Skip to main content

Om skönheten och livet skall bringas tillbaka i kulturen kräver det att människan återerövrar sin naturgivna rätt att kopiera idéer av alla slag

Den ekologiska estetiken är oåtskiljaktigt förbunden med naturens morfologiska processer. Det är i naturen som skönheten uppenbarar sitt väsen. Kulturen finner sin form genom människans förmåga att lyssna efter och sjunga med – och att variera sången och skapa nya klangmönster ut ur de allaredan givna. Upprepning och kopiering är livets och skönhetens bärande princip. Om skönheten och livet skall bringas tillbaka i kulturen kräver det därför att människan återerövrar sin naturgivna rätt att kopiera idéer av alla slag. Omedelbart kan det kanske verka drastiskt, men låt oss försöka föreställa oss vilka konsekvenser en sådan frigörelse från kopieringsförbudet kommer att få för den kulturella ekologin. Det kommer till exempel att medföra en kollaps för den globala underhållningsindustrin och därmed de stora mediamonopolen. Från det ögonblick de inte längre har den ekonomiska kontrollen över informationsströmmen, kommer deras ekonomiska förutsättningar att smulas sönder och talrika former av teveshower, sportbegivenheter, film och musik kommer att sluta produceras eller i varje fall dramatiskt ändra form. Något av det som på så vis försvinner kommer otvivelaktigt att saknas och det kommer säkert att förekomma allvarliga abstinenser hos en del människor. I det uppstådda kulturella vakuumet kan det dock inte undgås att bli en våldsam efterfrågan efter ett annat slags kulturproduktion och den måste nödvändigtvis bli av mer lokal karaktär. Frigörelsen från kopieringsförbudet kommer med andra ord att få en mot-entropisk effekt på kulturen, eftersom den skapande energin kommer att bli återförd till och kvarhållen i de lokala kulturella fälten. När det inte längre finns pengar att tjäna på en massmarknad för kopiering av idéer, finns förutsättningen således närvarande för framväxten av en ny rikedom av olika självorganiserade, kulturella biotoper.  Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 193

-Flickr.

Comments

Popular posts from this blog

Sommerhilsen fra Terje Bongard

Noen tanker:

Nesten halvparten under 30 år kommer ikke til å stemme i høst. Individet i storsamfunnet er fremmedgjort: Følelsen av å ha innflytelse er liten, avstanden opp kjennes utenfor følelsesregisteret. Avisene i dag fokuserer på at om man ikke stemmer, så har man ingen innflytelse. Spørsmålet er bare om forskjellen ville bli så stor om vi smurte 50 % mer stemmer ut over dagens partilandskap. Blir framtiden mer bærekraftig av det? Blir følelsen av innflytelse større?


Det påligger folk med kunnskaper et svært ansvar nå. Framtidas livsnødvendigheter, omsetningen i de store systemene som gjenskaper og omsetter luft, vann, jord, klima og næring, selve livsveven er i ferd med å knekkes. Ikke bare mat og klær, også helse og livskvalitet, trygghet, konflikter mellom individer, regioner og land ligger i potten. Biomangfold er en sikkerhet vi trenger for å holde sykdommer i sjakk, matproduksjon oppe og livskvalitet levende. Du ser tegna rundt deg hele tiden. Det er en håndfull arter som …

Village Towns

Vandana Shiva from Sustainable Cities™ on Vimeo.

Vandana Shiva, an internationally recognized Indian activist and philosopher, explains that planning for the human being rather than the automobile can liberate space and create community within a city. In her opinion, a sustainable city should operate as a self-reliant and self-sufficient cluster of villages.

Naturmaterialen åldras på ett sätt så att de får en ny och kanske till och med ökad skönhet

Syntetiska material kan till exempel omedelbart verka snygga och praktiska. Teflon, goretex och de många nya nanoimpregneringsämnena är kända för deras otroliga förmåga att avvisa vatten, fett och smuts, men den avvisande kvaliteten verkar också gälla mer generellt för de syntetiska materialens estetiska verkan. Det finns ofta en endimensionalitet i materialen, som gör dem starkt monotona i större mängder. Syntetiska material åldras dessutom i allmänhet med mycket lite behag. Från det ögonblick de börjar mista sin industriella glans kommer de snabbt att likna avfall. Detta är helt motsatt hos naturmaterialen som ofta åldras på ett sätt så att de får en ny och kanske till och med ökad skönhet. Det är som om de rymmer en stor mängd upplagrad erfarenhet, som om detaljrikedomen först på allvar avslöjas i förfallsprocessen. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 166