Den moderna människan har givit sitt liv åt ett globalt teknologiskt system. Skulle det bryta samman skulle ett flertal av oss förmodligen gå under. Vi är inte längre istånd att klara oss själva, varken lokalt eller regionalt. Människan har under flera hundra år låtit sig imponeras och bländas av den teknologiska utvecklingen, av vetenskapen och den ekonomiska makten. Vi har följt med vart än denna treenighet har fört oss. Kanske för att vi inte orkade ställa frågor om något som verkade så kraftfullt. Kanske för att vi verkligen trodde att framsteget var en väg vi kunde gå med stängda ögon, men nu visar teknologins ödeläggelser sig överallt omkring oss: från skadorna på de ekologiska systemen till den industriella fulhet som breder ut sig i landskapet, från masskulturens entropiska standardisering till den allmänna förlusten av mening. Teknologin är förvisso en förlängning av biologin, men den har inte livets egenskaper. Tvärtom kväver den livet som en cancer om den får lov att växa och utveckla sig okontrollerat. Vi har glömt det som våra äldsta förfäder visste. Människans förmåga att framställa redskap som kan omforma världen medför ett vördnadsfullt ansvar. Besittandet av denna kraft tvingar oss att komma på vad vi vill, skall och kan i världen. – Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 285
Teknologien angriper Blåveissvingen. -Flickr. |
No comments:
Post a Comment
Note: Only a member of this blog may post a comment.