om Fossemøllen ved Kvernumsstrykene er forsvunnet, og derfor kunne man da Grythengen ble frigitt se på dette elvebruket som Fossemøllen II, hvor arven etter fossemøllingsslekta levde videre.

      Nå er imidlertid også Fossemøllen II tapt til de suburbane bunkerne og den gjennomsstrømsteknologien de er avhengige av, slik at det moderne bunkermennesket kan leve sine bunkerliv, løsrevet fra enhver tilknytning til stedet og kulturen.

      - Små grønne flekker eller godt vern av matjord?
      Nästan det mesta innan 1930 är vackert. Även det enklaste huset från 1820-talet är vackert för det bygger på en hävdvunnen praxis av hur man gör det vackert. - Albert Svensson
      Stabburet etter tippoldefaren min, ferdigstilt i 1920, var det siste vakre bygget som ble reist i Øverskreien.

      Det siste byggverket i Øverskreien bygget ut av tradisjonene, med en tidløs skjønnhet

      Jeg skulle mer enn gjerne ha investert 10 millioner i herr Fossemøllens øyensten, men makter ikke å leve som en kulisse for det suburbane, og nekter å være del av gjennomstrømsteknologien deres. For meg er det en forutsetning at jeg får leve som en ekte fossemølling, i mine forfedres ånd, som del av en retrovativ teknologi. Hvor jeg med stolthet kunne ta tilbake navnet Fossemøllen, som Herman byttet vekk for å få sin utkåredes hånd Marie Andersdatter fra storgarden Holmstad, som mente hun fikk så lite i medgift at hun i alle fall ville beholde navnet. Øyvind Fossemøllen, kulturbærer av Fossemøllen II, skulle vært mitt navn og min tittel.

      Elvebruket Grythengen, Fossemøllen II, hadde tre roller å videreføre, som det var min livsgjerning å utføre, men som ble meg frarøvet av etterkrigsgenerasjonen, de som ønsket å asfaltere hele Hardangervidda!

      A) En videreføring av den stolte elvetradisjonen til slekta Fossemøllen fra Kvernumsstrykene ved Skreia.

      B) Grendeportalen for grenda til Totenåsens apostel.

      C) Levendegjøring av økofilosofien til øverskreiingen og elvemennesket Sigmund Kvaløy Setreng, en av verdens fremste økofilosofer og filosofer over hodet.

      Relatert:


      Den retrovative kulturbæreren og elvemennesket Erik Alfred Tesaker


      I går kveld satte jeg meg tilfeldigvis ned foran TV'en og fikk del i en fantastisk ny serie på NRK, om kulturbæreren Erik Alfred Tesaker og familien hans. Jeg fikk kun del i litt, men det gjør ikke noe da serien er tilgjengelig på nett-TV til evig tid. Det er herlig å se begynnelsen på serien, der Erik tilfreds skuer utover sitt nyervervede småbruk, full av ungdommelig pågangsmot.
      Seriebeskrivelse
      Tusenkunstneren Erik Alfred Tesaker og familien drømmer om å skape sitt selvforsynte mekanisk paradis på et gammelt småbruk. Det handler om snurrige oppfinnelser, tradisjonshåndverk, og gjenbruk. Og det store prosjektet er å bygge et drømmetårn på toppen av låvetaket - et sted for å løfte blikket over hverdagen, og se både utover og innover.
      Episodebeskrivelse
      Premiere! På det gamle småbruket Øystøl står oppgavene i kø for familien Tesaker. Tak, vegger og vinduer må tettes, og mor Ellen Marie ønsker seg nytt kjøkken og et varmt bad for familien. Tusenkunstner Erik Alfred sjonglerer mange prosjekter for å skape det gode hverdagslivet på fjellgarden. Lekenhet og magi går hånd i hånd med praktiske forbedringer.
      Allikevel fylles jeg med et uendelig vemod. For samtidig som elvebruket Øystøl ligger høyt og fritt, ligger Fossemøllen II lavt og undertrykt, nedtynget av det suburbane og tilhørende overdimensjonert teknologi, omgitt av mennesker uten forståelse for stedets historiske og kulturelle misjon, og uten respekt for min rolle som kulturbærer.
      "Særlig vestlige kulturer har de siste tiårene fjernet menneskene fra sin naturlige bakgrunn. Naturen er blitt kjøps- og utstillingsvare, den er noe man går ut i og betrakter, men ikke er en del av." - Terje Bongard
      Øystøl med Erik Tesaker er hva Fossemøllen II kunne vært hvis nasjonen Norge hadde latt meg få leve mitt liv som Øyvind Fossemøllen. Akkurat som Erik har sitt verksted drevet av direkte vannkraft nede ved sin elv, ville jeg ha bygget opp igjen herr Fossemøllens ruindam i Olterudelva, gravd opp igjen vannkanalen og satt på plass nytt skovlhjul nedenfor telthuset (til Fellesmisjonens møtetelt), der den første Solhaugs trevare var, og laget mitt verksted.

      Her, hvor herr Fossemøllen drev mølle og sagbruk som husmann under Grythe, og hvor Johan Solhaug seinere etablerte sin første trevare, ville jeg ha bygget opp igjen et verksted drevet av direkte vannkraft

      Videre ville jeg ha satt opp ny låve og fylt velkomstportalen for grenda til Totenåsens apostel med dyr, slik at stedet igjen kunne prydes av et åpent kulturlandskap, og vollen hvor herr Fossemøllen og hans sønner kjørte vekk 1400 hestelass med stein kunne kommet til sin rett.

      Elvevollen, hvorfra det ble kjørt vekk 1400 hestelass med stein. Nå gror den igjen, slik det må gå når et sted rammes av den suburbane giften. James Howard Kunstler er klar i sin tale: Ikke bland by og land!

      Men for storsamfunnet er dette intet verdt. De kunne ha rekonstruert stedet mitt og grenda mi, fjernet de subeksurbane og deres teknologi, slik at både de og jeg igjen kunne leve verdige liv. Istedenfor foretrekker storsamfunnet at dette en gang stolte elvebruket, grendeportalen til det som var det ypperste av det ypperste av norsk grendekultur, skal gjenspeile de norske grenders tragedie, som en forlengelse av de norske tettsteders fall og ufattelige heslighet.

      Det eneste rådet jeg får er å minnes det som var, og glemme det som er. Ville dere sagt det samme til den siste mohikaner?
      Et grunnleggende behov hos mennesket er altså behovet for å vokse opp i en kulturtradisjon som det kan kalle sin egen, slik at det kan oppnå en identitet – uten identitet, intet helt menneske og ingen menneskelig frihet. En identitetsgivende kultur er en frukt av et nært, egenartet og langvarig samspill med et spesielt sted og med særegne naturvilkår. Identitet er også forutsetningen for sam-funn og for folke-styre, for disse krever individer som tar ordet og som kan bidra med noe eget.  – Sigmund K. Setreng, Elvetid, s. 28
      Se serien hos NRK nett-TV!!!

      - Oppfinneren


      Bygde-Norges doble forfall

      I sommar gjekk eg pilegrimsmarsj gjennom Valdres. Turen ga ei unik anledning til å kome tettare på kvardagsliva i Bygde-Noreg. Korleis ser kulturlandskapet og gardstuna ut? Korleis bur nordmenn på bygda i dag?
      Vandringa tek åtte dagar, og gjev mange inntrykk. Vi ser mykje innimellom stavkyrkjene og den vakre naturen: Her er moderne villaer med svære plattingar og verandaer, prydbuskar og brustein frå Kina, ute-lamper og varmelamper og andre kjekke standardløysingar direkte frå katalogen. Garasjen er flott. Bilparken like så. Pengar er det nok av, ser det ut til.

      Velstanden i Bygde-Noreg er stor, men det er også kontrastane. Den grandiose byggjefesten står i paradoksal motsetning til omsorgssvikta for den eldre bygningsmassen: Langs pilegrimsruta passerer vi fråflytta gardstun, nedlagde stølar, samanrasa hus og andre bygningar. Eit butikklokale tørstar etter måling. Eit stakittgjerde var ein gong vakkert og kvitmåla. Eit gardshus manglar ei mengd takstein, og om nokre år er det for seint. Huset må ned.

      -----

      Tilbake til velstanden. Det finst om lag 2,5 millionar bustader i Noreg, les eg. I tillegg finst mange fritidshus, ikring 450 000. Mange av dei har høg standard, og dei fleste nybygde fritidshus er like store som privatbustaden heime, les eg i «Dette er Norge». Og sjølv om prisane på bustadene har auka med 430 prosent frå 1992 og fram til i dag, brukar vi pengar på oppussing: i snitt vel 70 milliardar kroner kvart år. (Artikkelen fortsetter under bildet).
      Det meste av notida skal ein dag forsvinne, og berre ein liten del av ho tek vi med oss. I snitt er det registrert over 300 000 bygningar bygde før 1900, skriv miljøstatus.no. Berre 6000 av desse er freda, jamfør kulturminnelova. Men skigarden varar ikkje evig, syng vi. Kvart år forsvinn fleire verneverdige bygningar ut av kulturhistoria. Ta til dømes min eigen heimkommune, Nord-Aurdal: Sidan tusenårsskiftet og fram til i dag er 23 prosent av alle registrerte verneverdige bygningar som er bygde før 1900, å rekne som tapte, skriv NIKU. - Knut Aastad Bråten i vandringsessayet Det norske forfallet
      All denne velstanden ble vår forbannelse, og det finnes ingen grunn til å rope hurra for denne byggefesten. Samtidig som det gamle og tidløse forsvinner, erstattes dette av den amerikanske søppelkulturen fra etterkrigstiden, lansert med brask og bram under paviljongen til General Motors under verdensutstillingen i New York i 1939. Bråten sier det ikke direkte i sitt essay, men budskapet ligger der indirekte. Heldigvis har vi urbanisten og forfatteren James Howard Kunstler, som ikke er redd for i klartekst å skildre denne forsøplingen av bygde-Norge, som er den samme som i det Nord-Vestre USA.
      Across the rural northeast, where I live, the countryside is littered with new houses. It was good farmland until recently. On every country road, every unpaved lane, every former cowpath, stand new houses, and each one is somebody’s version of the American Dream. Most are simple raised ranches based on tried-and-true formulas – plans conceived originally in the 1950s, not rethought since then, and sold ten thousand times over.
      These housing “products” represent a triumph of mass merchandising over regional building traditions, of salesmanship over civilization. You can be sure the same houses have been built along a highway strip outside Fresno, California, as at the edge of a swamp in Pahokee, Florida, and on the blizzard-blown fringes of St. Cloud, Minnesota. They might be anywhere. The places they stand are just different versions of nowhere, because these houses exist in no specific relation to anything except the road and the power cable. Electric lighting has reduced the windows to lame gestures. Tradition comes prepackaged as screw-on aluminium shutters, vinyl clapboards, perhaps a phony cupola on the roof ridge, or a plastic pediment over the door – tribute, in sad vestiges, to a lost past from which nearly all connections have been severed. There they sit on their one- or two- or half-acre parcels of land – the scruffy lawns littered with the jetsam of a consumerist religion (broken tricycles, junk cars, torn plastic wading pools) – these dwellings of a proud and sovereign people. If the ordinary house of our time seems like a joke, remember that it expresses the spirit of our age. The question, then, is: what kind of joke represents the spirit of our age? And the answer is: a joke on ourselves. – James Howard Kunstler, “The Geography of Nowhere: The Rise and Decline of America’s Man-Made Landscape”, page 166


      The Geography of Nowhere: The Rise and Decline of Norway's Man-Made Landscape

      Bestill boka her!
      We need:


      Utsyn mot Øverskreien og det som skulle vært grenda mi, hva som var grenda til Totenåsens apostel

      Etterord


      Turistnæringen snakker varmt om agroturisme som framtidas turisme. Dette vil helt sikkert komme sterkt, ettersom den retrovative bevisstheten sprer seg. Men Bråtens vandring i bygde-Norge og mine erfaringer fra Øverskreien viser at Norge er i ferd med å miste sin fremste merkevare etter de norske fjordene, hvilket er det rurale Norge. 

      Det suburbane vil aldri kunne bli noe annet enn en søppelkultur, og vil til slutt kvele hele vår kultur hvis vi ikke stanser opp og snur. Den suburbane bunkeren er ikke hellig, og min erfaring og Kunstlers anbefaling er at disse fjernes der de er i direkte konflikt med det rurale, enten praktisk, estetisk, psykologisk, eller alle deler. Særlig gjelder dette ifht. de gamle gårdstunene, som helt mister sin karakter der det suburbane blir påtrengende.

      Etter at V/A-systemet er fullført skal jeg oversende mitt stoff fra Øverskreien i 2016 til Norsk senter for bygdeforskning, forhåpentligvis vil de gripe fatt i dette. Mitt mål er en konferanse for å ta tilbake bygde-Norge. Det ultimate målet ville være hvis nasjonen Norge etter hvert stilte seg bak meg for å frigjøre herr Fossemøllens øyensten, for å gi stedet tilbake til dets rettmessige kulturbærere!

      Makter vi å overlevere tilstrekkelig av våre forfedres røtter til våre etterkommere, slik at de kan makte å skape en ny verden ut fra ruinene av vår søppelsivilisasjon?


      For videre studier


      - Grenda mi kunne oppnådd kultstatus

      Herr Fossemøllens øyensten 

      Stabburet til tippoldefaren min






      - Grendeportalen som visnet (kommer)

      Ingen elvetid for Grythengen

      - Rekonstruer grenda mi!

      - Totenbunkerne

      Wendell Berry And The New Urbanism: Agrarian Remedies, Urban Prospects

      Hvorfor Toten aldri kan bli "Totscana"

      -

      Takk til KVs redaksjon for Herr Fossemøllens øyensten

      -

      -

      -

      - Even Helmer Holmstad (født 4. september 1874, død 1943)

      -

      -

      -

      -

      -

      -

      -

      -

      -

      - Arme Blåveissvingen

      Billedgalleri

      Nærbutikken

      Bedehuset til Totenåsens apostel
        
      Brua over Olterudelva etter gamlevegen til Kolbu, hvor Totenåsens apostel satt og fisket over Nygardseterdammen, som han selv opparbeidet

      Pris Herren, samlet av Totenåsens apostel

      Holmstadengen, hvor Totenåsens apostel fikk Landbruksselskapets diplom for sitt jordbruk



      Vannkanalen til min tippoldefar

      Herr Fossemøllens ruindam

      Up and Down a Stairway at Södermalm

      Wikimedia

      Wikimedia

      The Alley of Gåsgränd

      From Wikipedia, the free encyclopedia.

      Gåsgränd (Swedish: "Goose Alley") is an alley in Gamla stan, the old town in central Stockholm, Sweden. Connecting the streets Västerlånggatan, Stora Nygatan, and Lilla Nygatan, it forms a parallel street to Ignatiigränd and Överskärargränd, and leads down to the square Munkbron on the western waterfront of the old town. On the upper stretch of the alley is a small square, Gåstorget.

      Flickr

      In the 15th and 16th century, the alley was named Grågåsens gränd ("Alley of the Grey-Goose") after a woman, Ragnhild Grågås, who lived in the alley around 1500. It is mentioned in 1492 as Gragasenne grendh and referred to a few years later as nest nordan hwstrv Ragnil Gragossenne gardh ("next north of wife Ragnil Gragossenne's homestead"). In 1513, a Gragasene grend is mentioned as is an old house Ragnil Gragas geffuit hade j testament ("...given had in [the] testament").

      Flickr

      During the 17th century however the most commonly used name for the alley was Anders Siggessons gränd ("Alley of Anders Siggesson", 1594), and a hundred years later Saltmätargränd ("Salt Gauger's Alley", 1669), most likely after a Bertil Mattsson who bought a property in the alley in 1652. On a map dated 1733, the western part is marked as Saltmätargränd, while the eastern is called Gåsgränd, the former made a section of the latter in 1885.[1]

      Flickr

      Ohälsosam arkitektur – en annan sida av funktionalismen och modernistisk arkitektur

      Av Edvard Persson hos Arkitekturupproret.

      Boken “Ohälsosam arkitektur – en annan sida av funktionalismen”

      Gösta Alfvén, Ohälsosam arkitektur. En annan sida av funktionalismen, Balkong förlag 2016

      Vill du diskutera detta inlägg så har det fått en egen tråd i vår Facebookgrupp: Klicka här för att se

      Arkitekturupproret vill göra reklam för denna nyutkomna bok, som är en guldgruva för alla de som engagerar sig för vackrare arkitektur i Sverige. Många av er medlemmar har redan upptäckt den men vi önskar att den får större spridning. Gösta Alfvén ger i denna bok en initierad historisk tillbakablick som kastar ljus över vilka motiv och tänkesätt som styrt och fortfarande styr byggandet i Sverige. Dagens arkitektur sätts in i ett sammanhang som gör att man bättre förstår varför den är som den är. Boken mynnar ut i en kritik som är värd att lyssna på eftersom den är synnerligen välunderbyggd och präglas av ett ovanligt självständigt tänkande. Därmed visar den också vägen till en ny och bättre arkitektur. Idag står Sverige inför en byggboom, som påminner om det forna Miljonprogrammet, och det är oerhört viktigt att lära av gamla misstag. Nedanför har vi sammanfattat bokens innehåll genom att citera delar som känns relevanta att ta diskutera i Arkitekturupproret.

      Click the images for magnification

      Författaren är docent vid Karolinska institutet och verksam vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Stockholm. Hans profession och praktiska erfarenhet av sjukhusmiljö ger en särskilt intressant vinkel på ämnet. Ett par grundläggande insikter formuleras på följande sätt:
      “Det speciella med arkitektur är att det är en konstform som är en del av samhället. Den är en del av huset vi bor i, gatan vi går på, torget vi stannar upp vid, bostäder för släkt och vänner som vi besöker, och byggnader för skolor, institutioner och offentliga verk. Den angår oss alla. Det är därför angeläget att vi kan tala om den och forma den så att den på olika vis är bra för så många som möjligt (sid 97).”

      “Variationsrik miljö i form och färg väcker ofta nyfikenhet och skönhetsupplevelser främjar livskänsla och hälsa. Den monotona, fyrkantiga och färglösa miljön däremot gör oss stela och stumma. Den kan till och med, om den upplevs provocerande, väcka stress och ilska (sid 17).”
      Famous architectural company Snøhetta is white-washing the Big Box - syndrome

      En som insåg detta var den på sin tid inflytelserike österrikiske arkitekten och stadsplaneraren Camillo Sitte (1843-1903). Alfvén sammanfattar hans idéer så här:
      "Staden bör gestaltas från den upplevande människans synpunkt. Den raka gatan blir lätt monoton och upprepning av samma typ av hus likaså. Gatorna bör därför vara krökta och husen varierade. Utsmyckningar och vackra färger skapar behag och trevnad. Han betonade att det är viktigt med centrala platser med markanta byggnader (sid 129).”
      Varför har då utvecklingen i stort sett gått åt ett helt annat håll från 1920-talet och fram till idag? ”I mellankrigstidens kaos och konstnärliga sökande växte en ny arkitekturform fram i Europa”, skriver Alfvén. Den modernistiska arkitekturen föddes. Den fransk-schweiziske arkitekten Le Corbusier intog en särställning och hans tankar fick ett väldigt genomslag. Det är värt att studera honom, eftersom hans idéer fortfarande präglar byggandet.

      Le Corbusier tog avstånd från det gamla på ett våldsamt sätt. Han ville riva städer som Paris, Rom, Moskva, Alger och Stockholm och bereda plats åt det nya och hälsosamma. Den räta vinkeln var universalmedlet. Alfvén beskriver några av Le Corbusiers tankar så här:
      “I böckerna Vers une architecture – mot en arkitektur – och Urbanisme drog han upp riktlinjer för vad han menade var vägen mot den enda arkitekturen. Gotiken hörde till hans skräckexempel på dåligt organiserade byggnader, smyckade med, som han tyckte, sentimentalt krimskrams (sid 27).”

      “Hus är maskiner att bo i med uppgift att skyla oss mot väder och vind (sid 28).”
      Enligt Le Corbusier är hus maskiner att bo i med uppgift att skyla oss mot väder och vind
      “Den massproducerade bilismen, med dess fart och effektivitet måste få fri framkomlighet och staden massproduceras och anpassas efter liknade principer (sid 29).”
      Gösta Alfvén betonar att Le Corbusiers idéer ska förstås utifrån det allmänna politiska och idémässiga klimatet under mellankrigstiden:
      “I Le Corbusiers teorier om arkitekturens utveckling finns ett evolutionärt drag, som ligger i linje med den så kallade socialdarwinismen, som var populär vid denna tid; den starke för samhället framåt på bekostnad av den svagare (sid 30). “

      “Emotioner och känslor uppfattades alltmer som irrationella störningsmoment för god vetenskap, teknikens framväxt och det moderna samhällets planering (sid 24).”

      “Industriellt välorganiserad bostadsproduktion av likadana hus sammanfogade med standardiserade och typiserade byggelement enligt taylorismens principer om serietillverkning, det såg Le Corbusier som lösningen på den kris samhället befann sig i.”

      “Det finns paradoxer hos denne man… Han hävdade konstnärens frihet samtidigt som han beundrade både Mussolini och Hitler för deras despotiska sätt att organisera samhället (sid 30).”

      “Hans fascism var en grund för hans kalla vision om staden. Hans längtan efter renhet i arkitekturen och stadsplanering var alltså inte bara estetiskt motiverad utan hade politiska övertoner – om rasens renhet och maktens oförvitlighet (33).”
      Hur togs detta emot i Sverige? Alfvén skriver:
      “I skriften acceptera, den svenska funktionalismens grundläggande manifest publicerad 1931, tar man entydigt ställning för modernismens stadsplaner. Kravet på tillräcklig tillgång till sol och luft, hävdade man, omkastar helt och hållet de äldre stadsplanerna med slutna kvarter och man förordar ett öppet byggnadssätt med parallella huslängor, som man menade leder till det hälsosamma samhället.”
      Stadsutvecklingen gick från kvarter till punkthus. Planen blev vägledande för utvecklingen i Sverige de kommande decennierna.

      Alfvén anför några belysande citat ur acceptera, som visar att ledande arkitekter i Sverige tillägnade sig Le Corbusiers idéer:
      ”Gatan är icke längre ett sällskapsrum. Där härskar enväldigt rörelsen. Där är ett vimmel av människor, av bilar, bussar, spårvagnar, där ropar skyltfönster, fyrar och skyltar sitt ’se upp’.” (ur acceptera)

      ”Den som icke vill acceptera han avstår från medarbete i kulturens utveckling. Han skall sjunka undan i betydelselös pose av bitter heroism eller världsvis skepticism.” (ur acceptera)

      ”Vi vill någon gång följande andra röster än logikens, behålla ett stycke gammal miljö, en gammal onyttig byggnad, ett par trän, som inte står för mycket i vägen.” (ur acceptera) (sid 45 f.)
      Alfvén sammanfattar:
      “Funktionalismen nöjde sig inte med en enkel arkitektonisk estetik. Man gick ett steg längre, gjorde sig av med skönhetsbegreppet, och ville rensa bort det som tidigare ansetts vackert. Motton i acceptera var ned med skönheten och att vår tid inte blott saknar stil utan att dess enda möjlighet till utveckling ligger i stillösheten (sid 88).”
      “Den samtida staden” var Corbusiers plan för Paris och andra befolkningscentra

      Alfvén beskriver hur de dittills rådande riktlinjerna för stadsplaneringen i Sverige snabbt trängdes undan av modernismen:
      “Byggnadsplanen från 1874 och arkitekt P O Hallmans den så kallade riksbyggmästarens, regler för stadsplanering var i slutet på 1920-talet på väg att lagfästas genom statens offentliga utredning (SOU) 1928:5. I den förordade man den traditionella kvartersstadens sammanhållna bebyggelse och hushöjd begränsad till fem våningar. Skönhet, variation och funktion framhölls som viktiga egenskaper i arkitekturen.

      Genom skarp kritik i remissvar från Teknologföreningen och Svenska Arkitekturföreningen, där modernister som Sven Markelius, Uno Åhrén och Wolter Gahn var tongivande, lades denna utredning ned.

      Tre år senare drev modernisterna igenom Byggnadsstadgan 1931, i vilken den nya synen på arkitektur kodifierades.

      Det specifika stödet i SOU 1928:5 för de omtyckta landshövdingehusen i Göteborg togs bort i den nya byggnadsstadgan (sid 50).”
      Allt detta fick mycket långtgående konsekvenser under flera decennier och spåren är tydliga idag, skriver Alfvén:
      “Rivningen av Klara har beskrivits som nödvändig för anläggningen av tunnelbanan mellan Hötorget och Strömmen. Men den hade kunnat dras fram i ett djupare plan som inte motiverat rivningar. Ett annat skäl, som ofta framförts, var det utbredda förfallet och de dåliga sanitära förhållanden som rådde. Men det var delvis ett resultat av att Stadsbyggnadsplanen från 1931 och Byggnadslagen från 1947 som gav kommunen rätt att utfärda förbud – vilket man också gjorde – mot renovering, tillbyggen och nybyggen i avvaktan på planläggningen i City (60).”
      Brunkebergstorg i Stockholm före och efter rivningshysterin
      “Klara förvandlades från en gammal, levande, visserligen nedgången stadsmiljö, till en modern, anonym utan bostäder. Effektiv förvaltning och kommers på dagtid; på kvällar och nätter blev den snabbt ett tillhåll för missbrukare och prostituerade (sid 61).”
      Inte minst intressant är det att Alfvén lyfter fram Miljonprogrammet som en del i modernismens av Le Corbusiers inspirerade program, även om det inte var uttalat:
      “…att idéerna till de stadsplaner som växte fram var inspirerade av Le Corbusiers stadsplaner nämns inte. Man redovisade inte heller att svenska städer skulle förnyas genom omfattande rivningar av dess stadskärnor. En långvarig och diger utredningsprocess undvek en bred demokratisk diskussion om dessa för de svenska städernas stadskultur helt avgörande frågorna. Miljonprogrammets utformning och den stora rivningsvågen kom som en obehaglig överraskning för den allmänheten när det hela var väl bestämt och på väg att fullföljas (sid 75).”

      “Arkitekten Lennart Holm var den store stadsplaneraren under 1900-talets senare hälft, som fick uppdraget att leda Sveriges största satsning på bostadsbyggande någonsin (sid 76).”

      “Han [Lennart Holm] trodde att den nya arkitekturen kunde skapa en ny och fri människa som kan skaka av sig de bojor som klassamhälle, konvenans och religion lagt på henne och det skulle hon förverkliga genom att göra sig fri från historisk ballast och acceptera teknikens möjligheter.”

      “Lennart Holm: Nyckeln till hela denna process, vars onda eller goda knappast är värda att diskutera då den tycks fortgå nästan av egen kraft heter upprepning; och medlen är normalisering, typisering, standardisering, tempoarbete, serietillverkning, massproduktion och automation.”

      “Det finns en utbredd föreställning om att Miljonprogrammets bristfälliga utformning huvudsakligen hade sin grund i ekonomiska överväganden. Det är riktigt att en grundtanke var att producera många bostäder billigt. Men det hade man kunnat göra på andra vis. Det fanns omtyckta stadsdelar byggde på 1920-talet, producerade till priser som arbetare hade råd men, som kunnat ligga till grund för den nya stadsplaneringen, Hade man engagerat många små byggföretag hade de kunnat skapa en variationsrik bebyggelse utan massproduktion till troligen lägre kostnader (sid 79 f.).”
      Idag står Sverige inför en byggboom, som påminner om det forna Miljonprogrammet. Lär då av gamla misstag.

      Alfvén menar att arkitekturen fortfarande helt behärskas av arvet från mellankrigstidens modernism. Han pekar t.ex. på sjukhusarkitekturen. Den är tänkt att vara rationell, men den främjar inte den psykiska hälsan

      “Sjukhusbyggnaderna idag talar ofta ett anonymt och grått språk, som lätt kan uppfattas som att du som här inträder skall vara en kugge i den moderna effektiva, vetenskapliga sjukvården, och känslan av att vara en individ förminskas (sid 82).”

      The harmful and inhuman design of the new hospital for the Norwegian inland. The only good thing about it is the view toward Lake Mjøsa.

      Sist några tänkvärda lärdomar ur boken:
      “Genom att avskaffa skönhet som något i sig eftersträvansvärt, med att enbart låta rummets, våningarnas och husens volymer skapa den estetiska energin, lämnade man fältet fritt för en enfaldig rutin i byggandet. Och enfaldiga byggrutiner passar de stora byggbolagen väl, de som sätter hög avkastning på investerat kapital som främsta mål. Det har vi sett många exempel på.

      Modernismen har sett ett egenvärde i att provocera. Det fungerar i konsten. Men mår människor bra av att anonyma och brutala hus försöker väcka dem ur likgiltighet? Det fungerar ju tvärtom, människor reagerar med ökad likgiltighet och dessutom kan det skapa vantrivsel och öka risken för sjukdom.
      Arkitektur som provocerar. Nya domkyrkoforum i Lund är en parasit i en historisk miljö.

      På arkitekturlinjen anpassar man sig, som oftast, till rådande stilideal. Och om inte, kan man få svårt att klara av utbildning och få jobb när man väl är färdig. Att avvika från den rådande trendens formspråk kan stjälpa en yrkeskarriär (sid 92).”

      “När skönheten kom till byn då var klokheten där, då fanns där bara törne och galla, diktade Nils Ferlin, de gamla Klarakvarterens poet, på 1930-talet. Visst ger dikten anklang i en senare tid av bitter förvandling från varierad småskalighet till hårdare, ofta mer monoton storskalighet (sid 141).”
      KÖP BOKEN VIA ADLIBRIS
      Klicka här för att beställa boken via Adlibris.

      Köp boken “Ohälsosam arkitektur – en annan sida av funktionalismen”

      Adlibris beskriver boken så här på sin hemsida:
      “Hur kan vi skapa attraktiva, gröna, levande och hälsosamma städer som främjar ett rikt socialt liv är frågor som blivit allt viktigare. Dagens samhälle är starkt påverkad av 1900-talets omvälvande stadsplaner. Denna bok skildrar hur det gick till då den moderna staden skapades i Sverige. En viktig idékälla var den schweizisk- franske arkitekten Le Corbusier. Boken problematiserar hans och svenska efterföljares tankegångar om arkitektur den så kallade funktionalismen och hur det ledde till omfattande rivningar av gamla stadskärnor och massproduktion av miljonprogrammet. Boken belyser också kvalitéer i arkitekturen som föregick modernismen, som vi kan dra lärdom av då vi bygger nytt. Funktionalismen lovade välfungerande, hälsosamma städer. Men som boken visar, så infriades inte dessa löften. Författaren försöker också ge en del svar på frågan om hur vi bygger attraktiva, hälsosamma städer som främjar ett rikt socialt liv. Gösta Alfvén är läkare och docent med stress hos barn som forskningsområde. Han har under en lång tid intresserat sig för hur stadens fysiska miljö påverkar människor, dess hälsa och emotioner.”
      Relatert:
      Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...