Skip to main content

Föreställningen om framsteget är en kulturell konstruktion

Föreställningen om framsteget är en kulturell konstruktion, delvis inbillning och delvis propaganda. Idén bygger på uppfattningen att historien är en entydig och linjär rörelse genom tiden och att människan är bestämd till att hela tiden förbättra sin värld och sig själv genom vetenskap, teknik, handel och flit. Men vad består framsteget av egentligen? Något har visserligen blivit bättre, men annat har otvivelaktigt blivit värre. Om den teknologiska och ekonomiska utvecklingen resulterar i att de naturliga förutsättningarna för vår existens bryter samman, så kan framstegets summa väl påstås vara negativ, men framsteget verkar också vara en problematisk beteckning på andra områden. Vår produktivitet har ökat enormt genom åren, men det är långt ifrån säkert att livet i allmänhet har blivit rikare av den orsaken. Om vi ser på de gamla kulturernas kvarlåtenskaper, oavsett om det är konstverk eller bruksföremål, strålar de av en livskraft och andlig närvaro som är svår att finna i vår tid. Tar vi dessutom i beaktande att den kulturella produktionen i Europa skapades av relativt små befolkningar med starkt begränsade materiella medel, bestyrker det ytterligare förnimmelsen av ett kraftigt mentalt och emotionellt överskott. Om en kulturell produktionen är en avspegling av människans inre liv är det en väsentlig indikator för kvaliteten hos livet i det moderna samhället, att den kulturella produktionen i många avseenden kan sägas vara mindre nu än någonsin förr i människans historia. – Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 311-312

The UNESCO protected Nærøy Fjord.

-Flickr.

Photo: Helmer Holmstad

Relatert


Comments

Popular posts from this blog

Paddehoa og plassen min

Kjære plassen min, kvalt du vart, lik ei paddehoe alle paddehannane kasta seg over i dammen om våren.
Dei ville alle bu ved dine grøne enger, då dei tykte det her var so vent og fredeleg. Men dei vørde deg ikkje, og no er du kvalt til daude.
Herr Fossemøllens augnestein stend utan låven sin, her gjeng ikkje lenger dyr og beitar i dine grøne enger. Berre grasklipparar beitar her no.
Dei elska deg til daude, og med deg i grava di tok du den rike
grendearven din.
No stend vi ribba attende.

Venter metankatastrofen oss?

I dag inneholder atmosfæren 5 gigatonn metan. Et estimat anslår at rundt 50 gigatonn metan kan være i ferd med å frigis i Arktis, dvs. en tidobling. Flere tusen gigatonn ligger lagret i den arktiske permafrosten, i den Øst-Sibirske arktiske havhylla alene ligger det 500 - 5000 gigatonn metan.

Metan er ved frigjøring mer enn 150 ganger sterkere som klimagass enn CO2, etter 20 år 86 ganger sterkere i gjennomsnitt, og etter 100 år 23 ganger sterkere. Dette fordi den blir til H2O og CO2.

Mennesket er et produkt av ilden, dette ser nå ut til å bli vår bane. Imens er det søndagsåpne butikker som debatteres, selvsagt en uting og et pådriv for konsumerismen, men allikevel et bevis på menneskets korte tidshorisont.

"Geoengineering" kan ikke hjelpe oss, det er langt mer fornuftig å lagre karbon i jordsmonnet. Det er 5-6 ganger mer karbon i jorda enn i atmosfæren og vegetasjonen sammenlagt. Her kan biokull (terra preta) spille en viktig rolle.

Biokull kan bli i jorda i flere hundre tu…

Den djupe grenda

Underleg er det å vera i fedregrenda, og frykte at den djupe grenda bakom skal ta det siste andedraget. Då har vi berre att den grunne grenda, som er ein illusjon frå Amerika.
I den grunne grenda har plassmålaren vorte ein kulissemålar, for kulisseplassar, lik fototapet med sponplatar bakom.
I den djupe grenda syng ein songane åt fedrane sine. Ein vyrder og aktar dei gamle plassane, lik levande historiemåleri i landskapet. Måla med kraftfulle penslar, av autonomi, krinslaup og retrovasjon.
I den grunne grenda har dei gamle plassane vorte villaparkar. Ein dyrkar ikkje permakultur, men får alle behov dekte utanifrå, gjennom røyr, kablar, bilar og pumpehus.
I den djupe grenda rår stilla, og elden bakom, frå dei som gjekk føre, brenn sterk og klår. Viss denne elden sloknar, rår berre den grunne grenda, og då kjem kulden snikande.