Skip to main content

Elimineringen av "somewheres"

Anywheres» representerer noen av de mest progressive og dynamiske kreftene i historien. Men de må utvise mer sosial intelligens i møte med dem de er politisk uenige med, mener han.
"Anywheres" og deres stedløse arkitektur dominerer over "somewheres" og deres stedbundne integritet, som her ved City of London.

- Kan populisme forklares med «somewheres» og «anywheres»?

Det gjør de da overhodet ikke, da det er "anywheres" som står bak og implementerer modernismen over hele verden, slik at de kan kjenne seg like hjemme overalt!

"Anywheres" søker å utslette ethvert spor av lokal identitet, slik as "somewheres" blir "nowheres" og til slutt dør ut. Lik et stille folkemord. Illustrasjon: Pushwagner

Dette skjer i Gjøvik, og nå skal også Totentroll skjende Totens høyeste ås på Østhøgda med et modernistisk ikon, på tross av at totningene i all hovedsak består av "somewheres". Et seiersmonument på toppen av Toten, et symbol på "anywheres" seier over "somewheres". Selv kommer jeg aldri til å besøke nye Rausteinshytta, da denne representerer et voldsomt angrep på min identitet.

Gamle Rausteinshytta representerte min identitet, ringeaktet av kultureliten i TotenTroll. Dette var rett og slett ei svært vakker hytte!

Det samme i Gjøvik, hvor den gamle tårnarkitekturen utslettes av "anywheres", som regjerer arkitekturkontorene og kommuneadministrasjonen. Gjøvik er en industriby, men det er "anywheres" som regjerer over oss med sin arkitektur, for å utslette vår identitet og stolthet over en by med egenart og historiske linjer.

- Victoria Hotell i Gjøvik år 1900

I Gjøvik har "anywheres" i sin avsky for arbeiderklassen og "somewheres", snart erodert enhver lokal identitet, stolthet og tilhørighet.

Arkitekturupproret hadde for en tid tilbake en artikkel kalt "När staden blir ansiktslös", hvor "anywheres" syn på stedsidentitet tas på kornet:
Takvåningen eller terrasslägenheten med full utsikt över staden har blivit ett bostadsideal inom alla grupper. Stadsbor idag avser alltmer sällan bosätta sig i ett hus för gott. Den som fortfarande hyser föreställningen att familjebostaden ska ärvas av barn och barnbarn måste förr eller senare inse att yngre människor betraktar ett hus mer som en börda än som ett eftersträvansvärt mål. 2000-talets moderna människa är flexibel, alltid på språng till ett nytt jobb och till en annan stad (som den amerikanske sociologen Richard Sennett redan för 15 år sedan skrev på ett slående sätt).

Under dessa förutsättningar har den utbytbara lägenheten med köksskåp och badrum blivit det ideala boendet, först införd av dem som förespråkade det ”nya boendet” (das Neue Bauen) som rationellt boende för lägenhetssökande i Berlin och Frankfurt am Main. På samma sätt som bilen möjliggör transporterna ska lägenheten likt en maskin åstadkomma ett angenämt, friktionsfritt boende – inte mer än så. Detta mål uppnår den moderna lägenheten tvivelsutan i de tårtbitsliknande blocken. Man kan känna sig hemma överallt i de praktiska lägenheter som inte är präglade av en viss ort. Behovet av komfort och säkerhet är fyllt, mer behövs inte.

Specifika önskemål om att byggnaderna ska anpassas till regionen, eller rentav mer vittgående estetiska krav, framförs inte av de boende. Dekorationer som ännu på 1980- och 90-talen ofta prydde bostadshusen (antydningar till torn, risaliter och andra utsmyckningar) ses numera bara som en kostnad, något överflödigt som man bör spara in på.
"Anywheres" ideal er det identitetsløse stedet, den identitetsløse byen, et sted hvor "somewheres" kjenner seg fullstendig hjemløse og ignorert. Imens dunker "anywheres" hverandre på ryggen med priser og ovasjoner over deres identitetsløse makkverk og overgrep. Nye Rausteinshytta kommer naturligvis til å få en rekke priser og store ovasjoner!

Min identitet er lokal, og den tilhører fortiden. Jeg er fortapt i samtiden.

- Grenda mi kunne oppnådd kultstatus

- Bevar Kvernum for kvernene

"Anywheres" hovmodige undertrykkelse av "somewheres", en forakt vi finner igjen i arkitekturen, hvor "anywheres" totalitære skrekkvelde råder grunnen.

Saken er å forstå at du ikke har noe å leve for, og så gjøre noe utav det. Lage et ornament utav kaos. - Pushwagner

Relatert


Comments

Popular posts from this blog

Sommerhilsen fra Terje Bongard

Noen tanker:

Nesten halvparten under 30 år kommer ikke til å stemme i høst. Individet i storsamfunnet er fremmedgjort: Følelsen av å ha innflytelse er liten, avstanden opp kjennes utenfor følelsesregisteret. Avisene i dag fokuserer på at om man ikke stemmer, så har man ingen innflytelse. Spørsmålet er bare om forskjellen ville bli så stor om vi smurte 50 % mer stemmer ut over dagens partilandskap. Blir framtiden mer bærekraftig av det? Blir følelsen av innflytelse større?


Det påligger folk med kunnskaper et svært ansvar nå. Framtidas livsnødvendigheter, omsetningen i de store systemene som gjenskaper og omsetter luft, vann, jord, klima og næring, selve livsveven er i ferd med å knekkes. Ikke bare mat og klær, også helse og livskvalitet, trygghet, konflikter mellom individer, regioner og land ligger i potten. Biomangfold er en sikkerhet vi trenger for å holde sykdommer i sjakk, matproduksjon oppe og livskvalitet levende. Du ser tegna rundt deg hele tiden. Det er en håndfull arter som …

Village Towns

Vandana Shiva from Sustainable Cities™ on Vimeo.

Vandana Shiva, an internationally recognized Indian activist and philosopher, explains that planning for the human being rather than the automobile can liberate space and create community within a city. In her opinion, a sustainable city should operate as a self-reliant and self-sufficient cluster of villages.

Naturmaterialen åldras på ett sätt så att de får en ny och kanske till och med ökad skönhet

Syntetiska material kan till exempel omedelbart verka snygga och praktiska. Teflon, goretex och de många nya nanoimpregneringsämnena är kända för deras otroliga förmåga att avvisa vatten, fett och smuts, men den avvisande kvaliteten verkar också gälla mer generellt för de syntetiska materialens estetiska verkan. Det finns ofta en endimensionalitet i materialen, som gör dem starkt monotona i större mängder. Syntetiska material åldras dessutom i allmänhet med mycket lite behag. Från det ögonblick de börjar mista sin industriella glans kommer de snabbt att likna avfall. Detta är helt motsatt hos naturmaterialen som ofta åldras på ett sätt så att de får en ny och kanske till och med ökad skönhet. Det är som om de rymmer en stor mängd upplagrad erfarenhet, som om detaljrikedomen först på allvar avslöjas i förfallsprocessen. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 166