Wednesday, December 14, 2016

Ohälsosam arkitektur – en annan sida av funktionalismen och modernistisk arkitektur

Av Edvard Persson hos Arkitekturupproret.

Boken “Ohälsosam arkitektur – en annan sida av funktionalismen”

Gösta Alfvén, Ohälsosam arkitektur. En annan sida av funktionalismen, Balkong förlag 2016

Vill du diskutera detta inlägg så har det fått en egen tråd i vår Facebookgrupp: Klicka här för att se

Arkitekturupproret vill göra reklam för denna nyutkomna bok, som är en guldgruva för alla de som engagerar sig för vackrare arkitektur i Sverige. Många av er medlemmar har redan upptäckt den men vi önskar att den får större spridning. Gösta Alfvén ger i denna bok en initierad historisk tillbakablick som kastar ljus över vilka motiv och tänkesätt som styrt och fortfarande styr byggandet i Sverige. Dagens arkitektur sätts in i ett sammanhang som gör att man bättre förstår varför den är som den är. Boken mynnar ut i en kritik som är värd att lyssna på eftersom den är synnerligen välunderbyggd och präglas av ett ovanligt självständigt tänkande. Därmed visar den också vägen till en ny och bättre arkitektur. Idag står Sverige inför en byggboom, som påminner om det forna Miljonprogrammet, och det är oerhört viktigt att lära av gamla misstag. Nedanför har vi sammanfattat bokens innehåll genom att citera delar som känns relevanta att ta diskutera i Arkitekturupproret.

Click the images for magnification

Författaren är docent vid Karolinska institutet och verksam vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Stockholm. Hans profession och praktiska erfarenhet av sjukhusmiljö ger en särskilt intressant vinkel på ämnet. Ett par grundläggande insikter formuleras på följande sätt:
“Det speciella med arkitektur är att det är en konstform som är en del av samhället. Den är en del av huset vi bor i, gatan vi går på, torget vi stannar upp vid, bostäder för släkt och vänner som vi besöker, och byggnader för skolor, institutioner och offentliga verk. Den angår oss alla. Det är därför angeläget att vi kan tala om den och forma den så att den på olika vis är bra för så många som möjligt (sid 97).”

“Variationsrik miljö i form och färg väcker ofta nyfikenhet och skönhetsupplevelser främjar livskänsla och hälsa. Den monotona, fyrkantiga och färglösa miljön däremot gör oss stela och stumma. Den kan till och med, om den upplevs provocerande, väcka stress och ilska (sid 17).”
Famous architectural company Snøhetta is white-washing the Big Box - syndrome

En som insåg detta var den på sin tid inflytelserike österrikiske arkitekten och stadsplaneraren Camillo Sitte (1843-1903). Alfvén sammanfattar hans idéer så här:
"Staden bör gestaltas från den upplevande människans synpunkt. Den raka gatan blir lätt monoton och upprepning av samma typ av hus likaså. Gatorna bör därför vara krökta och husen varierade. Utsmyckningar och vackra färger skapar behag och trevnad. Han betonade att det är viktigt med centrala platser med markanta byggnader (sid 129).”
Varför har då utvecklingen i stort sett gått åt ett helt annat håll från 1920-talet och fram till idag? ”I mellankrigstidens kaos och konstnärliga sökande växte en ny arkitekturform fram i Europa”, skriver Alfvén. Den modernistiska arkitekturen föddes. Den fransk-schweiziske arkitekten Le Corbusier intog en särställning och hans tankar fick ett väldigt genomslag. Det är värt att studera honom, eftersom hans idéer fortfarande präglar byggandet.

Le Corbusier tog avstånd från det gamla på ett våldsamt sätt. Han ville riva städer som Paris, Rom, Moskva, Alger och Stockholm och bereda plats åt det nya och hälsosamma. Den räta vinkeln var universalmedlet. Alfvén beskriver några av Le Corbusiers tankar så här:
“I böckerna Vers une architecture – mot en arkitektur – och Urbanisme drog han upp riktlinjer för vad han menade var vägen mot den enda arkitekturen. Gotiken hörde till hans skräckexempel på dåligt organiserade byggnader, smyckade med, som han tyckte, sentimentalt krimskrams (sid 27).”

“Hus är maskiner att bo i med uppgift att skyla oss mot väder och vind (sid 28).”
Enligt Le Corbusier är hus maskiner att bo i med uppgift att skyla oss mot väder och vind
“Den massproducerade bilismen, med dess fart och effektivitet måste få fri framkomlighet och staden massproduceras och anpassas efter liknade principer (sid 29).”
Gösta Alfvén betonar att Le Corbusiers idéer ska förstås utifrån det allmänna politiska och idémässiga klimatet under mellankrigstiden:
“I Le Corbusiers teorier om arkitekturens utveckling finns ett evolutionärt drag, som ligger i linje med den så kallade socialdarwinismen, som var populär vid denna tid; den starke för samhället framåt på bekostnad av den svagare (sid 30). “

“Emotioner och känslor uppfattades alltmer som irrationella störningsmoment för god vetenskap, teknikens framväxt och det moderna samhällets planering (sid 24).”

“Industriellt välorganiserad bostadsproduktion av likadana hus sammanfogade med standardiserade och typiserade byggelement enligt taylorismens principer om serietillverkning, det såg Le Corbusier som lösningen på den kris samhället befann sig i.”

“Det finns paradoxer hos denne man… Han hävdade konstnärens frihet samtidigt som han beundrade både Mussolini och Hitler för deras despotiska sätt att organisera samhället (sid 30).”

“Hans fascism var en grund för hans kalla vision om staden. Hans längtan efter renhet i arkitekturen och stadsplanering var alltså inte bara estetiskt motiverad utan hade politiska övertoner – om rasens renhet och maktens oförvitlighet (33).”
Hur togs detta emot i Sverige? Alfvén skriver:
“I skriften acceptera, den svenska funktionalismens grundläggande manifest publicerad 1931, tar man entydigt ställning för modernismens stadsplaner. Kravet på tillräcklig tillgång till sol och luft, hävdade man, omkastar helt och hållet de äldre stadsplanerna med slutna kvarter och man förordar ett öppet byggnadssätt med parallella huslängor, som man menade leder till det hälsosamma samhället.”
Stadsutvecklingen gick från kvarter till punkthus. Planen blev vägledande för utvecklingen i Sverige de kommande decennierna.

Alfvén anför några belysande citat ur acceptera, som visar att ledande arkitekter i Sverige tillägnade sig Le Corbusiers idéer:
”Gatan är icke längre ett sällskapsrum. Där härskar enväldigt rörelsen. Där är ett vimmel av människor, av bilar, bussar, spårvagnar, där ropar skyltfönster, fyrar och skyltar sitt ’se upp’.” (ur acceptera)

”Den som icke vill acceptera han avstår från medarbete i kulturens utveckling. Han skall sjunka undan i betydelselös pose av bitter heroism eller världsvis skepticism.” (ur acceptera)

”Vi vill någon gång följande andra röster än logikens, behålla ett stycke gammal miljö, en gammal onyttig byggnad, ett par trän, som inte står för mycket i vägen.” (ur acceptera) (sid 45 f.)
Alfvén sammanfattar:
“Funktionalismen nöjde sig inte med en enkel arkitektonisk estetik. Man gick ett steg längre, gjorde sig av med skönhetsbegreppet, och ville rensa bort det som tidigare ansetts vackert. Motton i acceptera var ned med skönheten och att vår tid inte blott saknar stil utan att dess enda möjlighet till utveckling ligger i stillösheten (sid 88).”
“Den samtida staden” var Corbusiers plan för Paris och andra befolkningscentra

Alfvén beskriver hur de dittills rådande riktlinjerna för stadsplaneringen i Sverige snabbt trängdes undan av modernismen:
“Byggnadsplanen från 1874 och arkitekt P O Hallmans den så kallade riksbyggmästarens, regler för stadsplanering var i slutet på 1920-talet på väg att lagfästas genom statens offentliga utredning (SOU) 1928:5. I den förordade man den traditionella kvartersstadens sammanhållna bebyggelse och hushöjd begränsad till fem våningar. Skönhet, variation och funktion framhölls som viktiga egenskaper i arkitekturen.

Genom skarp kritik i remissvar från Teknologföreningen och Svenska Arkitekturföreningen, där modernister som Sven Markelius, Uno Åhrén och Wolter Gahn var tongivande, lades denna utredning ned.

Tre år senare drev modernisterna igenom Byggnadsstadgan 1931, i vilken den nya synen på arkitektur kodifierades.

Det specifika stödet i SOU 1928:5 för de omtyckta landshövdingehusen i Göteborg togs bort i den nya byggnadsstadgan (sid 50).”
Allt detta fick mycket långtgående konsekvenser under flera decennier och spåren är tydliga idag, skriver Alfvén:
“Rivningen av Klara har beskrivits som nödvändig för anläggningen av tunnelbanan mellan Hötorget och Strömmen. Men den hade kunnat dras fram i ett djupare plan som inte motiverat rivningar. Ett annat skäl, som ofta framförts, var det utbredda förfallet och de dåliga sanitära förhållanden som rådde. Men det var delvis ett resultat av att Stadsbyggnadsplanen från 1931 och Byggnadslagen från 1947 som gav kommunen rätt att utfärda förbud – vilket man också gjorde – mot renovering, tillbyggen och nybyggen i avvaktan på planläggningen i City (60).”
Brunkebergstorg i Stockholm före och efter rivningshysterin
“Klara förvandlades från en gammal, levande, visserligen nedgången stadsmiljö, till en modern, anonym utan bostäder. Effektiv förvaltning och kommers på dagtid; på kvällar och nätter blev den snabbt ett tillhåll för missbrukare och prostituerade (sid 61).”
Inte minst intressant är det att Alfvén lyfter fram Miljonprogrammet som en del i modernismens av Le Corbusiers inspirerade program, även om det inte var uttalat:
“…att idéerna till de stadsplaner som växte fram var inspirerade av Le Corbusiers stadsplaner nämns inte. Man redovisade inte heller att svenska städer skulle förnyas genom omfattande rivningar av dess stadskärnor. En långvarig och diger utredningsprocess undvek en bred demokratisk diskussion om dessa för de svenska städernas stadskultur helt avgörande frågorna. Miljonprogrammets utformning och den stora rivningsvågen kom som en obehaglig överraskning för den allmänheten när det hela var väl bestämt och på väg att fullföljas (sid 75).”

“Arkitekten Lennart Holm var den store stadsplaneraren under 1900-talets senare hälft, som fick uppdraget att leda Sveriges största satsning på bostadsbyggande någonsin (sid 76).”

“Han [Lennart Holm] trodde att den nya arkitekturen kunde skapa en ny och fri människa som kan skaka av sig de bojor som klassamhälle, konvenans och religion lagt på henne och det skulle hon förverkliga genom att göra sig fri från historisk ballast och acceptera teknikens möjligheter.”

“Lennart Holm: Nyckeln till hela denna process, vars onda eller goda knappast är värda att diskutera då den tycks fortgå nästan av egen kraft heter upprepning; och medlen är normalisering, typisering, standardisering, tempoarbete, serietillverkning, massproduktion och automation.”

“Det finns en utbredd föreställning om att Miljonprogrammets bristfälliga utformning huvudsakligen hade sin grund i ekonomiska överväganden. Det är riktigt att en grundtanke var att producera många bostäder billigt. Men det hade man kunnat göra på andra vis. Det fanns omtyckta stadsdelar byggde på 1920-talet, producerade till priser som arbetare hade råd men, som kunnat ligga till grund för den nya stadsplaneringen, Hade man engagerat många små byggföretag hade de kunnat skapa en variationsrik bebyggelse utan massproduktion till troligen lägre kostnader (sid 79 f.).”
Idag står Sverige inför en byggboom, som påminner om det forna Miljonprogrammet. Lär då av gamla misstag.

Alfvén menar att arkitekturen fortfarande helt behärskas av arvet från mellankrigstidens modernism. Han pekar t.ex. på sjukhusarkitekturen. Den är tänkt att vara rationell, men den främjar inte den psykiska hälsan

“Sjukhusbyggnaderna idag talar ofta ett anonymt och grått språk, som lätt kan uppfattas som att du som här inträder skall vara en kugge i den moderna effektiva, vetenskapliga sjukvården, och känslan av att vara en individ förminskas (sid 82).”

The harmful and inhuman design of the new hospital for the Norwegian inland. The only good thing about it is the view toward Lake Mjøsa.

Sist några tänkvärda lärdomar ur boken:
“Genom att avskaffa skönhet som något i sig eftersträvansvärt, med att enbart låta rummets, våningarnas och husens volymer skapa den estetiska energin, lämnade man fältet fritt för en enfaldig rutin i byggandet. Och enfaldiga byggrutiner passar de stora byggbolagen väl, de som sätter hög avkastning på investerat kapital som främsta mål. Det har vi sett många exempel på.

Modernismen har sett ett egenvärde i att provocera. Det fungerar i konsten. Men mår människor bra av att anonyma och brutala hus försöker väcka dem ur likgiltighet? Det fungerar ju tvärtom, människor reagerar med ökad likgiltighet och dessutom kan det skapa vantrivsel och öka risken för sjukdom.
Arkitektur som provocerar. Nya domkyrkoforum i Lund är en parasit i en historisk miljö.

På arkitekturlinjen anpassar man sig, som oftast, till rådande stilideal. Och om inte, kan man få svårt att klara av utbildning och få jobb när man väl är färdig. Att avvika från den rådande trendens formspråk kan stjälpa en yrkeskarriär (sid 92).”

“När skönheten kom till byn då var klokheten där, då fanns där bara törne och galla, diktade Nils Ferlin, de gamla Klarakvarterens poet, på 1930-talet. Visst ger dikten anklang i en senare tid av bitter förvandling från varierad småskalighet till hårdare, ofta mer monoton storskalighet (sid 141).”
KÖP BOKEN VIA ADLIBRIS
Klicka här för att beställa boken via Adlibris.

Köp boken “Ohälsosam arkitektur – en annan sida av funktionalismen”

Adlibris beskriver boken så här på sin hemsida:
“Hur kan vi skapa attraktiva, gröna, levande och hälsosamma städer som främjar ett rikt socialt liv är frågor som blivit allt viktigare. Dagens samhälle är starkt påverkad av 1900-talets omvälvande stadsplaner. Denna bok skildrar hur det gick till då den moderna staden skapades i Sverige. En viktig idékälla var den schweizisk- franske arkitekten Le Corbusier. Boken problematiserar hans och svenska efterföljares tankegångar om arkitektur den så kallade funktionalismen och hur det ledde till omfattande rivningar av gamla stadskärnor och massproduktion av miljonprogrammet. Boken belyser också kvalitéer i arkitekturen som föregick modernismen, som vi kan dra lärdom av då vi bygger nytt. Funktionalismen lovade välfungerande, hälsosamma städer. Men som boken visar, så infriades inte dessa löften. Författaren försöker också ge en del svar på frågan om hur vi bygger attraktiva, hälsosamma städer som främjar ett rikt socialt liv. Gösta Alfvén är läkare och docent med stress hos barn som forskningsområde. Han har under en lång tid intresserat sig för hur stadens fysiska miljö påverkar människor, dess hälsa och emotioner.”
Relatert:

No comments:

Post a Comment

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...