Skip to main content

Om skönheten och livet skall bringas tillbaka i kulturen kräver det att människan återerövrar sin naturgivna rätt att kopiera idéer av alla slag

Den ekologiska estetiken är oåtskiljaktigt förbunden med naturens morfologiska processer. Det är i naturen som skönheten uppenbarar sitt väsen. Kulturen finner sin form genom människans förmåga att lyssna efter och sjunga med – och att variera sången och skapa nya klangmönster ut ur de allaredan givna. Upprepning och kopiering är livets och skönhetens bärande princip. Om skönheten och livet skall bringas tillbaka i kulturen kräver det därför att människan återerövrar sin naturgivna rätt att kopiera idéer av alla slag. Omedelbart kan det kanske verka drastiskt, men låt oss försöka föreställa oss vilka konsekvenser en sådan frigörelse från kopieringsförbudet kommer att få för den kulturella ekologin. Det kommer till exempel att medföra en kollaps för den globala underhållningsindustrin och därmed de stora mediamonopolen. Från det ögonblick de inte längre har den ekonomiska kontrollen över informationsströmmen, kommer deras ekonomiska förutsättningar att smulas sönder och talrika former av teveshower, sportbegivenheter, film och musik kommer att sluta produceras eller i varje fall dramatiskt ändra form. Något av det som på så vis försvinner kommer otvivelaktigt att saknas och det kommer säkert att förekomma allvarliga abstinenser hos en del människor. I det uppstådda kulturella vakuumet kan det dock inte undgås att bli en våldsam efterfrågan efter ett annat slags kulturproduktion och den måste nödvändigtvis bli av mer lokal karaktär. Frigörelsen från kopieringsförbudet kommer med andra ord att få en mot-entropisk effekt på kulturen, eftersom den skapande energin kommer att bli återförd till och kvarhållen i de lokala kulturella fälten. När det inte längre finns pengar att tjäna på en massmarknad för kopiering av idéer, finns förutsättningen således närvarande för framväxten av en ny rikedom av olika självorganiserade, kulturella biotoper.  Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 193

-Flickr.

Comments

Popular posts from this blog

Paddehoa og plassen min

Kjære plassen min, kvalt du vart, lik ei paddehoe alle paddehannane kasta seg over i dammen om våren.
Dei ville alle bu ved dine grøne enger, då dei tykte det her var so vent og fredeleg. Men dei vørde deg ikkje, og no er du kvalt til daude.
Herr Fossemøllens augnestein stend utan låven sin, her gjeng ikkje lenger dyr og beitar i dine grøne enger. Berre grasklipparar beitar her no.
Dei elska deg til daude, og med deg i grava di tok du den rike
grendearven din.
No stend vi ribba attende.

Kapping av hulkillist

Hadde nesten ferdig et hjørne med hulkillister i dag, men så fikk jeg somlet meg til å kappe 2 mm for mye. Da var dagen over og rett hjem og helga ødelagt! Men får tro jeg får en ny dag i mårå? Har funnet litt på nett, så går på med fornyet optimisme over helga. Får trøste meg med at skal man bli god i noe må man minst holde på 10.000 timer.




En god artikkel:
5 snarveier når du skal legge lister
En kommentar: Kort sagt må man tenke motsatt når man lister med hulkil. Se for deg at du legger lista feil vei (den som peker mot/tar i taket) legger du jevnt med underlaget på sagen. Den delen som skal på veggen legger du på anlegget/landet på sagen.  Skjær den første vinkelen du trenger. Så maler du deg ut ifra den, setter merke på den delen som ligger på anlegget/landet på sagen, vrir saga til den vinkelen du skal ha... skjærer forsiktig litt og litt av til du treffer streken...

Så bare til å montere :)

Lite tips er å kappe hulkil lister 1-2 mm for kort, slik at du har litt plass å bevege lis…

Minus låven

Det er de som hevder at etterkrigstida har vært fremskrittets tid. Knut Hamsun ville vært sterkt uenig i et slikt syn. Fordi som han formulerte det: "Fremskritt, det er menneskets trivsel." En forutsetning for trivsel er den menneskelige skala, som aller best kan illustreres med totenarden til tippoldefaren min. Pumpehuset ved Grythengen er helt ute av den menneskelig skala, hvor man pumper vann fra Mjøsas dyp opp til toppen av grenda som var himmelporten til Totenåsen. Brønnen som lå her før var i den menneskelige skala, en teknologi så liten at man kunne holde den i hånda. På samme vis som sæterstien mellom Holmstadsveen og Hongsætra var i den menneskelige skala, nå er den i maskinskala, eller nærmere bestemt tråkkemaskinskala.
Tvert imot kan vi slå fast at fremskrittet har forduftet, da trivselen ble borte med at stoltheten forsvant. Fordi uten den menneskelige skala finnes ingen stolthet, da det kun er maskinen som kan spille denne skalaen. Ikke kulturbæreren eller hist…