Autenticitet i konsten

Autenticitet är en vanlig beteckning på hög kvalitet hos ett konstverk. Ordet betyder äkthet eller trovärdighet, men i förbindelse med konst menas att verket verkar direkt i sitt uttryck, fritt från baktankar och spekulation på samma sätt som en människa kan verka äkta utan att vara medveten om det själv. Det autentiska i konsten består i verkets överensstämmelse med sitt eget väsen. Härvid får föremålet en auktoritet som vi annars endast känner från naturens egna frambringelser. Man kan därför kanske säga att människan genom konsten förvandlar sig själv till natur. Den konstnärliga handlingen förbinder oss med de bakomliggande och dolda formskapande krafterna. Det var dem som forntidens kinesiska tuschmålare försökte fånga i bilder av dimhöljda bergsformationer, vindpinade träd och buktande floder. Chi heter dessa krafter på kinesiska. Det idealiska konstverket skulle framstå som om det var skapt av naturen själv. Den kalligrafiska penseln registrerade likt en seismograf universums dynamiska rörelsemönster i ett kraftfullt poetiskt moment. Det var inte konstnären som uttryckte sig. Den gode konstnären var tvärtom i stånd att hålla sitt eget jag i bakgrunden och låta naturen tala genom sin konst.

Det utvidgade konstbegreppet och den ekologiska estetiken är nära förbundna fenomen. Vi kommer inte att kunna sammanstämma civilisationen med naturen med mindre än att den konstnärliga praxis blir utbredd som intuition, omsorg och inkännande på alla nivåer i samhället. Konstens estetiska konsekvens och fokus är det ideal vi skall sträva efter men hur kan ingen säga på förhand. Vi kan inte göra annat än känna oss fram med skönheten i den ekologiska mångfalden, variationen och nyansrikedomen såsom den viktigaste av alla ledtrådar. – Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 242

Autentisk kunst.