Skip to main content

Jag är så banal att jag tycker att skönhet är vackrare än fulhet

Kalle Lind: Jag är så banal att jag tycker att skönhet är vackrare än fulhet.
Hade man i förväg visat upp bilder på ett genomsnittligt nybygge för hundra personer hade nittionio sagt ”fy fan!” och den hundrade varit arkitekt.
Jag ser mig runt bland husen i staden jag bor i och är väl inte imponerad av allt jag ser. Då och då får man rusa hem och badda ögonen med lut och hoppas kunna få ose somliga av groteskerierna.

Modernismen har varit förhärskande sedan 1930-talet. De arkitekter som erkänner sig till modernismen har sedan dess sagt att det är en vanesak. Konfronteras bara menigheten tillräckligt länge med huscontainrar som ser ut att ha släppts ner med helikopter så kommer menigheten att lära sig att uppskatta dem. Jag tillhör de dåliga eleverna. Jag är så banal att jag fortfarande tycker att skönhet är vackrare än fulhet.

Samtidigt vill jag inte gå med i den Facebook-rörelse som heter ”Arkitekturupproret”. Där visas jämt bilder av hus som skulle vara särskilt anskrämliga. Det som visas är oftast extremfallen, de djärvaste form- och färgexperimenten, hus som faktiskt har personlighet. Jag vill inte gå med på att ”nytt” är synonymt med ”fult”. Snarare är det vad arkitekterna kallar ”avskalat” – och byggherrarna kallar ”billigt” – som jag vill kalla ”ofärdigt”. De flesta nya hus ger ett slappt intryck, som om någon inte orkat sätta ett ordentligt tak på toppen eller lägga till någon form av utsmyckande detalj (balkonger i grällt avvikande färger räknas inte som utsmyckning). Hade man i förväg visat upp bilder på ett genomsnittligt nybygge för hundra personer hade nittionio sagt ”fy fan!” och den hundrade varit arkitekt. Hade man på förhand presenterat ett idiotbygge som Entré för dem som bor omkring så hade de som kommer till Malmö per motorväg sluppit mötas av en sådan estetisk skrevspark, som jag förutsätter varje dag får besökare att göra en skarp U-sväng och lova sig själva att aldrig återvända.

Jag vet att det är en populistisk hållning, men kanske är det inte allmänheten som ska lära sig av arkitekterna. Kanske ska också arkitekterna – och övriga samhällsbyggare – någon gång fråga allmänheten. Det är trots allt den som ska bo i de kubiska formexperimenten utan tak eller personlighet.

Artikkelforfatteren har lært seg til å tro at provoserende arkitektur har personlighet, men det har den ikke, da narsissister ikke har personlighet. Derfor kan heller ikke narsissistisk arkitektur inneha egenskaper som personlighet.

Fotografiet er av administrasjonsbygget for Statens Vegvesen på Rudshøgda. Et svært trafikkfarlig bygg, da det i høyeste grad sjokkerer og distraherer de forbipasserende på E6 like ved.

Moderne global kjøleskapsarkitektur. Her ved Vikenstranda på Gjøvik.

"Banal skjønnhet", "populisme" og "kitch"? Eller "strukturert variasjon"?

Relatert


Men først nylig gikk det opp for meg at jeg har levd under en svær illusjon, som muligens også den store eventyrforfatter hadde: det spiller liten rolle om du høyt, tydelig og gjentatte ganger peker på at dette er bare et spill, «keiseren har ikke klær». Det er fordi de som er med på spillet faktisk er meget klar over dette, og likevel spiller det uansett om keiserens nakenhet påpekes høylytt fra andre. Ikke nok med at de veit det, de er til og med i stand til å skrive eller snakke ironisk om det sjøl, for så etterpå bare å fortsette som om intet var skjedd. Et hyppig unntak er dog at denne tidvise åpne erkjennelse av tingenes virkelige tilstand bare tillates utøvd av de som deltar i spillet; hvis noen utenfra som oppfattes som kritiske gjør det, blir man dødelig fornærma og slutter rekkene.
Aldri har vel arkitektstanden blitt tatt mer på kornet enn i ovenstående sitat av Trond Andresen!

Comments

Popular posts from this blog

Kapping av hulkillist

Hadde nesten ferdig et hjørne med hulkillister i dag, men så fikk jeg somlet meg til å kappe 2 mm for mye. Da var dagen over og rett hjem og helga ødelagt! Men får tro jeg får en ny dag i mårå? Har funnet litt på nett, så går på med fornyet optimisme over helga. Får trøste meg med at skal man bli god i noe må man minst holde på 10.000 timer.




En god artikkel:
5 snarveier når du skal legge lister
En kommentar: Kort sagt må man tenke motsatt når man lister med hulkil. Se for deg at du legger lista feil vei (den som peker mot/tar i taket) legger du jevnt med underlaget på sagen. Den delen som skal på veggen legger du på anlegget/landet på sagen.  Skjær den første vinkelen du trenger. Så maler du deg ut ifra den, setter merke på den delen som ligger på anlegget/landet på sagen, vrir saga til den vinkelen du skal ha... skjærer forsiktig litt og litt av til du treffer streken...

Så bare til å montere :)

Lite tips er å kappe hulkil lister 1-2 mm for kort, slik at du har litt plass å bevege lis…

Tårevandringer III

The original form of Anglo-American conservatism, that of Edmund Burke, explains why the current situation is bad and why we should have avoided it. It tells us that society is extremely complex, it can’t be designed or reduced to a single principle like equal freedom, and it takes a long time to evolve, so if you have a reasonably functional society you shouldn’t wreck it, and if you’ve unsettled an inherited social order you should step back and do what you can so it can re-establish itself. It’s hard to see how any of that can apply in an age of institutionalized revolution symbolized, for example, by an ever more radical and sacralized principle of inclusiveness. - James Kalb- Why Liberal Governing Elites Seek to Neutralize Social Issues

Selv orker jeg ikke lenger å leve mitt liv begrenset til den sosiale kontrakt, det burde være klart for alle nå at vi kan ikke leve sammen slik, og at vi må reetablere husmannstroens kontrakt, den Klaus, Even Helmer og Johan Albert hadde som fund…

From Ideology to Technology

Michael Mehaffy and Nikos Salingaros are running a series of essays in Metropolis Magazine at the moment, they are all published here. I’ve no idea how long the series will run — hopefully forever. Anyway, it’s time to introduce this series to permaculture people, and I’ll be concentrating on the first five essays about the technologies of Christopher Alexander.

The essays on Alexander’s technologies in chronological order:
The Radical Technology of Christopher AlexanderThe Sustainable Technology of Christopher AlexanderThe Pattern Technology of Christopher AlexanderThe Living Technology of Christopher AlexanderThe “Wholeness-Generating” Technology of Christopher Alexander
The 20th century was the century of ideologies, but it all ended in mindless consumerism. So obviously, ideologies alone are not the answer, although they can hold many a truth and be a tool to unite people behind a common endeavour. Still, all this is pointless if the people do not have the right tools, or even worse…