Skip to main content

Vår tids religion

Konsumtionen av varor är det närmaste vi kommer en egentlig religiös praxis i detta samhälle. Det finns inget budskap som har en mer framträdande prioritering eller större lyhördhet än uppfordran att använda pengarna och köpa. Överallt i det offentliga rummet, i medierna och på gatan talar reklamer till oss. De berättar för oss vad vi saknar och hur allting kan bli bättre. Var vi än vänder blicken frestar reklam och lockar oss med bilder och ord. De lovar, att vi kan få del i märkesvarornas emblematiska kraft och att våra liv kommer att bli fyllda med ljus och lätthet om vi bara gör de rätta inköpen. Allt vi behöver är pengar och om vi saknar så fattas det inte erbjudanden om kreditkort och snabba konsumtionslån, för ingen i detta samhälle skall behöva gå till sängs med otillfredsställd köplust. Konsumtionen är ett tillstånd vi befinner oss i, är något som hela tiden finns i våra tankar. Det har visserligen frivillighetens karaktär men det är också ett slags påbud, för vad skall vi göra om vi inte konsumerar? Det samhälle vi lever i producerar ingen annan mening eller någon annan gemenskap. De stora köpcentra är vår tids verkliga katedraler. Vi förflyttar oss gärna långt för att få förena oss med deras överväldigande och koncentrerade utbud av varor. Här kan vi komma bort från oss själva och låta oss styras av stimuli och respons som viljelösa disciplar på vägen mot kassaapparatens välsignelse av inköparen och det inköpta. - Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 68-69

-Flickr.

Comments

Popular posts from this blog

Paddehoa og plassen min

Kjære plassen min, kvalt du vart, lik ei paddehoe alle paddehannane kasta seg over i dammen om våren.
Dei ville alle bu ved dine grøne enger, då dei tykte det her var so vent og fredeleg. Men dei vørde deg ikkje, og no er du kvalt til daude.
Herr Fossemøllens augnestein stend utan låven sin, her gjeng ikkje lenger dyr og beitar i dine grøne enger. Berre grasklipparar beitar her no.
Dei elska deg til daude, og med deg i grava di tok du den rike
grendearven din.
No stend vi ribba attende.

Venter metankatastrofen oss?

I dag inneholder atmosfæren 5 gigatonn metan. Et estimat anslår at rundt 50 gigatonn metan kan være i ferd med å frigis i Arktis, dvs. en tidobling. Flere tusen gigatonn ligger lagret i den arktiske permafrosten, i den Øst-Sibirske arktiske havhylla alene ligger det 500 - 5000 gigatonn metan.

Metan er ved frigjøring mer enn 150 ganger sterkere som klimagass enn CO2, etter 20 år 86 ganger sterkere i gjennomsnitt, og etter 100 år 23 ganger sterkere. Dette fordi den blir til H2O og CO2.

Mennesket er et produkt av ilden, dette ser nå ut til å bli vår bane. Imens er det søndagsåpne butikker som debatteres, selvsagt en uting og et pådriv for konsumerismen, men allikevel et bevis på menneskets korte tidshorisont.

"Geoengineering" kan ikke hjelpe oss, det er langt mer fornuftig å lagre karbon i jordsmonnet. Det er 5-6 ganger mer karbon i jorda enn i atmosfæren og vegetasjonen sammenlagt. Her kan biokull (terra preta) spille en viktig rolle.

Biokull kan bli i jorda i flere hundre tu…

Den djupe grenda

Underleg er det å vera i fedregrenda, og frykte at den djupe grenda bakom skal ta det siste andedraget. Då har vi berre att den grunne grenda, som er ein illusjon frå Amerika.
I den grunne grenda har plassmålaren vorte ein kulissemålar, for kulisseplassar, lik fototapet med sponplatar bakom.
I den djupe grenda syng ein songane åt fedrane sine. Ein vyrder og aktar dei gamle plassane, lik levande historiemåleri i landskapet. Måla med kraftfulle penslar, av autonomi, krinslaup og retrovasjon.
I den grunne grenda har dei gamle plassane vorte villaparkar. Ein dyrkar ikkje permakultur, men får alle behov dekte utanifrå, gjennom røyr, kablar, bilar og pumpehus.
I den djupe grenda rår stilla, og elden bakom, frå dei som gjekk føre, brenn sterk og klår. Viss denne elden sloknar, rår berre den grunne grenda, og då kjem kulden snikande.