Skip to main content

Jorden tillhör oss alla, liksom idéerna nödvändigtvis måste göra det

Förbudet mot den fria och allmänna rätten att kopiera idéer stred emellertid från början direkt mot naturen. Var och en kan förstå att ett konkret fysiskt föremål kan tillhöra en människa och vara dennas personliga och okränkbara egendom. Om en tjuv till exempel stjäl pianot från en kompositör saknar komponisten ett instrument att spela på, men om en av kompositörens melodier kopieras av en annan människa är det ingen som har mistat något alls. Melodin är en idé, och idéer är gjorda av samma stoff som drömmar görs av. Det är ren immateriell information. Om en melodi kan fortsätta existera inne i huvudet på en människa länge efter att hon/han har lyssnat på den, hur kan den då vara en annans privata egendom? Hur skulle någon rättsmässigt kunna äga det som finns inne i en annan människas huvud? Det finns ingen naturlig grund för ägandet av idéer. I det ögonblick de har sänts ut i det kollektiva medvetanderummet tillhör de av logiska orsaker var och en som kommer i beröring med dem och de kommer aldrig att kunna kallas tillbaka. Goda idéer önskar att bli mångfaldigade, likt DNA och blomsterpollen. Fri kopiering är helt enkelt den bärande principen i livet. Idéer är lika flyktiga som den luft vi andas in. Det ligger i deras natur att spridas för alla vindar och de kommer att göra det, om inte polis, domstolar och en växande skara sakförare förföljer och straffar var och en som förbryter sig mot den intellektuella äganderätten.
Man kan säga att det finns två områden i tillvaron där vi möter livets universalitet. Det ena är där vår fysikalitet knyter an till jorden och det andra är där medvetenheten öppnar sig mot idéernas sfär. I båda tillfällena går det inte att ta miste på mänsklighetens grundläggande samhörighet. Jorden tillhör oss alla, liksom idéerna nödvändigtvis måste göra det. När vi låser in objekt i dessa två kompletära territorier såsom privat egendom avskär vi oss från att vara ett med det som är större än oss själva. Samtidigt blir vi offer för en fatalt förvrängd uppfattning av världen. Vi ser inte att jordens begränsning och medvetenhetens obegränsning är de två poler som livet vecklar ut sig mellan. Det enda vi ser är möjligheten till snabba, stora och arbetsfria förtjänster. För jordens del på grund av det begränsade utbudet. För idéernas del för att de kan reproduceras i obegränsad mängd utan särskild omkostnad.Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 187-188

-Flickr.

Comments

Popular posts from this blog

Paddehoa og plassen min

Kjære plassen min, kvalt du vart, lik ei paddehoe alle paddehannane kasta seg over i dammen om våren.
Dei ville alle bu ved dine grøne enger, då dei tykte det her var so vent og fredeleg. Men dei vørde deg ikkje, og no er du kvalt til daude.
Herr Fossemøllens augnestein stend utan låven sin, her gjeng ikkje lenger dyr og beitar i dine grøne enger. Berre grasklipparar beitar her no.
Dei elska deg til daude, og med deg i grava di tok du den rike
grendearven din.
No stend vi ribba attende.

Kapping av hulkillist

Hadde nesten ferdig et hjørne med hulkillister i dag, men så fikk jeg somlet meg til å kappe 2 mm for mye. Da var dagen over og rett hjem og helga ødelagt! Men får tro jeg får en ny dag i mårå? Har funnet litt på nett, så går på med fornyet optimisme over helga. Får trøste meg med at skal man bli god i noe må man minst holde på 10.000 timer.




En god artikkel:
5 snarveier når du skal legge lister
En kommentar: Kort sagt må man tenke motsatt når man lister med hulkil. Se for deg at du legger lista feil vei (den som peker mot/tar i taket) legger du jevnt med underlaget på sagen. Den delen som skal på veggen legger du på anlegget/landet på sagen.  Skjær den første vinkelen du trenger. Så maler du deg ut ifra den, setter merke på den delen som ligger på anlegget/landet på sagen, vrir saga til den vinkelen du skal ha... skjærer forsiktig litt og litt av til du treffer streken...

Så bare til å montere :)

Lite tips er å kappe hulkil lister 1-2 mm for kort, slik at du har litt plass å bevege lis…

Minus låven

Er det noe som gjør meg oppgitt og motløs, så er det ødeleggelsen av kulturmiljøet til Grythengen. For dette er totalt ødelagt, om et bombefly hadde kommet over her og sluppet et lass med bomber, ville det ikke hatt noe å si fra eller til for kulturmiljøet stedet mitt var en del av. Og det at man fortsetter med denne ødeleggelsen helt opp til denne tid, er ubegripelig. Det nye pumpehuset ved Grythengen og den nye skitrasemotorvegen etter seterstien til mine forfedre, er begge deler en vettløs ødeleggelse av kulturmiljøet til plassen min, det samme med tilintetgjørelsen av Skreia som urban landsby. For Skreia var selvsagt også en del av det utvidede kulturmiljøet til Grythengen. Det finnes ikke lenger noen som ser noen form for helhet eller som har forståelse for de lange linjer. Som kulturmenneske er det selvsagt umulig å forbli her.
Denne blindheten skyldes dessverre at vi har blitt et narsissistisk samfunn, og vi er på god veg til å bli et psykopatisk samfunn. Et samfunn som har ød…