Skip to main content

FEM GODA SVENSKA EXEMPEL PÅ ANPASSAD NYPRODUKTION I TRÄ

Av Edvard Erik Persson.

Hur många svenskar vet idag att Sverige fram till 1960-talet var överfullt med vackra varierade träbyggnader? Ja stadskärnorna i varenda svensk stad norr om Skåne var proppfyllda med träbyggnader i varierade storlekar. Åk till Eksjö, Karlshamn, Hjo eller Nora för att få en bild av hur nästan hela Sverige såg ut en gång i tiden. Den svenska trästaden är idag till största delen blott ett minne.

Nästan varenda svensk stadskärna hade omfattande träkvarter, men under rivningshysterin strök nästan alla träkvarter med. I Göteborg revs i princip alla s.k. landshövdingehus förutom några enstaka i Hagakvarteren. Stadskärnorna i trästäder som Skellefteå, Linköping, Norrköping, Karlskrona, Växjö, Luleå, Umeå, Jönköping, Västerås, Gävle och så vidare nära på förintades. I några svenska städer kan du fortfarande besöka mindre träkvarter som har överlevt, men detta är bara en spillra av vad som en gång fanns.

Här följer fem exempel där gamla träkvarter nyligen har fått ny träbebyggelse.

1. Nyproduktion efter en omfattande brand i centrala Alingsås visar en byggnad som passar in bland sina grannar. Arkitektfirma "Dahrén Arkitekter".
2. Nyproduktion efter en omfattande brand i centrala Jönköping ledde till nya byggnader som passar in bland sina grannar.
3. Nyproduktion efter rivningsvågen i Varberg. Arkitekten ville inspireras av det gamla försvunna Varberg.
4. Nyproducerat korsvirkeshus i skånska Kävlinge. Korsvirkeshusen är Skånes motsvarighet till de svenska trähusen, men även dessa skövlades under rivningsvågen. Kävlinge går mot strömmen och bygger nytt som passar in i bland andra historiska grannar.
5. Till sist visar vi en bild på det vackra nybyggda hotellet "Åtellet" i trästaden Norrtälje.

Visst detta är kanske inte arkitektur för våra storstäder, men det går också att bygga högt i trä. I Göteborg finns det t.ex. nybyggda s.k. landshövdingehus i trä vilka ofta är i 4-5 våningar. Budskapet i denna tråd är att vi inte ska glömma bort vilka byggnader som tidigare dominerade Sveriges städer. Nyproduktion i gammal svensk tradition kan ibland vara befogad.





Comments

Popular posts from this blog

Feiende flott trapp i en fart

Når de som skulle ha støttet har sviktet, er det godt å vite at ikke Wikimedia-fellesskapet har det. Rørende er det hvordan de oppretter mappesystemer over bildene mine fra Holmstadenga og Grythengen og andre steder, og ellers legger dem i alle relevante mapper. Dette er mye jobb, og man føler stor takknemlighet over å bli tatt slik på alvor av mennesker man ikke kjenner.
Virkelig inspirerende er det, og dette oppmuntrer til å ta mange flere bilder fra grenda mi. Den dagen Holmstadengen har falt ned og blitt til jord, og Grythengen er solgt til fremmede fordi jeg ikke orket mer av all motstand og fiendskap, tipper jeg noen omsider vil vite å verdsette min innsats.

Riktig fint ville det vært hvis man også fikk inn noen fotografier som er over 70 år gamle, som er utløpsdatoen for åndsverk i Norge.

Raknehaugen og våre slektsgårder

På Toten råder omtrent samme grad av toleranse som under Taliban i Afghanistan, hvor enhver som ikke underkaster seg drømmen om Subeksurbania* er en kjetter og må steines eller utstøtes av det gode selskap. F.eks. er det blasfemi å hevde at slektsgårdene er våre fedrealtre og skal få ligge i fred i kulturlandskapet, lik gravhaugene. Man ribber ikke fedrealtrene og plyndrer ikke gravhaugene, fordi da mister de sin funksjon og sitt innhold!
Grunnen til at det er slik skyldes et dypt hat til vår rurale arv, fordi denne ikke kan forenes med de subeksurbane idealer. Trist, men sant😰


*Så langt jeg kan se etter søk på flere søkemotorer er begrepet Subeksurbania eller Subexurbania ikke tidligere benyttet, og må derfor anses som en ny betegnelse eller et nytt ord. Ordet Subexurbania eller Subeksurbania, motsatsen av Narnia, ble skapt i mitt hode søndag 17. juni 2018, og første gang benyttet i denne tekst 19. juni 2018.

En anti-autonom og anti-rural kultur

Hva er dette? Ja, det lurer jeg jammen på. Teknisk sett er det vel et pumpehus, men det er også noe langt mer, noe jeg ikke fatter. Aldri har jeg følt på slik en ondskap som hos dette huset, så det må være et ondskapens hus, kanskje et åndenes hus? Bor det en Nazgûl der inne? I alle fall føles det slik, som om her holder til en ondskapens vokter, da innvollene vrenges når man nærmer seg det. Dette er ondskap. Saurons øye. Et tempel for Servoglobus.

Trist var det at dette her skulle erstatte velkomstsportalen for grenda til Totenåsens apostel, grenda hvor reformasjonen slo ut i all sin prakt. Johan Solhaug skrev i sine memoarer at det var en mørk tid i Øverskreien før Magnus J. Dahl kom vandrende over åsen. Men nå har et annet mørke inntatt denne grenda, en mørk ondskap jeg aldri tidligere har erfart noe annet sted i verden. Jeg fatter ikke hva det er, bare at det er ren ondskap som må bekjempes med nebb og klør, og de som ikke er med meg er mot meg.

Oppe på tunet er det som om to kref…