Skip to main content

Vår tids religion

Konsumtionen av varor är det närmaste vi kommer en egentlig religiös praxis i detta samhälle. Det finns inget budskap som har en mer framträdande prioritering eller större lyhördhet än uppfordran att använda pengarna och köpa. Överallt i det offentliga rummet, i medierna och på gatan talar reklamer till oss. De berättar för oss vad vi saknar och hur allting kan bli bättre. Var vi än vänder blicken frestar reklam och lockar oss med bilder och ord. De lovar, att vi kan få del i märkesvarornas emblematiska kraft och att våra liv kommer att bli fyllda med ljus och lätthet om vi bara gör de rätta inköpen. Allt vi behöver är pengar och om vi saknar så fattas det inte erbjudanden om kreditkort och snabba konsumtionslån, för ingen i detta samhälle skall behöva gå till sängs med otillfredsställd köplust. Konsumtionen är ett tillstånd vi befinner oss i, är något som hela tiden finns i våra tankar. Det har visserligen frivillighetens karaktär men det är också ett slags påbud, för vad skall vi göra om vi inte konsumerar? Det samhälle vi lever i producerar ingen annan mening eller någon annan gemenskap. De stora köpcentra är vår tids verkliga katedraler. Vi förflyttar oss gärna långt för att få förena oss med deras överväldigande och koncentrerade utbud av varor. Här kan vi komma bort från oss själva och låta oss styras av stimuli och respons som viljelösa disciplar på vägen mot kassaapparatens välsignelse av inköparen och det inköpta. - Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 68-69

-Flickr.

Comments

Popular posts from this blog

Paddehoa og plassen min

Kjære plassen min, kvalt du vart, lik ei paddehoe alle paddehannane kasta seg over i dammen om våren.
Dei ville alle bu ved dine grøne enger, då dei tykte det her var so vent og fredeleg. Men dei vørde deg ikkje, og no er du kvalt til daude.
Herr Fossemøllens augnestein stend utan låven sin, her gjeng ikkje lenger dyr og beitar i dine grøne enger. Berre grasklipparar beitar her no.
Dei elska deg til daude, og med deg i grava di tok du den rike
grendearven din.
No stend vi ribba attende.

Kapping av hulkillist

Hadde nesten ferdig et hjørne med hulkillister i dag, men så fikk jeg somlet meg til å kappe 2 mm for mye. Da var dagen over og rett hjem og helga ødelagt! Men får tro jeg får en ny dag i mårå? Har funnet litt på nett, så går på med fornyet optimisme over helga. Får trøste meg med at skal man bli god i noe må man minst holde på 10.000 timer.




En god artikkel:
5 snarveier når du skal legge lister
En kommentar: Kort sagt må man tenke motsatt når man lister med hulkil. Se for deg at du legger lista feil vei (den som peker mot/tar i taket) legger du jevnt med underlaget på sagen. Den delen som skal på veggen legger du på anlegget/landet på sagen.  Skjær den første vinkelen du trenger. Så maler du deg ut ifra den, setter merke på den delen som ligger på anlegget/landet på sagen, vrir saga til den vinkelen du skal ha... skjærer forsiktig litt og litt av til du treffer streken...

Så bare til å montere :)

Lite tips er å kappe hulkil lister 1-2 mm for kort, slik at du har litt plass å bevege lis…

Minus låven

Det er de som hevder at etterkrigstida har vært fremskrittets tid. Knut Hamsun ville vært sterkt uenig i et slikt syn. Fordi som han formulerte det: "Fremskritt, det er menneskets trivsel." En forutsetning for trivsel er den menneskelige skala, som aller best kan illustreres med totenarden til tippoldefaren min. Pumpehuset ved Grythengen er helt ute av den menneskelig skala, hvor man pumper vann fra Mjøsas dyp opp til toppen av grenda som var himmelporten til Totenåsen. Brønnen som lå her før var i den menneskelige skala, en teknologi så liten at man kunne holde den i hånda. På samme vis som sæterstien mellom Holmstadsveen og Hongsætra var i den menneskelige skala, nå er den i maskinskala, eller nærmere bestemt tråkkemaskinskala.
Tvert imot kan vi slå fast at fremskrittet har forduftet, da trivselen ble borte med at stoltheten forsvant. Fordi uten den menneskelige skala finnes ingen stolthet, da det kun er maskinen som kan spille denne skalaen. Ikke kulturbæreren eller hist…