Skip to main content

Ställen där det är lugnt

En stad av ler- eller trähus består av idel kommunicerande och inbjudande ytor, fulla av taktila nyanser, färgspel och liv. Deras doft skiftar med luftens fuktighet och de tillför ljuden mellan husen en varm och vänlig klang. En stad av glas och stål består däremot av ytor som är avvisande och livlösa. De har ingen lukt, varken god eller dålig och deras akustik är hård och larmande. Om vi vill förstå den värld vi skapat måste vi anstränga oss för att registrera hur den känns. Vi måste till exempel lära oss att lyssna på det intensiva oljudet i städerna från motorfordon, ventilationsanläggningar, maskinverktyg och högtalare. Hälften av världens befolkning lever idag i stadsområden och på många håll är oväsendets nivå direkt sjukdomsframkallande. Om människor kan föredrar de att bo på ställen där det är lugnt, liksom de föredrar natursköna omgivningar. Det framgår av priserna på bostadsmarknaden. Det är viktigt att vi lyssnar på oväsendet, för det vi hör är ljuden från vår civilisations desorienterade rastlöshet. Det hjälper inte att fly eller att sätta ljuddämpande glas i fönstren. Bara genom att ändra de förhållanden som producerar larmet kan vi finna det lugn som de flesta innerst inne längtar efter. När så många betalar dyrt för madrasser och sängkläder av de finaste naturmaterial är det för att det känns riktigt. Just i sömnen, där vi slipper civilisationen och överlämnar oss till nattens svarta kosmos, vill vi gärna vara nära något som våra kroppar omedelbart förstår. Naturmaterialen känns som en del av livet självt. Det är som om deras biologiska struktur talar direkt till och in i vår egen biologi. På det viset kan vi genom den uppmärksamma sinnesupplevelsen tillägna oss en vetskap, som når långt ut över språkets räckvidd.  Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 167

Stille etter Olterudelva.

-Flickr.

Comments

Popular posts from this blog

Sommerhilsen fra Terje Bongard

Noen tanker:

Nesten halvparten under 30 år kommer ikke til å stemme i høst. Individet i storsamfunnet er fremmedgjort: Følelsen av å ha innflytelse er liten, avstanden opp kjennes utenfor følelsesregisteret. Avisene i dag fokuserer på at om man ikke stemmer, så har man ingen innflytelse. Spørsmålet er bare om forskjellen ville bli så stor om vi smurte 50 % mer stemmer ut over dagens partilandskap. Blir framtiden mer bærekraftig av det? Blir følelsen av innflytelse større?


Det påligger folk med kunnskaper et svært ansvar nå. Framtidas livsnødvendigheter, omsetningen i de store systemene som gjenskaper og omsetter luft, vann, jord, klima og næring, selve livsveven er i ferd med å knekkes. Ikke bare mat og klær, også helse og livskvalitet, trygghet, konflikter mellom individer, regioner og land ligger i potten. Biomangfold er en sikkerhet vi trenger for å holde sykdommer i sjakk, matproduksjon oppe og livskvalitet levende. Du ser tegna rundt deg hele tiden. Det er en håndfull arter som …

Village Towns

Vandana Shiva from Sustainable Cities™ on Vimeo.

Vandana Shiva, an internationally recognized Indian activist and philosopher, explains that planning for the human being rather than the automobile can liberate space and create community within a city. In her opinion, a sustainable city should operate as a self-reliant and self-sufficient cluster of villages.

Naturmaterialen åldras på ett sätt så att de får en ny och kanske till och med ökad skönhet

Syntetiska material kan till exempel omedelbart verka snygga och praktiska. Teflon, goretex och de många nya nanoimpregneringsämnena är kända för deras otroliga förmåga att avvisa vatten, fett och smuts, men den avvisande kvaliteten verkar också gälla mer generellt för de syntetiska materialens estetiska verkan. Det finns ofta en endimensionalitet i materialen, som gör dem starkt monotona i större mängder. Syntetiska material åldras dessutom i allmänhet med mycket lite behag. Från det ögonblick de börjar mista sin industriella glans kommer de snabbt att likna avfall. Detta är helt motsatt hos naturmaterialen som ofta åldras på ett sätt så att de får en ny och kanske till och med ökad skönhet. Det är som om de rymmer en stor mängd upplagrad erfarenhet, som om detaljrikedomen först på allvar avslöjas i förfallsprocessen. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 166