Skip to main content

Patenteringens perversion blir helt uppenbar i genteknologin

Patenteringens perversion blir helt uppenbar i genteknologin, där förutsättningarna för patenträttigheterna är manipulation med livets fundamentala beståndsdelar. Här är det inte bara tal om åsidosättning av det förhållande att varje idé har uppstått ur mänsklighetens kollektiva vetande. Själva materialet som idén manifesteras i är dessutom en del av livets grundläggande organiska gemenskap. Äganderätten till en DNA-sekvens eller en hel livsform som en sort av ett sädesslag eller ett fruktträd, innebär en total avveckling av föreställningen om livet såsom annat än en rent mekanisk massa. Om man kan äga delar av livets uttryck och sätt att fungera på, medför det ett absolut underkännande av världens helhet och sammanhang. Ingen livsform stor eller liten kan därefter sägas ha någon form av självständig betydelse.

De patenterade generna själva har emellertid demonstrerat att de inte låter sig underordnas lagstiftningen mot den fria och allmänna rätten till kopiering. Talrika försök visar att växtriket helt enkelt inte förstår betydelsen av patenträttigheter. Oavsett vad Monsanto eller andra gör för att bevara sin kopieringsrätt är de närbesläktade arterna till de genmanipulerade likgiltiga. När växternas pollen sprids i luften, sprids de och deras arvsegenskaper och arvsegenskaperna från besläktade arter blandar sig om de har möjlighet. På så vis har naturen sedan tidernas morgon nyfiket undersökt livets möjligheter. Det betyder dock också att de genmanipulerade egenskaperna, som till exempel skulle göra en sädessort resistent för ett särskilt växtgift, kommer att sprida sig i naturen och främja utvecklingen av nya superresistenta ogräsplantor.

Möjligheten att patentera gener har framtvingat en kapplöpning för att utveckla produkter vars nödvändighet långtifrån är uppenbar och vilkas konsekvenser är totalt oöverskådliga, men de är framför allt bidragande till att fjärma mänsklighetens uppmärksamhet från våra mest påträngande uppgifter på jorden. Människans olycka är att den råa ekonomiska vinsten har blivit ett självständigt mål för våra strävande, istället för grundläggande värden såsom hälsa, skönhet och hållbarhet. Just nu behöver vi inte invecklad bioteknologi, utan insikt och inkännande i de ekologiska systemen och vårt sammanhang med livet på jorden. Vi är ödgade att lära känna naturen så att vi åter kan bli en fruktbar del av den organiska helheten. – Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 192-193

Hvilken rett har vi til å patentere livets språk?

-Wikimedia.

Comments

Popular posts from this blog

Sommerhilsen fra Terje Bongard

Noen tanker:

Nesten halvparten under 30 år kommer ikke til å stemme i høst. Individet i storsamfunnet er fremmedgjort: Følelsen av å ha innflytelse er liten, avstanden opp kjennes utenfor følelsesregisteret. Avisene i dag fokuserer på at om man ikke stemmer, så har man ingen innflytelse. Spørsmålet er bare om forskjellen ville bli så stor om vi smurte 50 % mer stemmer ut over dagens partilandskap. Blir framtiden mer bærekraftig av det? Blir følelsen av innflytelse større?


Det påligger folk med kunnskaper et svært ansvar nå. Framtidas livsnødvendigheter, omsetningen i de store systemene som gjenskaper og omsetter luft, vann, jord, klima og næring, selve livsveven er i ferd med å knekkes. Ikke bare mat og klær, også helse og livskvalitet, trygghet, konflikter mellom individer, regioner og land ligger i potten. Biomangfold er en sikkerhet vi trenger for å holde sykdommer i sjakk, matproduksjon oppe og livskvalitet levende. Du ser tegna rundt deg hele tiden. Det er en håndfull arter som …

Village Towns

Vandana Shiva from Sustainable Cities™ on Vimeo.

Vandana Shiva, an internationally recognized Indian activist and philosopher, explains that planning for the human being rather than the automobile can liberate space and create community within a city. In her opinion, a sustainable city should operate as a self-reliant and self-sufficient cluster of villages.

Naturmaterialen åldras på ett sätt så att de får en ny och kanske till och med ökad skönhet

Syntetiska material kan till exempel omedelbart verka snygga och praktiska. Teflon, goretex och de många nya nanoimpregneringsämnena är kända för deras otroliga förmåga att avvisa vatten, fett och smuts, men den avvisande kvaliteten verkar också gälla mer generellt för de syntetiska materialens estetiska verkan. Det finns ofta en endimensionalitet i materialen, som gör dem starkt monotona i större mängder. Syntetiska material åldras dessutom i allmänhet med mycket lite behag. Från det ögonblick de börjar mista sin industriella glans kommer de snabbt att likna avfall. Detta är helt motsatt hos naturmaterialen som ofta åldras på ett sätt så att de får en ny och kanske till och med ökad skönhet. Det är som om de rymmer en stor mängd upplagrad erfarenhet, som om detaljrikedomen först på allvar avslöjas i förfallsprocessen. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 166