Ställen där det är lugnt

En stad av ler- eller trähus består av idel kommunicerande och inbjudande ytor, fulla av taktila nyanser, färgspel och liv. Deras doft skiftar med luftens fuktighet och de tillför ljuden mellan husen en varm och vänlig klang. En stad av glas och stål består däremot av ytor som är avvisande och livlösa. De har ingen lukt, varken god eller dålig och deras akustik är hård och larmande. Om vi vill förstå den värld vi skapat måste vi anstränga oss för att registrera hur den känns. Vi måste till exempel lära oss att lyssna på det intensiva oljudet i städerna från motorfordon, ventilationsanläggningar, maskinverktyg och högtalare. Hälften av världens befolkning lever idag i stadsområden och på många håll är oväsendets nivå direkt sjukdomsframkallande. Om människor kan föredrar de att bo på ställen där det är lugnt, liksom de föredrar natursköna omgivningar. Det framgår av priserna på bostadsmarknaden. Det är viktigt att vi lyssnar på oväsendet, för det vi hör är ljuden från vår civilisations desorienterade rastlöshet. Det hjälper inte att fly eller att sätta ljuddämpande glas i fönstren. Bara genom att ändra de förhållanden som producerar larmet kan vi finna det lugn som de flesta innerst inne längtar efter. När så många betalar dyrt för madrasser och sängkläder av de finaste naturmaterial är det för att det känns riktigt. Just i sömnen, där vi slipper civilisationen och överlämnar oss till nattens svarta kosmos, vill vi gärna vara nära något som våra kroppar omedelbart förstår. Naturmaterialen känns som en del av livet självt. Det är som om deras biologiska struktur talar direkt till och in i vår egen biologi. På det viset kan vi genom den uppmärksamma sinnesupplevelsen tillägna oss en vetskap, som når långt ut över språkets räckvidd.   – Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 167

Stille etter Olterudelva.

-Flickr.

Relatert

Umulig å prate når toget bremser