Skip to main content

Jorden tillhör oss alla, liksom idéerna nödvändigtvis måste göra det

Förbudet mot den fria och allmänna rätten att kopiera idéer stred emellertid från början direkt mot naturen. Var och en kan förstå att ett konkret fysiskt föremål kan tillhöra en människa och vara dennas personliga och okränkbara egendom. Om en tjuv till exempel stjäl pianot från en kompositör saknar komponisten ett instrument att spela på, men om en av kompositörens melodier kopieras av en annan människa är det ingen som har mistat något alls. Melodin är en idé, och idéer är gjorda av samma stoff som drömmar görs av. Det är ren immateriell information. Om en melodi kan fortsätta existera inne i huvudet på en människa länge efter att hon/han har lyssnat på den, hur kan den då vara en annans privata egendom? Hur skulle någon rättsmässigt kunna äga det som finns inne i en annan människas huvud? Det finns ingen naturlig grund för ägandet av idéer. I det ögonblick de har sänts ut i det kollektiva medvetanderummet tillhör de av logiska orsaker var och en som kommer i beröring med dem och de kommer aldrig att kunna kallas tillbaka. Goda idéer önskar att bli mångfaldigade, likt DNA och blomsterpollen. Fri kopiering är helt enkelt den bärande principen i livet. Idéer är lika flyktiga som den luft vi andas in. Det ligger i deras natur att spridas för alla vindar och de kommer att göra det, om inte polis, domstolar och en växande skara sakförare förföljer och straffar var och en som förbryter sig mot den intellektuella äganderätten.
Man kan säga att det finns två områden i tillvaron där vi möter livets universalitet. Det ena är där vår fysikalitet knyter an till jorden och det andra är där medvetenheten öppnar sig mot idéernas sfär. I båda tillfällena går det inte att ta miste på mänsklighetens grundläggande samhörighet. Jorden tillhör oss alla, liksom idéerna nödvändigtvis måste göra det. När vi låser in objekt i dessa två kompletära territorier såsom privat egendom avskär vi oss från att vara ett med det som är större än oss själva. Samtidigt blir vi offer för en fatalt förvrängd uppfattning av världen. Vi ser inte att jordens begränsning och medvetenhetens obegränsning är de två poler som livet vecklar ut sig mellan. Det enda vi ser är möjligheten till snabba, stora och arbetsfria förtjänster. För jordens del på grund av det begränsade utbudet. För idéernas del för att de kan reproduceras i obegränsad mängd utan särskild omkostnad.Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 187-188

-Flickr.

Comments

Popular posts from this blog

Sommerhilsen fra Terje Bongard

Noen tanker:

Nesten halvparten under 30 år kommer ikke til å stemme i høst. Individet i storsamfunnet er fremmedgjort: Følelsen av å ha innflytelse er liten, avstanden opp kjennes utenfor følelsesregisteret. Avisene i dag fokuserer på at om man ikke stemmer, så har man ingen innflytelse. Spørsmålet er bare om forskjellen ville bli så stor om vi smurte 50 % mer stemmer ut over dagens partilandskap. Blir framtiden mer bærekraftig av det? Blir følelsen av innflytelse større?


Det påligger folk med kunnskaper et svært ansvar nå. Framtidas livsnødvendigheter, omsetningen i de store systemene som gjenskaper og omsetter luft, vann, jord, klima og næring, selve livsveven er i ferd med å knekkes. Ikke bare mat og klær, også helse og livskvalitet, trygghet, konflikter mellom individer, regioner og land ligger i potten. Biomangfold er en sikkerhet vi trenger for å holde sykdommer i sjakk, matproduksjon oppe og livskvalitet levende. Du ser tegna rundt deg hele tiden. Det er en håndfull arter som …

Naturmaterialen åldras på ett sätt så att de får en ny och kanske till och med ökad skönhet

Syntetiska material kan till exempel omedelbart verka snygga och praktiska. Teflon, goretex och de många nya nanoimpregneringsämnena är kända för deras otroliga förmåga att avvisa vatten, fett och smuts, men den avvisande kvaliteten verkar också gälla mer generellt för de syntetiska materialens estetiska verkan. Det finns ofta en endimensionalitet i materialen, som gör dem starkt monotona i större mängder. Syntetiska material åldras dessutom i allmänhet med mycket lite behag. Från det ögonblick de börjar mista sin industriella glans kommer de snabbt att likna avfall. Detta är helt motsatt hos naturmaterialen som ofta åldras på ett sätt så att de får en ny och kanske till och med ökad skönhet. Det är som om de rymmer en stor mängd upplagrad erfarenhet, som om detaljrikedomen först på allvar avslöjas i förfallsprocessen. Skönhetens Befrielse av Morten Skriver, s. 166

Village Towns

Vandana Shiva from Sustainable Cities™ on Vimeo.

Vandana Shiva, an internationally recognized Indian activist and philosopher, explains that planning for the human being rather than the automobile can liberate space and create community within a city. In her opinion, a sustainable city should operate as a self-reliant and self-sufficient cluster of villages.