Skip to main content

Hälsa är ett tillstånd av fysisk och andlig överensstämmelse mellan människan och naturen i vid bemärkelse

Idag har vi delvis fått kontroll över situationen. Det lever visserligen miljarder människor under eländiga och sjukliga förhållanden i den teknologiska civilisationens periferi, men vi som befinner oss i dess kärnområde har återvunnit den genomsnittshöjd som våra fjärran stenåldersförfäder hade. Vi har all mat vi kan äta och slits inte längre ner av hårt fysiskt arbete. Det sätt som detta materiella överskott uppstått på har emellertid skapat ett antal farofyllda omständigheter som är långt mer skrämmande än något vi någonsin tidigare sett. Dels finns atombomben och den globala krigsindustrin, dels vår konsekventa och brutala destruktion av planetens ekologi. Vi har så att säga flyttat sjukdomen från vår egen biologiska kropp ut i samhället och i naturen. Om vi vill skapa en egentlig hälsa måste vi därför koncentrera oss mer på de sammanhang vi lever i än på den enskilda individen. Medicinens uppgift är självklart att bota och att lindra, men vi är allesammans förutbestämda att dö och det kommer läkarvetenskapen aldrig att kunna ändra på. Överlevnaden som sådan är ett meningslöst mål i sig självt. Ett långt liv är inte nödvändigtvis bättre än ett kort. Livets innehåll och mening växer endast ur den enskildas förnimmelse av kontakt med andra människor och med universum som helhet. Därför kräver skönhetens befrielse en medicinsk praxis som intensifierar människans förnimmelse av sammanhang med hennes omgivningar. Livet kan inte skiljas åt i enstaka delar. Varje helande består just i att de åtskiljda delarna kommer att fungera tillsammans som en välbalanserad dynamisk ekologi. Hälsa är ett tillstånd av fysisk och andlig överensstämmelse mellan människan och naturen i vid bemärkelse. Vi har inget att frukta annat än rädslan själv. Döden och förfallet är livets logiska förutsättning.  Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 249

Buåa i Kvamsfjellet.

-Flickr.

Comments

Popular posts from this blog

Paddehoa og plassen min

Kjære plassen min, kvalt du vart, lik ei paddehoe alle paddehannane kasta seg over i dammen om våren.
Dei ville alle bu ved dine grøne enger, då dei tykte det her var so vent og fredeleg. Men dei vørde deg ikkje, og no er du kvalt til daude.
Herr Fossemøllens augnestein stend utan låven sin, her gjeng ikkje lenger dyr og beitar i dine grøne enger. Berre grasklipparar beitar her no.
Dei elska deg til daude, og med deg i grava di tok du den rike
grendearven din.
No stend vi ribba attende.

Kapping av hulkillist

Hadde nesten ferdig et hjørne med hulkillister i dag, men så fikk jeg somlet meg til å kappe 2 mm for mye. Da var dagen over og rett hjem og helga ødelagt! Men får tro jeg får en ny dag i mårå? Har funnet litt på nett, så går på med fornyet optimisme over helga. Får trøste meg med at skal man bli god i noe må man minst holde på 10.000 timer.




En god artikkel:
5 snarveier når du skal legge lister
En kommentar: Kort sagt må man tenke motsatt når man lister med hulkil. Se for deg at du legger lista feil vei (den som peker mot/tar i taket) legger du jevnt med underlaget på sagen. Den delen som skal på veggen legger du på anlegget/landet på sagen.  Skjær den første vinkelen du trenger. Så maler du deg ut ifra den, setter merke på den delen som ligger på anlegget/landet på sagen, vrir saga til den vinkelen du skal ha... skjærer forsiktig litt og litt av til du treffer streken...

Så bare til å montere :)

Lite tips er å kappe hulkil lister 1-2 mm for kort, slik at du har litt plass å bevege lis…

Minus låven

Det er de som hevder at etterkrigstida har vært fremskrittets tid. Knut Hamsun ville vært sterkt uenig i et slikt syn. Fordi som han formulerte det: "Fremskritt, det er menneskets trivsel." En forutsetning for trivsel er den menneskelige skala, som aller best kan illustreres med totenarden til tippoldefaren min. Pumpehuset ved Grythengen er helt ute av den menneskelig skala, hvor man pumper vann fra Mjøsas dyp opp til toppen av grenda som var himmelporten til Totenåsen. Brønnen som lå her før var i den menneskelige skala, en teknologi så liten at man kunne holde den i hånda. På samme vis som sæterstien mellom Holmstadsveen og Hongsætra var i den menneskelige skala, nå er den i maskinskala, eller nærmere bestemt tråkkemaskinskala.
Tvert imot kan vi slå fast at fremskrittet har forduftet, da trivselen ble borte med at stoltheten forsvant. Fordi uten den menneskelige skala finnes ingen stolthet, da det kun er maskinen som kan spille denne skalaen. Ikke kulturbæreren eller hist…