Skip to main content

Kulturen som ett sammanhängande konstverk

Under de första många åren av vår historia skapade varje enskild kultur ett sammanhängande konstverk. Det vibrerade av estetiska fält som växte fram ur människans kollektiva medvetande. Konsten kom inifrån som en formskapande kraft. Den förband alla kulturens element. De enskilda tingen var utan betydelse i sig själva. Deras skönhet bestod i sammanhangen och förstärktes av dem. Konsten existerade inte som begrepp. Det fanns visserligen berättare och figurmakare och några som var specialiserade i att dansa och sjunga, men det som dansade och sjöng var inte så mycket personen själv som den ande alla delade i gemenskap. Konsten gjorde det mentala rummet synligt. Klädernas skapande, språkets syntax och byggnadsverkens konstruktion var ett svar från människan till naturen. De bevisade att vi hade del i universums skapande kraft. Människan transformerade sitt överskott av energi till konst, eftersom konsten var själva meningen med livet och dess egentliga rikedom. Form och rytm, färger, toner, dofter, språk och symboler förenade våra förfäders känslor och transporterade denna känsla vidare från generation till generation Det fanns inget avstånd mellan konst och liv. Alla kulturens delar fungerade tillsammans såsom de olika delarna gör det i människans kropp. Bilden var hel. – Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 229

Slusekafeen ved Brinkebergskulle,  Göta kanal, ligger som et lite kunstverk ved kanalen.

-Flickr.

Comments

Popular posts from this blog

Paddehoa og plassen min

Kjære plassen min, kvalt du vart, lik ei paddehoe alle paddehannane kasta seg over i dammen om våren.
Dei ville alle bu ved dine grøne enger, då dei tykte det her var so vent og fredeleg. Men dei vørde deg ikkje, og no er du kvalt til daude.
Herr Fossemøllens augnestein stend utan låven sin, her gjeng ikkje lenger dyr og beitar i dine grøne enger. Berre grasklipparar beitar her no.
Dei elska deg til daude, og med deg i grava di tok du den rike
grendearven din.
No stend vi ribba attende.

Kapping av hulkillist

Hadde nesten ferdig et hjørne med hulkillister i dag, men så fikk jeg somlet meg til å kappe 2 mm for mye. Da var dagen over og rett hjem og helga ødelagt! Men får tro jeg får en ny dag i mårå? Har funnet litt på nett, så går på med fornyet optimisme over helga. Får trøste meg med at skal man bli god i noe må man minst holde på 10.000 timer.




En god artikkel:
5 snarveier når du skal legge lister
En kommentar: Kort sagt må man tenke motsatt når man lister med hulkil. Se for deg at du legger lista feil vei (den som peker mot/tar i taket) legger du jevnt med underlaget på sagen. Den delen som skal på veggen legger du på anlegget/landet på sagen.  Skjær den første vinkelen du trenger. Så maler du deg ut ifra den, setter merke på den delen som ligger på anlegget/landet på sagen, vrir saga til den vinkelen du skal ha... skjærer forsiktig litt og litt av til du treffer streken...

Så bare til å montere :)

Lite tips er å kappe hulkil lister 1-2 mm for kort, slik at du har litt plass å bevege lis…

Minus låven

Er det noe som gjør meg oppgitt og motløs, så er det ødeleggelsen av kulturmiljøet til Grythengen. For dette er totalt ødelagt, om et bombefly hadde kommet over her og sluppet et lass med bomber, ville det ikke hatt noe å si fra eller til for kulturmiljøet stedet mitt var en del av. Og det at man fortsetter med denne ødeleggelsen helt opp til denne tid, er ubegripelig. Det nye pumpehuset ved Grythengen og den nye skitrasemotorvegen etter seterstien til mine forfedre, er begge deler en vettløs ødeleggelse av kulturmiljøet til plassen min, det samme med tilintetgjørelsen av Skreia som urban landsby. For Skreia var selvsagt også en del av det utvidede kulturmiljøet til Grythengen. Det finnes ikke lenger noen som ser noen form for helhet eller som har forståelse for de lange linjer. Som kulturmenneske er det selvsagt umulig å forbli her.
Denne blindheten skyldes dessverre at vi har blitt et narsissistisk samfunn, og vi er på god veg til å bli et psykopatisk samfunn. Et samfunn som har ød…