Skip to main content

I maskinens makt

Maskinens enda mål är att växa och bli starkare. Den intresserar sig varken för människan eller för naturens välfärd. Vi har skapat ett teknologiskt och ekonomiskt system som uppför sig som ett självständigt muterande väsen. Människan är visserligen maskinens drivkraft. Vi upprätthåller den och utbygger dess makt genom vår produktion och konsumtion, men det är inte vi som bestämmer utvecklingen. Inte ens de som sitter i de globala koncernernas huvudkvarter vart varthän vi rör oss. Det enda de har att styra efter är omsättning och förtjänst. På samma sätt försöker politiker att inrätta samhället efter detta som kallas de ekonomiska realiteterna. Man kan säga att människan existerar i ett symbiotiskt förhållande med den stora maskinen, på samma sätt som de livsnödvändiga bakterierna i vårt tarmsystem lever med oss. Vi har givit bort kontrollen över våra egna liv till blinda ekonomiska krafter i hopp om att finna materiellt skydd, men den maskin vi har skapat är inte i stånd att beskydda varken oss eller sig själv. Om den inte får fortsätta växa, bryter den samman. Därför kan den endast accelerera samhällets ämnesomsättning och öka mängden entropi. Maskinen underminerar på alla sätt grunden för vår egen existens. Den ödelägger naturen omkring oss, upplöser vårt samhälle och suger långsamt men säkert själen och saften ur människans liv. - Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 64-65

Elektrisitetsnettet er verdens største maskin, og denne maskinen har nå infiltrert hele jorden, som her over Olterudelva på Toten. Med denne maskinen fulgte suburbaniseringen av landsbygda, inklusive det nye pumpehuset nedenfor Grythengen.

"Lycka i teknologins rike? (Dahl som Norges Berry)"

-Flickr.

Comments

Popular posts from this blog

Paddehoa og plassen min

Kjære plassen min, kvalt du vart, lik ei paddehoe alle paddehannane kasta seg over i dammen om våren.
Dei ville alle bu ved dine grøne enger, då dei tykte det her var so vent og fredeleg. Men dei vørde deg ikkje, og no er du kvalt til daude.
Herr Fossemøllens augnestein stend utan låven sin, her gjeng ikkje lenger dyr og beitar i dine grøne enger. Berre grasklipparar beitar her no.
Dei elska deg til daude, og med deg i grava di tok du den rike
grendearven din.
No stend vi ribba attende.

Kapping av hulkillist

Hadde nesten ferdig et hjørne med hulkillister i dag, men så fikk jeg somlet meg til å kappe 2 mm for mye. Da var dagen over og rett hjem og helga ødelagt! Men får tro jeg får en ny dag i mårå? Har funnet litt på nett, så går på med fornyet optimisme over helga. Får trøste meg med at skal man bli god i noe må man minst holde på 10.000 timer.




En god artikkel:
5 snarveier når du skal legge lister
En kommentar: Kort sagt må man tenke motsatt når man lister med hulkil. Se for deg at du legger lista feil vei (den som peker mot/tar i taket) legger du jevnt med underlaget på sagen. Den delen som skal på veggen legger du på anlegget/landet på sagen.  Skjær den første vinkelen du trenger. Så maler du deg ut ifra den, setter merke på den delen som ligger på anlegget/landet på sagen, vrir saga til den vinkelen du skal ha... skjærer forsiktig litt og litt av til du treffer streken...

Så bare til å montere :)

Lite tips er å kappe hulkil lister 1-2 mm for kort, slik at du har litt plass å bevege lis…

Minus låven

Er det noe som gjør meg oppgitt og motløs, så er det ødeleggelsen av kulturmiljøet til Grythengen. For dette er totalt ødelagt, om et bombefly hadde kommet over her og sluppet et lass med bomber, ville det ikke hatt noe å si fra eller til for kulturmiljøet stedet mitt var en del av. Og det at man fortsetter med denne ødeleggelsen helt opp til denne tid, er ubegripelig. Det nye pumpehuset ved Grythengen og den nye skitrasemotorvegen etter seterstien til mine forfedre, er begge deler en vettløs ødeleggelse av kulturmiljøet til plassen min, det samme med tilintetgjørelsen av Skreia som urban landsby. For Skreia var selvsagt også en del av det utvidede kulturmiljøet til Grythengen. Det finnes ikke lenger noen som ser noen form for helhet eller som har forståelse for de lange linjer. Som kulturmenneske er det selvsagt umulig å forbli her.
Denne blindheten skyldes dessverre at vi har blitt et narsissistisk samfunn, og vi er på god veg til å bli et psykopatisk samfunn. Et samfunn som har ød…