Skip to main content

En romantisk fantasi förankrad i naturens biologiska realiteter

Omedelbart kan föreställningen om ett samhälle i pakt med naturen kanske låta som en svärmisk och romantisk fantasi, men utvecklingen av ett sådant samhälle är å andra sidan den enda möjlighet vi har för att skapa en meningsfull framtid för människan på jorden. Det är en romantisk fantasi som är förankrad i en förståelse av naturens biologiska realiteter. Dess begrundelse är både praktisk, psykologisk, social och filosofisk. Den romantiska aspekten skylls enbart på föreningen av vår förnimmelse för skönhet med lösningen på konkreta materiella problem. Den väg vi går nu håller på att stänga sig framför oss. För varje teknologisk lösning vi hittar på uppstår endast nya och större problem. Vi nödgas att vända om för att finna tillbaka till den natur som vi så ihärdigt försökt fly ifrån. – Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 122

Her i denne jordlavvoen i Hurdal økolandsby bodde en meget klok fyr, som viselig valgte å ikke bli med videre mot økolandsbyens økomodernistiske framtidsdystopi.

Selvsagt måtte modernistene kuppe vår første "økolandsby" og "bærekraftsdalen".

Økomodernistene er i dag Norges mest destruktive kraft.

-Wikimedia.

Comments

Popular posts from this blog

Paddehoa og plassen min

Kjære plassen min, kvalt du vart, lik ei paddehoe alle paddehannane kasta seg over i dammen om våren.
Dei ville alle bu ved dine grøne enger, då dei tykte det her var so vent og fredeleg. Men dei vørde deg ikkje, og no er du kvalt til daude.
Herr Fossemøllens augnestein stend utan låven sin, her gjeng ikkje lenger dyr og beitar i dine grøne enger. Berre grasklipparar beitar her no.
Dei elska deg til daude, og med deg i grava di tok du den rike
grendearven din.
No stend vi ribba attende.

Kapping av hulkillist

Hadde nesten ferdig et hjørne med hulkillister i dag, men så fikk jeg somlet meg til å kappe 2 mm for mye. Da var dagen over og rett hjem og helga ødelagt! Men får tro jeg får en ny dag i mårå? Har funnet litt på nett, så går på med fornyet optimisme over helga. Får trøste meg med at skal man bli god i noe må man minst holde på 10.000 timer.




En god artikkel:
5 snarveier når du skal legge lister
En kommentar: Kort sagt må man tenke motsatt når man lister med hulkil. Se for deg at du legger lista feil vei (den som peker mot/tar i taket) legger du jevnt med underlaget på sagen. Den delen som skal på veggen legger du på anlegget/landet på sagen.  Skjær den første vinkelen du trenger. Så maler du deg ut ifra den, setter merke på den delen som ligger på anlegget/landet på sagen, vrir saga til den vinkelen du skal ha... skjærer forsiktig litt og litt av til du treffer streken...

Så bare til å montere :)

Lite tips er å kappe hulkil lister 1-2 mm for kort, slik at du har litt plass å bevege lis…

Minus låven

Det er de som hevder at etterkrigstida har vært fremskrittets tid. Knut Hamsun ville vært sterkt uenig i et slikt syn. Fordi som han formulerte det: "Fremskritt, det er menneskets trivsel." En forutsetning for trivsel er den menneskelige skala, som aller best kan illustreres med totenarden til tippoldefaren min. Pumpehuset ved Grythengen er helt ute av den menneskelig skala, hvor man pumper vann fra Mjøsas dyp opp til toppen av grenda som var himmelporten til Totenåsen. Brønnen som lå her før var i den menneskelige skala, en teknologi så liten at man kunne holde den i hånda. På samme vis som sæterstien mellom Holmstadsveen og Hongsætra var i den menneskelige skala, nå er den i maskinskala, eller nærmere bestemt tråkkemaskinskala.
Tvert imot kan vi slå fast at fremskrittet har forduftet, da trivselen ble borte med at stoltheten forsvant. Fordi uten den menneskelige skala finnes ingen stolthet, da det kun er maskinen som kan spille denne skalaen. Ikke kulturbæreren eller hist…