Skip to main content

Föreställningen om framsteget är en kulturell konstruktion

Föreställningen om framsteget är en kulturell konstruktion, delvis inbillning och delvis propaganda. Idén bygger på uppfattningen att historien är en entydig och linjär rörelse genom tiden och att människan är bestämd till att hela tiden förbättra sin värld och sig själv genom vetenskap, teknik, handel och flit. Men vad består framsteget av egentligen? Något har visserligen blivit bättre, men annat har otvivelaktigt blivit värre. Om den teknologiska och ekonomiska utvecklingen resulterar i att de naturliga förutsättningarna för vår existens bryter samman, så kan framstegets summa väl påstås vara negativ, men framsteget verkar också vara en problematisk beteckning på andra områden. Vår produktivitet har ökat enormt genom åren, men det är långt ifrån säkert att livet i allmänhet har blivit rikare av den orsaken. Om vi ser på de gamla kulturernas kvarlåtenskaper, oavsett om det är konstverk eller bruksföremål, strålar de av en livskraft och andlig närvaro som är svår att finna i vår tid. Tar vi dessutom i beaktande att den kulturella produktionen i Europa skapades av relativt små befolkningar med starkt begränsade materiella medel, bestyrker det ytterligare förnimmelsen av ett kraftigt mentalt och emotionellt överskott. Om en kulturell produktionen är en avspegling av människans inre liv är det en väsentlig indikator för kvaliteten hos livet i det moderna samhället, att den kulturella produktionen i många avseenden kan sägas vara mindre nu än någonsin förr i människans historia. – Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 311-312

The UNESCO protected Nærøy Fjord.

-Flickr.

Photo: Helmer Holmstad

Relatert


Comments

Popular posts from this blog

Paddehoa og plassen min

Kjære plassen min, kvalt du vart, lik ei paddehoe alle paddehannane kasta seg over i dammen om våren.
Dei ville alle bu ved dine grøne enger, då dei tykte det her var so vent og fredeleg. Men dei vørde deg ikkje, og no er du kvalt til daude.
Herr Fossemøllens augnestein stend utan låven sin, her gjeng ikkje lenger dyr og beitar i dine grøne enger. Berre grasklipparar beitar her no.
Dei elska deg til daude, og med deg i grava di tok du den rike
grendearven din.
No stend vi ribba attende.

Kapping av hulkillist

Hadde nesten ferdig et hjørne med hulkillister i dag, men så fikk jeg somlet meg til å kappe 2 mm for mye. Da var dagen over og rett hjem og helga ødelagt! Men får tro jeg får en ny dag i mårå? Har funnet litt på nett, så går på med fornyet optimisme over helga. Får trøste meg med at skal man bli god i noe må man minst holde på 10.000 timer.




En god artikkel:
5 snarveier når du skal legge lister
En kommentar: Kort sagt må man tenke motsatt når man lister med hulkil. Se for deg at du legger lista feil vei (den som peker mot/tar i taket) legger du jevnt med underlaget på sagen. Den delen som skal på veggen legger du på anlegget/landet på sagen.  Skjær den første vinkelen du trenger. Så maler du deg ut ifra den, setter merke på den delen som ligger på anlegget/landet på sagen, vrir saga til den vinkelen du skal ha... skjærer forsiktig litt og litt av til du treffer streken...

Så bare til å montere :)

Lite tips er å kappe hulkil lister 1-2 mm for kort, slik at du har litt plass å bevege lis…

Minus låven

Det er de som hevder at etterkrigstida har vært fremskrittets tid. Knut Hamsun ville vært sterkt uenig i et slikt syn. Fordi som han formulerte det: "Fremskritt, det er menneskets trivsel." En forutsetning for trivsel er den menneskelige skala, som aller best kan illustreres med totenarden til tippoldefaren min. Pumpehuset ved Grythengen er helt ute av den menneskelig skala, hvor man pumper vann fra Mjøsas dyp opp til toppen av grenda som var himmelporten til Totenåsen. Brønnen som lå her før var i den menneskelige skala, en teknologi så liten at man kunne holde den i hånda. På samme vis som sæterstien mellom Holmstadsveen og Hongsætra var i den menneskelige skala, nå er den i maskinskala, eller nærmere bestemt tråkkemaskinskala.
Tvert imot kan vi slå fast at fremskrittet har forduftet, da trivselen ble borte med at stoltheten forsvant. Fordi uten den menneskelige skala finnes ingen stolthet, da det kun er maskinen som kan spille denne skalaen. Ikke kulturbæreren eller hist…