Skip to main content

Golfspillets sanne (u)natur

Golfbanan är troligen en mycket exakt bild på den moderna människans föreställning om ett idealt landskap. Man kan säga att anledningen till denna sorts anläggningar är att naturens mysterium tråkar ut oss och därför har vi skapat en överskådlig och reducerad topografi som kan placeras var som helst i världen. Golfspelet ger oss därnäst möjligheten att instrumentalt behärska detta konstgjorda landskap så att vi inte vid någon tidpunkt behöver öppna oss för omgivningarna. Golf är en enkel, målinriktad och kvantifierbar förströelse. En vandringstur med ett inlagt spel. Golfbanans konstbevattnade och kemiskt vidmakthållna ordning liknar ett slags natur, men dess dragningskraft består i att den är ett uttryck för en total kontroll över naturen. Det är en konstruktion som summerar den teknologiska civilisationens systematiska förvandling av världen till en avgränsad mängd standardiserade och lättigenkännliga konsumtionsvaror. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 57
Golfbanen er sammen med kjøpesenteret visuelle uttrykk for vår tids fornektelse av ekte natur og kultur. Et menneske som dyrker golf har mistet sin sjel og er et hjelpeløst offer for konsumentindustrien, hun er konsumentens bleke skygge av det som engang var et menneske, lik Nazgulene av Mordor. Foto: Fevi Yu

Comments

Popular posts from this blog

Paddehoa og plassen min

Kjære plassen min, kvalt du vart, lik ei paddehoe alle paddehannane kasta seg over i dammen om våren.
Dei ville alle bu ved dine grøne enger, då dei tykte det her var so vent og fredeleg. Men dei vørde deg ikkje, og no er du kvalt til daude.
Herr Fossemøllens augnestein stend utan låven sin, her gjeng ikkje lenger dyr og beitar i dine grøne enger. Berre grasklipparar beitar her no.
Dei elska deg til daude, og med deg i grava di tok du den rike
grendearven din.
No stend vi ribba attende.

Venter metankatastrofen oss?

I dag inneholder atmosfæren 5 gigatonn metan. Et estimat anslår at rundt 50 gigatonn metan kan være i ferd med å frigis i Arktis, dvs. en tidobling. Flere tusen gigatonn ligger lagret i den arktiske permafrosten, i den Øst-Sibirske arktiske havhylla alene ligger det 500 - 5000 gigatonn metan.

Metan er ved frigjøring mer enn 150 ganger sterkere som klimagass enn CO2, etter 20 år 86 ganger sterkere i gjennomsnitt, og etter 100 år 23 ganger sterkere. Dette fordi den blir til H2O og CO2.

Mennesket er et produkt av ilden, dette ser nå ut til å bli vår bane. Imens er det søndagsåpne butikker som debatteres, selvsagt en uting og et pådriv for konsumerismen, men allikevel et bevis på menneskets korte tidshorisont.

"Geoengineering" kan ikke hjelpe oss, det er langt mer fornuftig å lagre karbon i jordsmonnet. Det er 5-6 ganger mer karbon i jorda enn i atmosfæren og vegetasjonen sammenlagt. Her kan biokull (terra preta) spille en viktig rolle.

Biokull kan bli i jorda i flere hundre tu…

Hurdalsrosa på Toten

Austlandets perle
i dei djupe skogane
på hi sida av Totenåsen,
var raus då ho gav oss hurdalsrosa,
som her stend og raudner
over venleiken sin,
i veggen på våningshuset
til plassen min.

Kva skal vi med fjerne roser frå Nederland, når den venaste rosa i verda,
alt ved husveggen står? Ei våningshusrose var du, og er du, når eg syklar ikring, eg ser du prydar våningshusveggen, på mang ein staseleg storgardsbygning.

Hurdalsrosa vart like gjev
åt fattig som åt rik,
ho skil ikkje
på kven ho skjenkar
av venleiken sin.
I lag med deg,
sjølv ein husmannsplass,
rik vart.
Eit kjærleikshjarte er kvar ei rose
du oss skjenkar.
År etter år,
inga kulde eller tørke,
tek knekken på kjærleiken din,
du gamle hurdalsrosebusk,
ved gråsteinsmuren åt oldefaren min. Kan vi be om meir?