Skip to main content

Som vore vi astronauter på en främmande och livsfientlig planet

Den ekologiska medvetenheten kan emellertid först bli till en rörelse av verklig betydelse när vi lyckas vrida oss fria ur den gigantiska maskin som idag behärskar våra liv. Mänskligheten är offer för rädsla och propaganda. Vi har överbevisats om att den konstanta teknologiska utvecklingen och ekonomiska tillväxten är vår enda räddning från ett liv i nöd och lidande. Det underförstådda meddelandet är att vi befinner oss i en permanent stridszon. Konsumtionen och den fria marknaden skall främjas till varje pris, för endast därvid kan vi få ett tillräckligt ekonomisk utrymme att lösa den växande mängd problem som mänskligheten befinner sig i. Därtill kommer att vi i stigande grad uppfattar teknologins nyskapelser, alltifrån internets virtuella världar till de nya självrenande nanoteknologiska ytskikten, som något som i sig självt har en betydelsefull och befriande kvalitet. Vi har blivit så mentalt och fysiskt beroende av tekniska hjälpmedel och av en obegränsad tillgång på energi att vi har svårt att föreställa oss hur vi skulle kunna leva utan. Ja, ibland kan man till och med få intrycket att det är teknologin som håller oss vid liv, som vore vi astronauter som befann oss på en främmande och livsfientlig planet. – Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 118

Comments

Post a Comment

Popular posts from this blog

Paddehoa og plassen min

Kjære plassen min, kvalt du vart, lik ei paddehoe alle paddehannane kasta seg over i dammen om våren.
Dei ville alle bu ved dine grøne enger, då dei tykte det her var so vent og fredeleg. Men dei vørde deg ikkje, og no er du kvalt til daude.
Herr Fossemøllens augnestein stend utan låven sin, her gjeng ikkje lenger dyr og beitar i dine grøne enger. Berre grasklipparar beitar her no.
Dei elska deg til daude, og med deg i grava di tok du den rike
grendearven din.
No stend vi ribba attende.

Kapping av hulkillist

Hadde nesten ferdig et hjørne med hulkillister i dag, men så fikk jeg somlet meg til å kappe 2 mm for mye. Da var dagen over og rett hjem og helga ødelagt! Men får tro jeg får en ny dag i mårå? Har funnet litt på nett, så går på med fornyet optimisme over helga. Får trøste meg med at skal man bli god i noe må man minst holde på 10.000 timer.




En god artikkel:
5 snarveier når du skal legge lister
En kommentar: Kort sagt må man tenke motsatt når man lister med hulkil. Se for deg at du legger lista feil vei (den som peker mot/tar i taket) legger du jevnt med underlaget på sagen. Den delen som skal på veggen legger du på anlegget/landet på sagen.  Skjær den første vinkelen du trenger. Så maler du deg ut ifra den, setter merke på den delen som ligger på anlegget/landet på sagen, vrir saga til den vinkelen du skal ha... skjærer forsiktig litt og litt av til du treffer streken...

Så bare til å montere :)

Lite tips er å kappe hulkil lister 1-2 mm for kort, slik at du har litt plass å bevege lis…

Minus låven

Det er de som hevder at etterkrigstida har vært fremskrittets tid. Knut Hamsun ville vært sterkt uenig i et slikt syn. Fordi som han formulerte det: "Fremskritt, det er menneskets trivsel." En forutsetning for trivsel er den menneskelige skala, som aller best kan illustreres med totenarden til tippoldefaren min. Pumpehuset ved Grythengen er helt ute av den menneskelig skala, hvor man pumper vann fra Mjøsas dyp opp til toppen av grenda som var himmelporten til Totenåsen. Brønnen som lå her før var i den menneskelige skala, en teknologi så liten at man kunne holde den i hånda. På samme vis som sæterstien mellom Holmstadsveen og Hongsætra var i den menneskelige skala, nå er den i maskinskala, eller nærmere bestemt tråkkemaskinskala.
Tvert imot kan vi slå fast at fremskrittet har forduftet, da trivselen ble borte med at stoltheten forsvant. Fordi uten den menneskelige skala finnes ingen stolthet, da det kun er maskinen som kan spille denne skalaen. Ikke kulturbæreren eller hist…