Skip to main content

Köpmantorget i Gamla stan, Stockholm

Statuen "Sankt Göran och Draken" ligger i enden av torget

Köpmantorget i Gamla stanStockholm ligger vid Köpmangatans början, där norra och södra Köpmanbrinken tar vid sista biten ner till Österlånggatan. Här finns en bronskopia från 1912 av skulpturen Sankt Göran och draken. På Köpmantorgets plats fanns fram till 1697 Köpmanporten.
Köpmantorget kallades på Petrus Tillaeus karta från 1733 för Kiöpmanne T. Torget fick sitt namn efter Köpmangatan som var den huvudsakliga förbindelsen mellan Stortorget och Fiskartorget utanför den östliga stadsmuren. Köpmantorget var således inget handelstorg utan det var på Fiskartorget som särskilt skärgårdsbefolkningen bedrev handel på medeltiden.
Före 1687 var de båda kvarteren Pegasus (norr) och Persus (söder) om torget hopbyggda med ett valv, som kallades Köpmanportenoch var en del i Stockholms äldre stadsmur. Köpmanporten avbildades av Elias Brenner strax före rivningen den 30 april 1687 "för dess trånga passage skull". Valvet var dock i verklighet betydligt smalare, ungefär 1,6 meter.[1] Efter rivningen anlades dagens plats. Fortfarande 1728 kallades platsen Köpmanporten.

Butikkene til venstre i det øverste bildet

Butikken på hjørnet, som jo må være hjørnesteinen i ethvert levende bymiljø!

Köpmanbrinken (södra delen).

Comments

Popular posts from this blog

Paddehoa og plassen min

Kjære plassen min, kvalt du vart, lik ei paddehoe alle paddehannane kasta seg over i dammen om våren.
Dei ville alle bu ved dine grøne enger, då dei tykte det her var so vent og fredeleg. Men dei vørde deg ikkje, og no er du kvalt til daude.
Herr Fossemøllens augnestein stend utan låven sin, her gjeng ikkje lenger dyr og beitar i dine grøne enger. Berre grasklipparar beitar her no.
Dei elska deg til daude, og med deg i grava di tok du den rike
grendearven din.
No stend vi ribba attende.

Venter metankatastrofen oss?

I dag inneholder atmosfæren 5 gigatonn metan. Et estimat anslår at rundt 50 gigatonn metan kan være i ferd med å frigis i Arktis, dvs. en tidobling. Flere tusen gigatonn ligger lagret i den arktiske permafrosten, i den Øst-Sibirske arktiske havhylla alene ligger det 500 - 5000 gigatonn metan.

Metan er ved frigjøring mer enn 150 ganger sterkere som klimagass enn CO2, etter 20 år 86 ganger sterkere i gjennomsnitt, og etter 100 år 23 ganger sterkere. Dette fordi den blir til H2O og CO2.

Mennesket er et produkt av ilden, dette ser nå ut til å bli vår bane. Imens er det søndagsåpne butikker som debatteres, selvsagt en uting og et pådriv for konsumerismen, men allikevel et bevis på menneskets korte tidshorisont.

"Geoengineering" kan ikke hjelpe oss, det er langt mer fornuftig å lagre karbon i jordsmonnet. Det er 5-6 ganger mer karbon i jorda enn i atmosfæren og vegetasjonen sammenlagt. Her kan biokull (terra preta) spille en viktig rolle.

Biokull kan bli i jorda i flere hundre tu…

Hurdalsrosa på Toten

Austlandets perle
i dei djupe skogane
på hi sida av Totenåsen,
var raus då ho gav oss hurdalsrosa,
som her stend og raudner
over venleiken sin,
i veggen på våningshuset
til plassen min.

Kva skal vi med fjerne roser frå Nederland, når den venaste rosa i verda,
alt ved husveggen står? Ei våningshusrose var du, og er du, når eg syklar ikring, eg ser du prydar våningshusveggen, på mang ein staseleg storgardsbygning.

Hurdalsrosa vart like gjev
åt fattig som åt rik,
ho skil ikkje
på kven ho skjenkar
av venleiken sin.
I lag med deg,
sjølv ein husmannsplass,
rik vart.
Eit kjærleikshjarte er kvar ei rose
du oss skjenkar.
År etter år,
inga kulde eller tørke,
tek knekken på kjærleiken din,
du gamle hurdalsrosebusk,
ved gråsteinsmuren åt oldefaren min. Kan vi be om meir?